Lasse Sommar trampar i klaveret - Uttalanden av Harvard President Larry Summers om kvinnor i naturvetenskap

Tänk om det fanns en svensk som sade att kvinnor är mindre duktiga på fysik än män, en som sade att diskrimering inte är något större problem. Vad härligt det skulle vara. Jag vill kalla denna fiktiva person för Lasse Sommar. Om nu Lasse fanns och, säg att Lasse dessutom vore universitetsrektor, då skulle det bli uppror. Alla skulle yttra sig om hur jämställda kvinnor och män är i Sverige. Och hur duktiga kvinnor är på fysik. Se bara på alla deras doktorsavhandlingar. Sedan skulle man fråga dem varför det fortfarande bara fanns 6% kvinnor bland fysikprofessorerna i Sverige. Och då skulle folk bli eftertänksamma, eftersom de inte har något bra svar. Hur kan det komma sig när alla är så jämställda och lika bra? Man skulle undersöka frågan, bilda kommitteer, initiera program för att motverka alla hinder som finns kvar för kvinnor i fysik. Framför allt så skulle man skapa en diskussion, ett medvetande om att det finns många fördomar och kvinnofientliga rutiner kvar i allas huvud, kvinnornas och männens. Detta är förstås bara en fantasi kring vad som skulle hända, precis som Lasse Sommar bara är en fantasiperson.

Men nu är det så att USA har en Lasse Sommar på riktigt. Han heter Larry Summers och är rektor på Harvard. Han yttrade sig på en vetenskaplig konferens [National Bureau of Economic Research, "Diversifying the Science and Engineering Workforce" Jan 14, 2005, Cambridge, Mass.] om den låga andelen kvinnor i höga akademiska positioner inom naturvetenskap. Harvard har 12% kvinnor bland sina fysikprofessorer [NYT Feb 22 2005]. Summers gav sin tolkning av möjliga orsaker. Sammanfattande menade han, att

  1. kvinnor väljer familj före jobb oftare än vad män gör
  2. kvinnor är mindre duktiga i matematik och naturvetenskap än män och
  3. det finns inte mycket diskriminering kvar mot kvinnor på akademin.
Detta skapade stort uppror bland akademiker och i dagstidningar. Resultat är att det nu finns två kommitteer på Harvard som undersöker situationen och ska ta fram förslag på åtgärder. Resultat är också att en diskussion pågick i artiklar och insändare i New York Times under flera veckor. Resultat är tyvärr också att tjejer på skolan undrar om han kanske har rätt i att de är mindre duktiga.

Men vad exakt sade Summers, och har han kanske en poäng i vissa saker han sade? [Hela hans tal finns på http://president.harvard.edu/speeches/2005/nber.html]. Alla citat i den här artikeln är tagna ur transskriptionen av hans tal från ovanstående websida.

"[...] So my best guess, to provoke you, of what's behind all of this is that the largest phenomenon, by far, is the general clash between people's legitimate family desires and employers' current desire for high power and high intensity, that in the special case of science and engineering, there are issues of intrinsic aptitude, and particularly of the variability of aptitude, and that those considerations are reinforced by what are in fact lesser factors involving socialization and continuing discrimination. [...]"

"[...] , there are issues of intrinsic aptitude, [...]" Summers säger tydligt att kvinnor är mindre duktiga än män inom teknik och naturvetenskap. Detta är en gammal fördom, som lever kvar trots att vardagen på skolan och universitetet visar att den är rentav fel. Det finns skillnader mellan män och kvinnor, såväl i generna som i uppfostran [för en intressant aspekt av detta se Nature 434, 266 (2005)], precis som Summers säger. Att det ska finnas matematiska begåvningar som är av kön-genetisk ursprung finns det inga vetenskapliga belägg för. Trots allt är jag tacksam att Summers sade så, eftersom det visar att fördomen lever kvar på högsta nivå. Nu vet alla att det är så i USA. Och jag undrar över hur det är i Sverige. Om vi hade en Lasse Sommar så skulle vi få veta det.

"[...] clash between people's legitimate family desires and employers' current desire for high power and high intensity [...]" är nog väldigt USA-specifikt. Arbetslivet i USA är mycket hårdare än i Sverige, där det läggs mer vikt på familjliv och fritid. Trots allt kan man ställa frågan, om inte kvinnor oftast tar den större delen av ansvaret när föräldrar vill förena karriär och familj. Och kvinnor tjänar fortfarande mindre än män för samma arbete. Detta har som konsekvens att det inte alltid är ett val, vem som prioriterar barnpassning före karriär.

"[...] lesser factors involving socialization and continuing discrimination [...]" visar att det underskattas som faktor. Men hur mycket diskriminering pågår egentligen? Det finns fortfarande indikationer på en hel del diskriminering på universitet [se Nature 387, 341 (1997) som handlar om Sverige, Science 307, 1043 (2005)]. Men den offentliga diskussionen i Sverige om diskriminering ligger lågt. Den har legat lågt sedan 80talet. Om vi hade en Lasse Sommar så skulle diskussionen komma i gång igen.

"[...] If it was really the case that everybody was discriminating, there would be very substantial opportunities for a limited number of people who were not prepared to discriminate to assemble remarkable departments of high quality people at relatively limited cost simply by the act of their not discriminating, because of what it would mean for the pool that was available. [...]"
Det är ett intressant tankespel. Varför finns det inget universitet som har upptäckt att kvinnor är nyckeln till framgången för en naturvetenskaplig fakultet. Det är nog så att marknadsregler inte gäller när det handlar om inställning. Marknaden reglerar inte anställningsrutiner på universitetet. Summers svarar själv genom att säga "[...] what do we know about search procedures in universities? [...]". En fråga värd att undersöka. Summers ställer många fler frågor som är värda att diskutera och att undersöka. Till exempel "[...] what do we know, or what can we learn, about the costs of career interruptions. [...]". Ingen fråga som jag kan svara på. Men jag ser initiativ som försöker att ta hänsyn till det: Antal år man har på sig på Massachusetts Institute of Technology tills man blir evaluerad om man får "tenure" (fast tjänst) eller får leta nytt jobb förlängs automatiskt med ett år för varje barn man får. Eftersom den tiden handlar om "publish or perish" så gör ett år en stor skillnad. Återigen ett USA-specifikt exempel, men det finns säkert något liknande i Sverige.

Vad har hänt sedan Summers tal. Harvard's konst- och vetenskapsfakultet uttryckte sitt misstroende för Summers med anledning av hans yttrande om kvinnor inom naturvetenskap och av hans ledarskapsstil [NYT March 16, 2005]. Detta betyder inte att han avgår, det beslutet ligger enbart hos "Harvard Corporation" som har bekräftat sitt stöd för Summers. Händelsen är dock unik i Harvards över 300 åriga historia [Harvard grundades 1636]. Summers har initierat två så kallade "work force" som inom några veckor ska komma med en analys på situationen och konkreta förslag om hur man ska få fler kvinnor som Harvardprofessorer. Summers har lovat att tar förslagen på allvar och skall sätta dem i verket så brett och så fort han kan.

Till slut så vill jag nämna en rapport från American Institute of Physics ["Women in Physics and Astronomy", AIP Publication Number R-430.02] om andelen kvinnor i fysik. Om man räknar in tidsfördröjning mellan doktorsgraden och professorstjänst och den stigande andelen kvinnor inom fysik så försvinner effekten som kallas för "leaking pipe line" nästan helt. Hur ser det ut i Sverige? En snabbanalys med SCB data visade att andelen kvinnor bland fysikprofessorer stagnerar på ~7% sedan 70-talet. Däremot andelen kvinnliga doktorander stiger konstant och är nu kring 45%. Det betyder att Sverige fortfarande har en "leaking pipeline". AIP rapporten glömmer inte att nämna stämningen inom fysikaliska institutioner som fortfarande ofta är kvinnofientlig.

Det finns mycket att göra och lite diskussion. Men eftersom vi nu inte har en Lasse Sommar, så kanske vi kan låna Larry Summers. Harvards President representerar både den gamle och den nya generationen av akademiker. Han är djupt engagerad i frågan om kvinnor i naturvetenskap och han ställer rätt frågor. Samtidigt lever han kvar i gamla fördomar om att kvinnor kan mindre än män. För det första förtjänar han respekt. Av det sista måste vi dra våra lärdomar. Och det kan vi göra lika bra i Sverige som i USA. I tidsåldern av globalisering spelar det ingen roll var klavertrampet ägde rum.

Karoline Wiesner, wiesner@cse.ucdavis.edu, är för närvarande postdoc på University of California, Davis. Cecilia Andersson har hjälpt till med språkgranskning.