På grund av de relativistiska effekterna så stämmer inte den välkända formeln för rörelseenergi längre, Wk=(mv2)/2.
Vid höga hastigheter måste man istället tillämpa Einsteins formel för rörelseenergi, Wk=mc2-m0c2 där m0 är vilomassan och m är massan vid hastigheten v.
Om vi tar den negativa termen i HögerLedet (viloenergin) och flyttar till VL så har vi samlat den totala energin i VL och tydligen även i HL. Vi får alltså den välkända formeln E=mc2 där E är den totala energin hos en massa.
Einsteins formel säger alltså att massa är ekvivalent med energi. Detta kan visas bl.a genom att mäta strålning (energi) från sammanslagningen mellan en elektron och en positron. Partiklarna förintas och omvandlas till strålning på ett sätt som stämmer med Einsteins formel E=mc2.
I vardagliga sammanhang blir inte effekterna så stora. Som exempel kan nämnas att rörelseenergin hos en bil som väger 1000 kg och kör i 110 km/h har massan 5,2 ng. Sveriges totala årsförbrukning av energi är ca. 350 TWh som väger ca. 14 kg.
Läs mer om matematiken bakom ekvationen. Den är faktiskt inte obegriplig.