Bilaga 3

Ola Sabel: Teknologernas syn på grundutbildningen

Inledning

Undersökningen av teknologernas uppfattning av grundutbildningen har syftat till att belysa;

• Hur ser studenterna på utbildningen inom olika program ? Vad fungerar bra/mindre bra ?
• Vilket reellt inflytande har studenterna på utbildningens uppläggning och inriktning ?

Information har inhämtats huvudsakligen genom samtal/intervjuer med representanter för teknologerna (styrena) vid sektioner och utbildningsprogram. Kompletterande intervjuer med kåraktiva har därtill gjorts. Olika former av skriftlig dokumentation har också funnits att tillgå; ex vis utvärderingsrapporter om utbildningar. En viktig källa till information har också varit teknologernas inlägg vid möten i referensgrupp, arbetsgrupp och styrgrupp. Teknologerna är aktiva i dessa grupper på ett sätt som är mycket värdefullt för utredningen.

Mot denna bakgrund är ett första konstaterande att teknologerna är en viktig och i viss mån underutnyttjad resurs när det gäller att utveckla grundutbildningen. Intresset och kompetensen för att delta i både den demokratiska processen och i utvecklingsprojekt är båda stora. Intrycket från samtalen med teknologerna är därför att alla ambitioner att utveckla grundutbildningen bör innefatta former för inflytande och påverkan inom vilka teknologerna kan delta ännu mer aktivt.

Huvuddelen av intervjuerna har genomförts innan utredningen presenterade sina senare modeller. Teknologerna har därmed inte explicit ställts inför dessa alternativ. I stället har diskussionen orienterats mot mer allmänna frågeställningar kring utbildningsprogrammens självständighet i relation till sektionerna.

Teknologerna ser organisering av grundutbildningen med utgångspunkt från två huvudsakliga problemområden; det ena är de verksamhetsbaserade faktorer som är avgörande för hur utbildningen fungerar vid Chalmers; ex vis arbetsbelastning och incitament för lärare och teknologer, pedagogik och arbetsformer, meritering/ examination, samverkan inom och mellan kurser, former för studentinflytande, vad som händer i föreläsningssalen/ laboratoriet, osv - sådana faktorer som rör det dagliga arbetet. Den andra delen är frågan om vilka strukturella förhållanden som formar utbildningens förutsättningar, och hur och om man med dessa utgångspunkter kan påverka de grundläggande mekanismerna med strukturgrepp. Teknologerna (och andra ?) har inte alltid lätt att se växelspelet mellan strukturförändringar och förändringar i verksamheten som reellt påverkar arbetssituationen. Reaktionen är också att man måste arbeta uthålligt från båda håll om nya och fungerande former för organisering av utbildningen skall kunna skapas.

Kartläggningen lyfter fram företeelser som behöver förbättras/förändras. Det är samtidigt viktigt att framhålla att civilingenjörsutbildningarna vid Chalmers naturligtvis inte bara bör associeras med problem; de är i hög grad framgångsrika. I nationell och internationell jämförelse har utbildningarna ett högt söktryck, och teknologerna framhåller också själva att utbildningen håller en hög kvalitet och att väsentliga förbättringar har skett - och sker - inom flera utbildningsprogram på senare år. Den stora avhoppsfrekvensen brukar i detta sammanhang ses som en av de viktiga indikationerna på att förbättringsarbetet oförtrutet måste gå vidare.

Återigen är det viktigt att påpeka de förhållandevis stora variationerna mellan utbildningsrogram och sektioner, inom en utbildning och t o m inom en kurs. Dessa förhållanden uppfattas av teknologerna i viss mån som decentraliseringens och valfrihetens pris, men de ger i sig också bränsle åt diskussionen om vilka system och strukturer som kan/bör byggas upp för att tillgodose kraven på kvalitet, förnyelsekraft och flexibilitet och teknologernas likabehandling.

Utveckling och förnyelse av grundutbildningen sker idag med teknologens perspektiv på en rad olika sätt och med bristfällig systematik. Tydligare ansvarsförhållanden och rutiner efterlyses helt oavsett hur man bygger upp en ev ny struktur. Vem skall ta beslut om utveckling av utbildningsprogram och kurser och vilka resurser skall användas ? Större utvecklingsprojekt har drivits med centrala utvecklingsreurser, men det finns också exempel på förändringsprocesser som drivits inom ramen för de ordinarie resurserna. I ett system inom vilket man i högre grad köper och säljer kurser - vem skall stå för utvecklingskostnaderna ? Finns det någon realism i de "prislappar" som idag används ? Vilka är de egentliga kostnaderna för "dyrare" arbets- och undervisningsformer i relation till de traditionella ?

För teknologerna är frågan om grundutbildningens utveckling också en fråga om dess ställning i verksamhetsutvecklingen vid Chalmers och vilka prioriteringar man gör i denna, och man noterar att Chalmers i strategidiskussionen framhåller grundutbildningen som den viktigaste uppgiften. Detta har skapat förväntningar om aktiviteter på en rad områden.

Teknologernas möjligheter till inflytande och påverkan är centrala inslag i undersökningen. Teknologerna mandat för inflytande är flera; man kan sitta i olika organ som vald av teknologernas sektionsstyrelse/kåren, vilket ger en förväntan om att representera det mer allmänna "kårfackliga" intressena, man kan sitta som teknolog i en grupp utan annat mandat än att vara en teknologrepresentant som representerar sig själv, och man kan utöva sitt inflytande som en bland teknologerna i klasser och grupper. Därutöver förekommer en rad informella kontakter mellan framför allt kåraktiva och personer på ledningsnivå vid sektionen och i högskolan. När man talar om "studentinflytande" eller "teknologinflytande" som en generell fråga i utbildningssammanhang, förefaller det med dessa utgångspunkter vara meningsfullt att precisera rollfördelning och räckvidd i representation för att om möjligt få ett grepp om på vilket sätt utbildningen och högskolan i bästa mening kan ses som "demokratisk" med de studerande som en inflytelserik aktör.

Sammanfattning av centrala områden

Behov av former för förnyelse

• En genomgående och tydlig uppfattning är att man ser ett behov att utveckla formerna för förnyelse i grundutbildningen. Behoven riktar sig framför allt mot årskurs 1 och 2 och grundkurserna, men de varierar över utbildningsprogram/ sektioner
• Teknologerna välkomnar därför utredningen och dess ändamål, men man är avvaktande inför metoderna att nå målen
• En ny ensartad organisationsmodell för Chalmers grundutbildning ses inte som någon självklar lösning för att nå målen med förnyelsekraft och anpassningsförmåga
• Ovanstående hänger också samman med att teknologerna framför allt kopplar samman sina intryck av grundutbildningen med verksamhetsbaserade förhållan- den i förbindelse med arbetsvillkor för dem själva och lärare
• En viktig del av teknologperspektivet på utbildningen är frågor som rör det dagliga livet och som därmed också är viktiga förbättringsområden; arbetsmiljö, schema möjligheterna till en fungerande fysisk och social miljö, osv.
• Behoven av förnyelse kopplas samman med anpassning till förhållanden i omvärlden; teknologerna identifierar ökande krav på förmåga till anpassning till omvärldsförändringar av olika slag; snabba förändringar av teknologi och marknad, men också förändrade förhållanden inom högre teknisk utbildning med ökad konkurrens mellan högskolor, osv
• Internationell gångbarhet/kompatibilitet för civilingenjörsutbildningen uppfattas som en allt viktigare faktor i takt med att arbetsmarknaden utvidgas och när möjligheterna att förlägga delar av utbildningen utomlands ökar
• Högskoleingenjörerna lägger en extra dimension till denna fråga; det är viktigt att frågan om rörelserna mellan Chalmers Lindholmen och Gibraltar är aktiva på agendan; både när det gäller policies/strategi och när det gäller konkreta/operativa frågor
• För teknologerna är "varumärket" Chalmers en viktig fråga; detta är starkt, och många har sökt sig till Chalmers just för det starka namnet och ryktet; vad skall detta stå för i framtiden ? Hur vårdar man bäst Chalmers rykte ?
• För Chalmers som varumärke är förändringsförmåga viktigt, men teknologerna framhåller också behovet av att identifiera och bevara en gemensam kultur och kunskapsbas som ger stabilitet och kontinuitet

Relationen mellan utbildningslinje och sektion

• Verksamhetsutvecklingen i den decentraliserade organisationen Chalmers bedrivs på sektionsnivå, och utbildningsprogrammen är i huvudsak knutna till sektionerna. Undantagen utgörs givetvis av de utbildningsprogram som redan idag och vid sin tillkomst har legat mellan sektionerna (ex vis Z-utb). Dock gäller även för dessa utbildningar att de formellt är knutna till en sektion och att de inte har någon "fri" ställning.
• Sektionsbundenheten visar sig genom att teknologerna i hög grad är "lojala" mot sin sektion och försvarar den struktur och de förändringsinitativ som tas
• Identiteten är starkt förankrad i sektionen och det sociala sammanhang som denna skapar - återigen med det undantaget att de sektionsövergripande utbildningarna har sin primära identifikation med utbildningsprogrammet
• Nyare program med förhållandevis få platser och utan naturlig sektionstillhörighet, skapar en starkare social identitet och samhörighet inom gruppen; man kan och behöver hålla ihop
• I motsvarande grad är anonymiteten större i de etablerade och stora programmen
• En sammanhållning har också den funktionen att man börjar bygga sitt yrkesmässiga nätverk
• Ev förändringar av utbildningsstrukturen måste därför innefatta möjligheter till småskalighet, fungerande mötesplatser och stöd för samverkan
• De rent fysiska förutsättningarna framhålls också som mycket viktiga; tillgång till lämpliga lokaler och arbetsplatser är avgörande

Pedagogik och arbetsformer

• Det finns ett tydligt behov av att utveckla pedagogik och arbetsformer och framför allt gäller detta grundkurserna under årskurs 1 och 2
• En kraftfull kritik riktas mot vad man uppfattar som mekanisk inlärning med gymnasiala undervisningsformer, genomgång av kompendier och typtentor
• Denna sorts pedagogik befordrar inte en djupare förståelse för ämnet och metoderna, och teknologerna blir för dåligt tränade i problemlösning
• Undervisningen är - ofta oreflekterat - föreläsningsintensiv och teknologerna ifrågasätter om man inte skulle kunna nå bättre resultat med andra arbetsformer. En grundläggande omprövning av arbetsformerna efterlyses alltså - vilket också har skett på några av utbildningsprogrammen
• Den "gymnasiala" strukturen är samtidigt motsägelsefull och skenbar; teknologerna förutsätts ta det fulla ansvaret för sina studier, något man inte är van vid och något som inte stöds på ett rimligt sätt.
• Förhållandena varierar kraftigt; det finns exempel på kurser där förnyelsetakten är hög och där såväl innehåll som arbetsformer ges mycket goda omdömen av teknologerna, samtidigt som det finns åtskilliga exempel på kurser som inte förändrats på ett stort antal år trots stort missnöje och upprepade påpekanden.
• Såväl en löpande utveckling och anpassning av kurser som återkommande genomgripande genomgångar av utbildningar efterlyses - och det behövs en plan för hur och med vilken frekvens detta skall ske
• Dåligt fungerande arbetsformer påverkar i hög grad möjligheterna att tillgodogöra sig kursernas innehåll och utbildningens helhet.
• En utveckling av arbetsformer uppfattas som särskilt viktiga mot bakgrund av att studierna vid Chalmers av många upplevs som tråkiga; engagemanget är begränsat, och många uppfattar att man inte kan se helheten och det spännade på ämnesom- rådena och i arbetslivet; drivkrafter som har med kunskapssökande och roliga studier att göra är för svaga, i stället kämpar man sig igenom utbildningen och kompenserar med det sociala livet - som man ibland uppfattar i alltför stor utsträckning är koncentrerat till sektionen.
• De intensiva läsperioderna är inte optimala för inlärning och reflexion; man läser för många kurser under för kort period och hinner inte reflektera över de kurser man har läst innan man är på väg in i nästa
• Med ovanstående upplevs arbetsbelastningen i sig som ett hinder för utveckling både från teknolog- och lärarhåll; det finns helt enkelt inte utrymme för utveckling och förnyelse
• Teknologerna uppfattar också att många lärares engagemang för forskningen är starkare än för utbildningen - med denna utgångspunkt trycker man på behovet av att uppvärdera och premiera insatser i utbildningen genom att skapa bättre villkor för lärarna
• Samtidigt uppfattas forskande lärare som en styrka framför allt under åk 3 och 4; en lärare som undervisar med utgångspunkt från sitt forskningsområde är mer engagerad
• Teknologerna i grundutbildningen uppfattar att man är på långt avstånd från forskningen i det att man har dålig kunskap om den forskning som pågår vid Chalmers
• Även intressanta utvecklingsområden är i hög grad okända för teknologerna; ex vis vad som pågår inom kompetenscentra, forskarskolor, osv. Vare sig dessa eller övrig forskning används under de första åren för att engagera teknologer och få dem intresserade av Chalmers och den egna utbildningen.
• Alternera; 3 år som undervisande lärare, 3 år i forskning ?
• Nya arbetsformer som öppnar upp mot andra sektioner/högskolor och andra aktörer välkomnas - det finns en betydande tröghet och ovilja att pröva nya former här; ex vis att läsa kurser ihop, arbeta i projekt och examensarbeten tillsammans
• Ett minimikrav; en gästföreläsare från industri/annan extern aktör per kurs
• Synen på pedagogik och arbetsformer behöver utvecklas; den enskilde lärarens förmåga kan vara både ett selektions- och kompetensutvecklingsproblem som måste hanteras bättre av ledningen, medan arbetssätt och former för inlärning ligger inom ramen för utveckling av utbildningsprogrammet
• Om en lärare som är bra på att organisera sin egen och teknologernas tillvaro inom kursen; då fungerar allting bra - om inte - då finns ingen "stödstruktur" uppbyggd som kan täcka upp dessa brister. En "svag" struktur och ledning kring ett utbildningsprogram kan med denna bakgrund sägas lämna både teknologerna och läraren "i sticket"

Utbildningens helhet och förberedelse för yrkeslivet

• Flertalet utbildningar har brister när det gäller helhetlighet och "röd tråd"
• Det är svårt att se hur de olika delarna/kurserna hänger samman och huruvida de bildar en begriplig helhet
• Ansvaret för helheten är inte tillräckligt tydlig och påverkas negativt av att institutionerna slår vakt om sina delar av utbildningen/kurserna i stället för att primärt se till utbildningsprogrammets helhet
• Bristen på helhet och samplanering kan ur teknologernas synvinkel bli en känsla av "kapprustning"; alla institutioner/lärare vill ha med så mycket som möjligt för att legitimera och försvara sin egen verksamhet, i stället för att se till helheten för utbildningsprogrammet
• Det finns en tendens att nya behov tillgodoses genom att man bara adderar moment till utbildningarna utan att man omprövar och tar bort gamla och omoderna. Detta gäller i viss mån också nya examinations- och arbetsformer - ex vis kan omfattande inlämningsuppgifter läggas in - utan att detta får konsekvenser för examinationen; man behåller gamla tentamensformen ändå
• Oförmågan att ompröva det gamla gäller också hela utbildningar; anpassning till nya behov i industri och samhälle sker genom att man tillskapar nya linjer i stället för att man omprövar de etablerade utbildningarna
• Bilden av "produkten" - den färdiga civilingenjören - är ofta vag och otydlig; den diskuteras alltför lite och lider därtill brist på förebilder/praktiska exempel från yrkeslivet
• En levande vision för utbildningens ändamål efterlyses således; en del av teknologernas frustration över olika inslag i utbildningen hänförs till att man inte kan hålla slutmålen för sin utbildning levande, må vara att de är föränderliga
• De utbildningsprogram som har genomfört genomgripande omprövningar/ förny- elseprogram, uppvisar bättre sammanhang och helhetssyn och en bättre samplanering mellan institutioner/sektioner. Teknologerna framhåller mot denna bakgrund att alla utbildningsprogram utöver löpande förbättringsarbete och successiva anpassningar, med viss frekvens också måste genomgå genomgripande omprövningar
• De senare årens erfarenheter visar också att det framför allt är under dessa genomgripande omprövningar som teknologerna kan utöva inflytande; man deltar i utvecklingsgrupper, osv, och de erfarenheter man har är en viktig utgångspunkt för förändringarna
• En kraftfull linjeledning kan i viss mån brygga över gränserna mellan institutioner och kurser, vilket bekräftas av dagens förhållanden; de utbildningsprogram som av teknologerna uppfattas ha starka linjeledningar, har också en tydligare helhet med en bättre samordning mellan kurserna.
• En "stark" linjeledning för ett utbildningsprogram sammankopplas med att man har lyckats skapa ett relativt stort handlingsutrymme såväl i relation till sektionsledningarna som till institutionerna, och man har också på ett tydligt sätt lyckats koppla till "verkligheten"; industri och andra aktörer uppges ta mer aktiv del i planering och utformning av utbildningen
• Linjeledningarnas ibland svaga ställning faller in i en större problembild med brister i ledarskapet i högskolan - med teknologernas perspektiv behöver ledar- skapet stärkas och moderniseras

Former för inflytande och påverkan - den "formella" strukturen

• Chalmers decentraliserade organisationsstruktur avspeglas i organiseringen av grundutbildningen; variationerna mellan program och sektioner är avsevärda både när det gäller formerna för inflytande och det faktiska inflytande som kan utövas av teknologerna
• Uppfattning om dagens påverkansmöjligheter är divergerande; många framhåller att man har stora möjligheter att påverka i linjekommittéer/motsvarande, arbetsgrupper, sektionsstyrelser,osv, medan andra uppfattar att linjeledning och sektionsledning "kör över" teknologerna
• Det finns en känsla av frustration över det man uppfatttar som "skendemokrati", dvs att de organ man sitter i (framför allt linjekommitté/motsvarande) är rådgivande och inte beslutande
• Samtidigt uppfattas Linjekommittéer/motsvarande som viktiga genom att man ofta i realiteten kan påverka trots avsaknaden av formell beslutsrätt; om teknologerna är väl förberedda och har en god argumentering får man i allmänhet saker genomförda
• Kursutvärdering är också en del av den "formella" strukturen för inflytande; kursutvärderingarna fungerar mycket olika, alltifrån enkäter efter genomförd kurs med låg svarsfrekvens och som inte ger någon påverkan på kursen, till aktiva möten under kursens gång som innebär att man kan förändra i "realtid"
• Olika former av IT-stöd lyfts fram; idag sker kursutvärderingar och anmälningar till kurser manuellt, vilket är mycket tidsödande och ineffektivt. Nätet borde användas. I Lund arbetar man på detta sätt sedan flera år, och det är närmast pinsamt att inte Chalmers använder IT-stöd i grundutbildningen i dessa avseenden.
• Lärarnas förmåga/vilja att ta till sig ev kritik och förslag till förändringar är mycket varierande, liksom linjeledningarnas förmåga att driva förändringar med utgångspunkt från utvärderingarna
• Det finns mycket att göra för att utveckla formerna för utvärdering, ev inom ramen för ett kvalitetssäkringssystem med tydliga kravspecar, rutiner för uppöljning och utvärdering, osv
• Vikten av fungerande mekanismer och stödsystem för uppföljning och utvärdering framhålls också av att teknologerna kommer och går och att man därför måste ha former som sörjer för kontinuiteten.
• När det gäller pedagogisk kompetens och lämplighet finns också en känsla av att ansvariga för utbildningen inte vågar angripa de grundläggande problemen; en lärare som inte fungerar på en utbildning/kurs kan efter upprepade påpekanden från teknologerna sättas in i andra sammanhang utan att något grundläggande har gjorts åt problemet (ex kompetensutveckling)
• Inflytande och utformningen av beslutsstruktur i grundutbildningen, framstår för teknologerna också som en avspegling av att ansvar och befogenheter uppfattas som otydliga i högskoleorganisationen - som ett exempel; när oklarheter och problem uppstår kring en utbildning - vart skall man vända sig, och från vem kan man utkräva ansvar ?

Informella vägar för påverkan

• Möjligheterna till påverkan av utbildning och kurser i föreläsningssituationer, under räkneövningar, laborationer, osv, är beroende av relationen mellan teknologer och lärare/handledare, men därtill begränsat av arbetsbelastning och pressade tidsscheman. Det finns en upplevelse av att det inte alltid finns utrymme för en dialog i det dagliga arbetet, och teknologerna uppfattar att också lärarna är starkt frustrerade över denna situation
• Teknologerna påverkar utbildningen genom att "rösta med fötterna" - dvs man påverkar genom sitt val av fria kurser; impopulära kurser med dåligt rykte får - på sikt - inga deltagare
• Stora möjligheter att välja kurser och inriktningar är med detta perspektiv en viktig form för påverkan och styrning
• Teknologerna är angelägna om stor individuell valfrihet av detta skäl, men också av andra; det är viktigt att kunna välja en individuell inriktning och det är psykologiskt viktigt att känna att man kan påverka sina studier
• Former för såväl formellt som informellt inflytande påverkas i hög grad av förutsättningarna i den sociala miljön; gripbara sociala sammanhang och fysiska miljöer med mötesplatser är viktiga för att teknologerna skall kunna samlas, utöva inflytande och stödja varandra

Utbildningsstruktur/utbildningsorganisering

• Utbildningen gynnas av starka linjeledningar som på ett kraftfullt sätt kan tillvarata linjefrågorna
• Em möjlighet är att finna former för inflytande och förnyelse utifrån de strukturer som redan finns för grundutbildningen vid sektionerna genom att stärka dessa; att få en kraftfull enhet kring vicedekan, utbildningssekreterare, studievägledare, studierektorer och teknologer med tydlig ansvarsfördelning
• Med denna utgångspunkt är det relevant att skapa förutsättningar för utveckling av grundutbildningen som inte enbart är kopplad till ekonomisk styrning - utvecklingsarbetet vid sektioner och institutioner idag är ofta exempel på detta
• Det är en fördel om en linjeföreståndare/motsvarande fysiskt inte sitter på en institution
• En mer renodlad köpa-sälj-modell kan vara en möjlighet, men en sådan förutsätter ett "skarpt" läge med konkurrens och reella möjligheter att köpa utbildningen på annat håll
• Konstruerade icke fungerande marknader kan bli ett problem för utveckling och förnyelse av utbildningen, eftersom man riskerar ett otydligt ansvar och att man inte ser det som en gemensam angelägen uppgift att utveckla utbildningen
• Ett köpa-sälj förfarande (beställar-utförare) skulle i första hand vara relevant de första två årskurserna inom vilka det finns alterantiva leverantörer. De senare årskursernas specialiserade kurser har man inget alternativ för; de "måste" levereras från Chalmersinstitutionerna
• En beslutande Linjekommitté/motsv med ekonomiska resurser och ett tydligt mandat måste ha högre kompetens och mer resurser än i dagsläget
• Det behövs resurser initialt för att bygga upp en "beställarkompetens" liksom ökade resurser också i fortvarighetstillståndet, ev genom arvoderade teknologer. Det förekommer att teknologer hel- eller deltidsarvoderas för att arbeta med utvecklingsfrågor; en form som man uppfattar skulle prövas i större utsträckning
• Man måste ha tillräcklig kompetens för att ställa upp tydliga kravspecifikationer och för att följa upp och bedöma hur väl utbildningarna svarar mot de uppställda målen
• Belöningar av teknologaktiviteter i övrigt (med poäng eller på annat sätt); riskerar att ge ett skevt urval. Det är viktigare att skapa förutsättningar för ett reellt medinflytande och engagemang som en naturlig del av studierna och att se arvodering av teknologer som ett komplement till en sådan grundstruktur
• Utbildningsorganisationen innehåller redan idag konkurrens; man konkurrerar om studenter. Chalmers som varumärke ("en ingång") gynnar de etablerade linjerna Utgångarna blir sektionernas led i profileringen och en del av den interna konkurrensen. Den interna konkurrensen yttrar sig också i att man ger likartade kurser på olika håll, och i det att man genom olika val av kurser kan ta sig fram till samma slutresultat
• En starkare ställning för utbildningsprogrammen i relation till sektionerna kan ge bättre möjligheter till förnyelse och möjligheter att stärka de utbildningsprogram som finns idag - vilket ur teknologernas synvinkel är en angelägen fråga - detta gäller inte minst de nyetablerade linjerna; det är svårt och kräver uthållighet att etablera nya utbildningslinjer - såväl internt inom högskolans organisation som externt på arbetsmarknaden
• En starkare struktur kring utbildningsprogrammen skulle kunna bidra till att rensa bort kurser och moment som teknologerna idag upplever som helt föråldrade, men som man uppfattar att ledningen håller kvar för att man inte har tillräcklig kraft mot institutioner som för en tynande tillvaro. Den omvittnat bristande förmågan att avveckla verksamhet och kurser inom akademin skulle kunna utvecklas inom ramen för starkare utbildningsprogram
• Beställar-utförarrelationer medför en risk att efterfrågan riktas mot kurser och institutioner som i ett ytligt, kortsiktigt betraktande har mycket att erbjuda och/eller institutioner som är bra på att marknadsföra sig. En annan möjlighet är att man köper där det är billigast utan hänsyn tagen till kvaliteten
• I båda fallen måste man motverka med olika former av kvalitetsarbete, vilket börjar i en professionaliserad beställarstruktur och kravspecifikation, och som har rutiner för uppföljning och utvärdering