Färgseende:

Försöket går ut på att skicka vanligt vitt ljus genom ett prisma. Då

kommer det att brytas i glaset och man kan projicera en bild av det utgående

ljuset på exempelvis en skärm bakom.

Vid ljusets möte med glaset uppstår något vi kallar kromatisk dispersion, dvs de olika

våglängder som ryms i det vita ljusknippet bryts olika mycket och delar upp sig i olika

färger. På skärmen ser man då ett spektrum av de olika färgerna från blått till rött. Det blå

ljuset med kortare våglängd bryts mest och det röda ljuset med den längsta våglängden

bryts minst. Däremellan ryms det alltså det spektrum vi brukar kalla för regnbågens

färger.

För att se detta behöver man en experimentuppställning i vilken vanligt vitt ljus

passerar först en spalt för att göra ljusknippet smalare. Därefter gårdet igenom två stycken

linser, en positiv och en negativ, på sådant avstånd från varandra att strålarna efter att ha

passerat dem är parallella. Sedan riktas ljuset mot prismat och prismat vinklas så att det

refrakterade ljuset kan uppfångas på en skärm eller dylikt.

Del två i demonstrationen går ut på att byta ljuskälla, från den som utsände vanligt vitt

ljus till en laserkanon som skickar ut monokromatiskt rött ljus. Det som blir uppenbart är

att detta ljus inte delar upp sig i färger efter att ha passerat prismat utan tvärtom

fortfarande bara är rött.

Med denna demonstration kan vi förevisa hur vitt ljus består av en mängd

olika färger och att man fa