Utredningens nuvarande status
En första statusrapport om den pågående utredningen om Chalmers organisation lämnades i juni i år och har funnits tillgänglig på nätet. Kommentarer önskades till den 15 september men endast några få sådana har till dags dato inkommit. Utredningen har i huvudsak arbetat vidare i enlighet med utredningens direktiv och de utgångspunkter som tidigare uppställts. Den av Rektor tillsatta styrgruppen för utredningen har dock beslutat att utredningen på detta stadium skall koncentreras till civilingenjörsutbildningens innehåll och organisation. Den tidigare tidsplanen håller i stora drag. Utredningen planeras att vara klar vid månadsskiftet februari-mars, varefter den går ut på remiss.
Den inledande analysen som beskrevs i föregående statusrapport är nu i stort avslutad. Utredningens referensgrupp har under hösten intervjuat representanter för samtliga sektioner och utbildningsprogram. Ett antal svenska och utländska tekniska högskolor har besökts och ytterligare några besök är inplanerade för den närmaste tiden. Ola Sabel har intervjuat samtliga sektioner inom kåren, och Åke Frisk från Linköping har diskuterat och analyserat ledningsstruktur och beslutsvägar med samtliga sektionsledningar.
Utredningens målsättning
Utredningen arbetar efter den målsättning som uppställts av högskolans styrelse och som redovisades i den förra rapporten. Där framhölls bl. a. följande:
"En huvudmålsättningen för utredningen är att grundutbildningen vid Chalmers ska bli av högsta internationella klass.
Ett antal delmål inom denna ram har identifierats:
Problemanalys
Det bör inledningsvis betonas att civilingenjörsutbildningarna vid Chalmers i stort fungerar väl, vilket inte hindrar att den kan bli ännu bättre. För att komma ett väsentligt steg närmare den ambitiösa målsättning som formulerats ovan krävs dock enligt den pågående utredningen förändringar på ett antal punkter. Några av dessa kommer att beröras i det följande
De viktigaste av de målsättningar som ovan redovisats kan sammanfattas i några nyckelord, som enligt utredningen bör karakterisera utbildningsorganisationen:
Kravet på flexibilitet och anpassning till förändrade yttre förhållanden samt kravet på kontinuerlig förnyelse i utbildningen är de främsta kraven, som uttryckligen framhållits i utredningsdirektiven. Med de förändringar som nu sker i samhället uppstår behov av nya och förändrade utbildningar i en snabbare takt än tidigare. Chalmers organisation är i dag inte anpassad för att möta detta krav. Grundstrukturen idag är en sektion - ett utbildningsprogram, vilket försvårar införandet av nya interdisciplinära utbildningar eller omstrukturering av utbildning som berör mer än en sektion. Här finns också en inbyggd problematik i och med att beställar - leverantörsrollerna inte är åtskilda.
Att utbildningen är flexibel är givetvis av fundamental betydelse även från studentens synvinkel, så att den bl. a. underlättar byte av program och inriktning. Även om detta är fullt möjligt idag, skulle enligt utredningen väsentliga förbättringar kunna åstadkommas om de inledande studierna inom näraliggande program var mer samordnade. Förbättringar bör även kunna åstadkommas vad gäller de studerandes möjlighet att läsa specialinriktningar som nu ligger inom andra program. I dag finns t. ex. bioteknik som ett program inom kemisektionen. Bioteknik är emellertid av stort intresse även för studerande med fysisk, matematisk eller elektroteknisk bakgrund. Att göra biotekniska grenar inom ett flertal av utbildningsprogrammen är knappast realistiskt. Liknande resonemang kan föras inom ett antal områden. Miljöteknik eller Industriell ekonomi och organisation bör kunna läsas inom de flesta programmen och inte enbart som särskilda program.
Mot kraven på förnyelse och förändring står kraven på stabilitet och identitet i organisationen. Dagens organisation uppfyller väl kravet på stabilitet - kanske alltför väl - och även identiteten är i de flesta fall tydlig. Balansen mellan kraven på flexibilitet och förnyelse å ena sidan och på stabilitet och identitet å den andra är enligt utredningen den viktigaste nyckelfrågan. Det är också just på denna punkt som utredningen erfarit att meningarna går mest isär inom verksamheten. En organisation blir alltid lidande av snabba och alltför ofta förekommande förändringar, speciellt om dessa inte är väl förankrade i verksamheten. Att lärare och studerande känner identitet med verksamheten är likaså av fundamental betydelse för framgång, och denna känsla kan lätt gå förlorad vid täta organisationsförändringar. Mot detta måste vägas kravet på flexibilitet och förnyelse.
De olika sektionerna har idag markant olika organisationer, vilket tydligt framgår av den studie som Åke Frisk genomfört och vars resultat kommer att bli allmänt tillgängligt inom kort. Inom vissa sektioner fattas formella beslut i sektionsstyrelser, medan inom andra sektioner alla formella beslut fattas av dekanus, till vilken sektionsstyrelsen formellt är rådgivande. Enligt Chalmers arbetsordning är sektionsstyrelsen beslutande i ett antal ärenden med dekanus som föredragande. Detta synes emellertid strida mot bolagsordningen, enligt vilken en person, i detta fall dekanus, måste under Rektor vara ytterst ansvarig för sektionens verksamhet. Frågan om ev. konflikter mellan universitetsstadgan och bolagsordningen håller nu på att studeras. Oavsett organisation, fattas inom sektionerna de flesta reella beslut av dekanus eller av en liten grupp i hans omgivning. De studerande är representerade i olika organ men har i de flesta fall föga insyn i eller inflytande över den reella beslutsprocessen. I de fall där dekanus är formellt beslutande framhåller dekanus att detta i realiteten inte har någon betydelse, då alla viktiga ärenden måste passera sektionsstyrelsen och det inte är möjligt att gå emot en enig styrelse. Enligt Åke Frisks studie råder det emellertid delade meningar i denna fråga bland lärare och studenter. Frågan kräver ytterligare studium.
Lärarrollen är likaså på flera håll oklar. Lärarna har inget tydligt ämnesföreträdaransvar. I många fall utövas detta ansvar av praxis eller tradition av vissa befattningshavare, men det är i allmänhet inte formaliserat. I ämnen med flera professorer blir situationen lätt oklar. Inom utredningen råder uppfattningen att en väsentlig förbättring av utbildningen skulle på många håll kunna åstadkommas om ämnesföreträdaransvaret bleve mer accentuerat. Detta gäller även ansvaret för undervisning i grundläggande ämnen inom de mer tillämpade programmen. Sådant ansvar bör vara relativt långsiktigt och inte enbart knutet till den lärare som vid visst tillfälle undervisar på resp. kurs. Utredningen lägger stor vikt vid denna fråga.
Generellt tror vi inom utredningen att ett ökat personligt ansvar skulle markant förbättra utbildningens kvalitet. (Detta är f.ö. ett grundläggande tema i KTHs nya organisation.)
Kravet på överskådlighet - i kombination med betydande valfrihet - är väsentligt inte minst för marknadsföring och rekrytering av framtida studerande. Om antalet utbildningsprogram och varianter blir för stort, är det svårt att ge en tydlig bild av utbildningens struktur, vilket försvårar för de studerande att välja rätt (lärosäte och) inriktning. Antalet felval kan därigenom bli större. Antalet avhopp från utbildningsprogrammen vid Chalmers har ökat under senare tid och är inom vissa program alarmerande stort. Detta är mycket kostsamt såväl för samhället som för individen. Orsakerna till avhoppen kan vara många och de håller nu på att analyseras. Det råder föga tvivel om att en programstruktur som är tydlig och som samtidigt ger de studerande stor valfrihet - successiva val - skulle väsentlig kunna förbättra situationen.
Huvudmodell
Mot bakgrund av den problemanalys som ovan skisserats har utredningen efter omfattande diskussioner inom referensgruppen liksom med representanter för lärare och studerande kommit fram till en huvudmodell som den nu vill testa i en vidare krets. Grundtanken är att utbildningen struktureras efter ett mindre antal basområden och ett något större antal profilområden. Den studerande söker antingen till ett av dessa basområden - och väljer sedan successivt mot alltmer specialiserad utbildning - eller söker alternativt redan från starten till ett profilområde med möjlighet att senare byta inriktning.
Tanken är att ungefär halva utbildningen, 80-100 p, faller inom ett basområde och ungefär lika mycket inom ett profilområde. De två delarna måste inte nödvändigtvis tidsmässigt följa på varandra utan kan med fördel vara delvis överlappande. Sålunda är det angeläget att de studerande redan på tidigt stadium får kontakt med de kommande möjliga profilområdena, dels för att öka motivationen och intresset för studierna och underlätta det framtida valet, dels för att ge en breddning av kompetensen. Vidare bör det vara möjligt att speciellt under det tredje året ha betydande parallelläsning mellan basområdet och profilområdena för att underlätta övergång mellan de senare.
Det bör observeras att denna modell ger möjlighet att lägga in samtliga dagens utbildningar i väsentligen nuvarande form. Den stora fördelen med modellen är enligt utredningen att den ger en väsentligt ökad flexibilitet för framtida förändringar. Om näraliggande utbildningar samordnas under de första åren, skulle detta förutom ev. rationaliseringsvinster framför allt kunna ge de studerande ökade valmöjligheter utan onödiga tempoförluster. Det slutliga valet av inriktning behöver inte göras förrän efter 2-3 år, och antalet inriktningar som de studerande kan välja mellan blir betydligt större än vad som är ekonomiskt realistiskt i dagens system.
Tänkbar utbildningsstruktur
I det följande skisseras en utbildningsstruktur, som skulle kunna vara tänkbar för Chalmers, i enlighet med ovanstående modell med basområden och profilområden (se Figur). Det bör observeras att detta endast är indikationer på vad som skulle kunna åstadkommas med den föreslagna modellen och utgör inte något konkret förslag till förändrad utbildning. Skissen baseras i stort på dagens utbildningssituation men innehåller även en del uppslag till förändringar, som vi inom utredningen anser värda att diskutera. Om en modell av det föreslagna slaget accepteras, måste givetvis innehållet i de olika utbildningarna utredas noggrant vidare. Det är, som sagt möjligt att i allt väsentligt lägga in dagens utbildningar i modellen, men denna har framför allt en betydande potential för framtida förändringar. De förändringar som här skisserats är inte särskilt genomgripande. Det är möjligt att göra både större och mindre förändringar. Det är även möjligt att i en första fas göra förändringar inom en del av utbildningspaketet. Det skulle sålunda vara möjligt att börja med en omstrukturering av blocket elektro-fysik-data-IT-matematik, där situationen nu blir alltmer komplex om nya utbildningar placeras på en befintlig struktur. Här synes en omstrukturering mest angelägen. En sådan omstrukturering skulle inte nödvändigtvis behöva medföra några väsentliga förändringar inom övriga delar av civilingenjörsutbildningen.
Basområden
I den struktur som här skisseras skulle basområdena förslagsvis kunna vara följande:
Basområdesblocken bör i första hand innehålla det grundläggande stoff som anses nödvändigt för en verksamhet inom resp sektor, men de bör dessutom innehålla inslag av kommande profilområden. Viss begränsad valfrihet bör även vara möjlig inom dessa block.
De angivna basområdena överensstämmer väl med dagens sektionsområden och de utbildningsprogram som huvudsakligen faller inom en sektions ämnesområde. Det behöver inte nödvändigtvis vara på det sättet, men dessa områden har angivits här för att demonstrera att dagens utbildningar, om man så önskar, kan läggas in i den föreslagna strukturen. Å andra sidan ger den föreslagna modellen stora möjligheter till förbättringar och rationaliseringar, som högskolan i nästa fas skulle kunna utnyttja, och några sådana förändringar kommer att antydas i det följande.
Inom utredningen har möjligheterna undersökts till ett närmande mellan utbildningarna inom A- och V-programmen mot ett mer allmänt program inom "Samhällsbyggnad" eller liknande med varianter av mer konstnärligt resp. tekniskt innehåll. Sådana lösningar förekommer utomlands, och KTH har fört samman Arkitektur, Lantmäteri och Väg och vatten till ett gemensamt utbildningsområde, dock ännu så länge med oförändrade utbildningsprogram. Även om kulturen och förkunskapskraven är väsentligt olika inom A- och V-programmen, borde ett närmande vara möjligt även vid Chalmers. Genom att föra in vissa inslag av A-utbildning i ett V-basblock torde man kunna få en förbättrad utbildning med inriktning mot Samhällsbyggnad eller Samhällets infrastruktur än vi har idag. En stor del av de A-studerande har vidare teknisk bakgrund, och för dessa bör det vara möjligt att välja någon inriktning med mer tekniskt innehåll, såsom Samhällsbyggnad eller Teknisk design.
Basområdet Maskin- och farkostteknik, som svarar mot dagens basala momenten inom M-programmet, skulle på liknande sätt kunna vidgas genom inslag av viss kemi- och elektroteknik för att möjliggöra inriktning mot industriella system i bred bemärkelse (inkl. kemiska och elektriska anläggningar).
Det basområde som här benämnes Elektronik och Data svarar i stort mot dagens basala utbildning inom E-programmet. Genom att här minska elkraftdelen, som delvis skulle kunna överföras till M-programmet, skulle man inom E-basblocket kunna koncentrera sig mer mot det starkt växande området (mikro)elektronik och data.
I skissen ovan har även ett basområde Matematik-data inlagts, som idag inte svarar mot något enskilt utbildningsprogram. Vi vill härigenom inom utredningen väcka frågan om en separat ingång mot detta område. En sådan ingång skulle kunna leda dels till en utbildning som "matematikingenjör", med specialitet mot tekniska beräkningar eller statistik, dels till dataingenjör med inriktning mot program- och mjukvara.
Profilområden
De basområden som nämnts ovan bör även kunna vara profilområden, vilket ger utbildningsprogram liknande de traditionella utbildningar som idag finns vid Chalmers. Dessutom bör det finnas att antal mer tvärdisciplinära profilområden, där t. ex. följande skulle kunna vara aktuella:
Ovanstående lista på profilområden svarar i huvudsak mot de utbildningar som finns eller planeras idag. Även här är detta gjorts för att demonstrera att modellen som sådan inte kräver omfattande omläggning av utbildningens innehåll. Att den ger potentiella möjligheter till införande av nya specialiseringar med måttliga insatser torde vara uppenbart. En grundläggande tanke är att basområdena ska vara relativt permanenta, medan profilområdena ska kunna ändras med kortare tidsintervall. Nya områden ska kunna läggas till och mindre aktuella områden läggas ned utan att hela utbildningsstrukturen störs i grunden. Basområdena svarar för stabilitet och kontinuitet, medan profilområdena svarar för flexibilitet och förnyelse. Detta är i korthet utredningens förslag till svar på den kritiska problemställning som formulerades i inledningen ang balansen mellan dessa delvis motstridande krav.
Modellen med basområden och profilområden ger de studerande möjlighet till successiva val, en princip som inte minst de studerande inom utredningen lagt stor vikt vid. En fördel med denna princip är givetvis att den studerande gradvis kan göra sitt val av specialisering allteftersom mognad och erfarenhet ökar. En nackdel är att det kan var svårt att av praktiska skäl tillåta fullständig frihet i de senare valen. En möjlighet att reducera detta problem skulle kunna vara att de studerande vid ansökningstillfället anger en eller ett par profiler och att vissa studerande redan från starten är garanterade tillträde till en viss profil (kanske svarande mot 2/3 av kapaciteten), medan övriga senare får konkurrera om återstående platser. (Även den som garanterats plats på en profil ska givetvis kunna konkurrerar på lika villkor med övriga om plats på annan profil, om han/hon så önskar.)
En annan grundläggande tanke är att de interdisciplinära profilområdena ska kunna läsas utgående från flera basområden. Teknisk matematik kan idag läsas på detta sätt som en påbyggnad inom flertalet program. Detsamma bör kunna vara förhållandena för Miljöteknik liksom för Industriell ekonomi och organisation. För övriga profilområden är det angeläget att de blir alternativa påbyggnader på åtminstone några av basområdena. Givetvis kan det bli nödvändigt med viss komplettering eller infasning i början av undervisningen inom profilområdet för att åstadkomma tillräcklig "homogenisering" av förkunskaperna hos studerande med olika bakgrund. I bifogade figur har några tänkbara kombinationer med tvärdisciplinära profiler skisserats. Det bör noteras att i denna modell givetvis är möjligt att efter basblocket fortsätta inom samma ämnesområde, i likhet med dagens system.
Teknisk design, som idag är att särskilt utbildningsprogram, är i denna skiss inlagt som profilområde som bör kunna nås från såväl A- som V- och M-blocken. Inom referensgruppen har argument framförts både för och emot att den utbildning i Teknisk Design som nu startat ska ingå i denna modell, alternativt bevaras i nuvarande form.
Automation svarar mot dagens Z-utbildning och bör kunna fungera som profilområde på basområdena M, K, ED och F. Automation bör även kunna inriktas mot det allt viktigare Mekatronikområdet samt mot de kemiska områdena Nanokemi och Kombinatorisk kemi, där automationen är långt driven i dagens teknik. Inom referensgruppen har starka argument framförts för att Z-utbildningen är så omfattande och etablerad att den bör ha en egen ingång. Frågan uppstår då om ett påbyggnadsblock inom automation kan läsas även av studerande som kommer från annat program. Frågan bör utredas vidare.
Bioteknik är att stort framtida satsningsområde inom forskningen vid Chalmers och bör även bli ett viktigt utbildningsområde i framtiden. I dag finns en bioteknikutbildning som en variant inom kemiutbildningen (Kb). Inom utredningen anses det emellertid angeläget att bioteknikutbildning även ska kunna erbjudas studerande med annan bakgrund än kemi, främst fysik och matematik men kanske även elektronik. Ett problem som utredningen här stött på - och liknande finns säkerligen även inom andra av de här föreslagna profilområdena - är att under en begränsad volym om max ca 100 p få in tillräcklig kunskap inom ett så brett område som biotekniken. Detta måste givetvis utredas ytterligare och hör till de frågor som utredningen nu vill få kommentar till.
Ett mycket komplext område är IT-Data-området. IT utgör ett annat av Chalmers stora satsningsområden, och en utredning av fältet har nyligen genomförts. Grundtanken är här att Chalmers i första hand ska satsa på kvalificerad utbildning inom IT, som bygger på goda kunskaper i matematik och/eller elektronik. Detta synes passa väl in i den modell som här skisserats. Rimligtvis bör IT kunna vara en profil som bygger på såväl basområden inom ED, F och MD. Distinktionen mellan "IT" och "Data" är inte helt klar. Det synes dock angeläget att erbjuda flera slag av utbildningar inom detta snabbt växande fält, i vart fall en med inriktning mer mot elektronik och hårdvara och en annan med inriktning mer mot matematik och mjukvara. Detta är anledningen till att även en Matematik-Data-ingång inlagts i denna skiss. När det gäller kompositionen av utbildningsprogrammet inom detta fält bör stor valfrihet erbjudas de studerande. Uppenbart är att det är angeläget att se över strukturen inom hela detta block Elektronik-Data-IT-Fysik-Matematik.
Profilområdena bör innehålla en betydande grad av valfrihet för de studerande att välja specialiserad inriktning och flera varianter av profiler (rekommenderad studiegång) kan förekomma.
Organisation, styrning och ledning
Ledningsorgan
De basområden som skisserats ovan stämmer till ämnesinnehåll väl överensstämmer med de (mer disciplinära) program som idag handhas av enstaka sektion. Det är naturligt att ansvaret för utformningen av dessa - i vart fall i ett första skede - även fortsättningsvis vilar på resp sektion (och någon kommitté inom sektionen under sektionsledningen). Detsamma gäller även de påbyggnader som väsentligen faller inom en sektion. På sikt kan dock andra lösningar diskuteras. För utformningen av de interdisciplinära profilområdena ser utredningen det å andra sidan som nödvändigt att nya organ inrättas. Dessa bör vara sammansatta av representanter för lärare, studerande och avnämare för de ämnes- och tillämpningsområden som är berörda. Ett kritiskt moment i denna modell är övergången mellan de två delarna av utbildningen, och det är här angeläget att det sker ett nära samarbete mellan de ansvariga organen. Dessa frågor kommer givetvis att diskuteras vidare inom utredningen men måste också bli föremål för specialstudium, därest högskolar beslutar sig för att tillämpa den föreslagna modellen.
Annan bakgrund
Förutom grundläggande studier vid Chalmers eller annan teknisk högskola bör i den föreslagna modellen även en naturvetenskaplig basutbildning i matematik, fysik eller kemi kunna utgöra grund för fortsatta studier inom något profilområde. Sådana övergångar är möjliga idag men ofta endast med betydande tempoförlust. Förhoppningsvis skulle den föreslagna modellen kunna nedbringa denna förlust vid dylika övergångar. Modellen bör även kunna underlätta för studerande med ingenjörsexamen från Chalmers Lindholmen eller andra högskolor att fortsätta med studier till civ.ing.examen. Denna fråga kräver dock mer ingående studier. Även den motsatta övergången från civ.ing.utbildning till högskoleutbildning kan vara aktuell och bör underlättas.
Mellanexamen
Frågan om en mellanexamen inom civ.ing.utbildningen efter tre år diskuteras alltmer, och mycket talar för att en sådan kommer att införas. Den föreslagna modellen synes väl anpassad för att hantera den situationen. Inom en treårig ram skulle huvuddelen av ett basområdesblock men även betydande inslag av profilering kunna inrymmas.
Kommentarer
Inom utredningen önskar vi få synpunkter och kommentarer till den modell som ovan skisserats, och hur man från olika utgångspunkter ser hur den skulle passa för utbildningen vid Chalmers. Hur bedömer man fördelarna resp nackdelarna i förhållande till det system Chalmers nu har när det gäller såväl dagens utbildningar som framtida utbildningar?
För att kunna påverka utredningens arbete bör svaren vara utredningen tillhanda före jul eller allra senast i början av januari. Referensgruppen har sitt sista sammanträde den 26 januari, varefter slutrapporten kommer att sammanställas. Den kommer därefter att sändas ut på allmän remiss.
Kommentarer skickas bäst per elektronisk post
Ingvar Lindgren