Tro det eller ej, jag har faktiskt skrivit sådant som man eventuellt, om man tänjer på gränserna en del, skulle kunna missta för skönlitteratur. Ingen normalt funtad person skulle naturligtvis kunna kalla det jag skrivit skönt eller vackert ens i mycket vid bemärkelse. Groteskt och våldspornografiskt vore närmare sanningen, och dessutom inte speciellt skickligt i de flestas ögon. Men det finns ju alltid någon pervers typ som tycker om det, inte minst för att höja sitt eget självförtroende. Jag ser det som ett slags terapi för alla stackars amatörpoeter med skrivkramp som sliter sitt hår i förtvivlan över sin brist på litterär inspiration. Läs och förtvivla.
På gymnasiet var vi några klasskamrater som skrev något vi, i brist på bättre benämning, kallade poesi. "Dikterna" bestod till stor del av tvåradersrim med oftast tragiskt och våldsamt innehåll. Till denna kategori hör Berättelsen om Gustrolf, Kalle, Smakke, och Ctacci. I den sistnämnda eskalerar våldet så till den milda grad att huvudpersonen dör tjugosju gånger på sjutton verser. (Utmaning: kan du hitta alla tjugosju dödsfallen?) Vi hade en liten inofficiell poesiklubb som vi kallade BMP, vilket stod för Bort Med Poesin. När vi bildade denna klubb anade vi föga vad det skulle få för konsekvenser. Läs vad som hände i BMPs historia.
Liksom många andra stora poeter kände jag att jag kommit till en återvändsgränd
till slut. Efter Ctacci ville jag fördjupa
personporträttet och jag skapade då den mera mångfacetterade personen Strabismus
Plump, en tungsint bohem med en kluven inställning till choklad. Jag skrev inte
mindre än fem dikter om honom. Följ med på hans spännande äventyr:
Framåt jul har jag ofta fått inspiration att skriva dikter med anknytning till julen och Tomten. Viktor Rydberg är naturligtvis en inspirationskälla till dikterna Tomten och Tomtegubben. Och andra kulturer har ju andra jultraditioner; så här firade några glada hippies jul.
När jag inte kunde komma på några roliga nya namn skrev jag om anonyma personer och deras intressanta livsöden för att göra dem mera allmängiltiga. Läs den tragiska berättelsen on Tre bröder och om Gubens spännande äventyr.
Att skriva kärleksdikter är lätt. Den här kunde vara hämtad direkt från Svensktoppen, eller?
Sedermera har jag hamnat på Chalmers för att plugga fysik. Föreläsningarna och räkneövningarna är en ständig inspirationskälla eftersom man måste aktivera sig för att inte somna. Resultatet av en sådan räkneövning blev en gång denna prosa. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå den eftersom jag naturligtvis är en missförstådd poet. Tentorna är en annan inspirationskälla.
En gång gav jag och några vänner i Amigagruppen CHRONOS ut en diskettidning som vi kallade Asynchronos. Några av ovanstående groteskheter var med och dessutom skrev jag en biorecension av budgetsplatterfilmen Bad Taste. Jag skrev också den spännande berättelsen om Albrecht och Trollet, den gastkramande redogörelsen för det första TETRIS-kriget och den mystiska och skrämmande första delen av Svart som vatten (första och enda delen eftersom vi inte gjorde någon mer Asynchronos).
En annan medlem i BMP var Krister Johannesson. Han har också lagt några av sina dikter på nätet.
Senast uppdaterad 97-04-07
Till hemsidan