Detta är den sorgliga historien om Smakke
Han hade när han dog ej många vårar på sin nacke
Han föddes, vad man vet, i ett garage i Söders slum
Men redan då han fyllde två var han otroligt dum
Han fick en pippi i en bur att hänga i sitt rum
När Smakke såg sin fågel utbrast han förtjust "Brum, brum!"
Men Smakke växte upp, han fyllde tolv en dag i maj
och krossade en flaska öl i skallen och sa "Aj!"
Den smällen satte nog igång en kedjereaktion
För hjärnan är rätt känslig hos en så otroligt dum person
Smakke fick en dunderknäpp och sprang iväg som bara fan
Rusa' runt och vrålade och skrämde slag på halva sta'n
Kom in i en systembutik, fick tag på Absolut
Han svepte den på stubben, slog en drill, se'n gick han ut
Men alkoholens medicinska verkningar på knoppen
var okända för Smakke, och den drinken blev nog droppen
För Smakkes hjärna tålde inte denna stora snaps
Den dansade en liten vals och genomgick total kollaps
Den löstes upp och rann igenom Smakkes öron ut
och Smakkes korta liv var därmed obönhörligt slut
En gubbe i en sopbil kom förbi och såg hans kropp
Han la honom bland annat skräp för det fanns inget hopp
Nu är Smakkes saga all, hans kropp blev aldrig funnen
och hans pippi i en bur är också den försvunnen
Smakke, han gick under utav alkoholens kval
Denna lilla dikt har dock en djupare moral:
Vill du avnjuta en öl till allra sista droppen
bör du öppna flaskan med ett kraftigt slag i knoppen
SLUT
Detta lilla inlägg i alkoholdebatten är skrivet av Tobias Bergsten