Strabismus Plump är seg som få
för han kan fortfarande gå
Och när Strabismus fyller år
en kaka av choklad han får
Han äter den med hår och hull
Se'n dricker han sig riktigt full
Han springer se'n på gatan ut
blir fångad av en ilsken snut
Han förs till bylingens station
och där tar snutchefen sig ton
Det våld som utspelar sig där
går ej att återskapa här
Men efteråt Strabismus går
tillbaks med bara åtta tår
På världen han besviken är
Han grips utav ett våldsbegär
Våldtar män'skor hit och dit
Misshandlar en liten skit
Spränger se'n ett lyxhotell
Huset faller med en skräll
Snart han blir en masochist
Börjar gnaga på sin vrist
Steker den i margarin
Äter upp den med ett grin
Springer till en bilfabrik
Käkar upp en låda spik
Krossas av en BMW
den vill ändå ingen se
Springer från fabriken ut
Ut på gatan med ett tjut
Av en ångvält blir han platt
Detta tar han med ett skratt
Sticker fingret med en nål
Fingret får nu stora hål
Livet rinner bort från Plump
Han sjunker samman vid en pump
Kroppen hans blir inte fin
Slits sönder av en gatmaskin
Strabismus Plump är bortglömd nu
Han glömde aldrig bort sin fru
SLUT
Skriven av Tobias Bergsten