Svarta hål

Svart hål som soptunna?

Soptunna

Visst är ett svart hål det ideala stället att slutförvara giftigt avfall, men man måste minnas att det som slängs in i hålet aldrig går att få tillbaka.

Det kan också diskuteras hur praktiskt användbart ett svart hål skulle vara som soptunna. Dels för att det sänds ut enorma mängder strålning när något faller in i ett svart hål, dels för att svarta hål måste väga väldigt mycket för att vara stabila. Dessutom skulle hålet dras mot Jordens centrum och äta sig igenom marken, medan dess massa succesivt ökade, och långsamt suga i sig Jordklotet innefrån. Även om man lyckades "stänga in" hålet t.ex. i ett magnetfält skulle det ju suga i sig luften omkring sig.

Eventuellt skulla man kunna ha ett svart hål i omloppsbana och frakta avfallet dit och t.o.m. ta vara på energin som genereras när avfallet skickas in. Frågan är dock om man skulle känna sig riktigt trygg med ett svart hål i närheten av Jorden.

Genvägar i rymden

Teoretiskt sett är det möjligt att ett svart hål kan vända ut och in på sig själva och bilda ett vitt hål på en helt annan plats i tid och rum. De två hålen skulle då vara förenade av ett maskhål, som är en kort "tunnel" mellan två platser i rum-tiden. Avståndet mellan de två platserna kan vara flera miljarder ljusår, men resan genom maskhålet går ändå på en mycket liten del av en sekund.

Maskhålen är alltför kortlivade och mycket för små (mindre än subatomära partiklar) för att man ska kunna använda dem som transportvägar i praktiken. Forskare vid California Institute of Technology har emellertid visat att det finns sätt att göra tunnlarna stabila och tillräckligt stora för att man ska kunna färdas genom dem.

Kanske kan man i en framtid lyckas bygga rymdskepp, som skapar sitt maskhål och på så sätt slipper problemen och farorna med naturliga svarta hål och maskhål. Att skapa sina egna svarta hål kräver dock enormt mycket mer kunskap om rum-tidens uppbyggnad i mycket liten skala.

Tända Jupiter

Det har föreslagits att svarta minihål, om de existerar, skulle kunna användas för att göra himlakroppar beboliga. Som exempel nämns de galileiska månarna runt Jupiter. Man tänker sig att dessa månar skulle kunna koloniseras om värmeutstrålningen från planeten blev större. Denna ökade värmestrålning kan, i sin tur, åstadkommas genom att man låter ett minihål sjunka in i Jupiter, och till slut lägga sig till rätta i planetens centrum. Hålet skulle där långsamt suga i sig materien, och energin, som då avges, skulle antända de yttre gaslagren, som därigenom skulle värma månarna.

Martyn Fogg, som först föreslog metoden, har uppskattat att den långsamma processen skulle hålla månarna beboliga i 12 till 60 miljoner år. Efter ca 440 miljoner år skulle hela Jupiter vara borta, och på dess plats skulle ett svart hål med lite mindre än dess massa finnas. Månarna skulle inte påverkas av detta, förutom att de åter skulle bli kalla, utan lugnt fortsätta i sina vanliga banor.

Detta skulle kunna bli aktuellt om det, när mänskligheten börjar kolonisera rymden, visar sig vara ont om planeter i Vintergatan eller om det visar sig omöjligt att resa rimligt snabbt till de planeter som finns. Just nu får vi dock söka andra lösningar, eftersom vi inte vet hur man kan upptäcka svarta minihål eller hur man ska fånga dem om man hittar dem.

Stjäla rotation

Färdas man genom ergosfären kan man teoretiskt ta sig ut igen, då med mer rörelseenergi än man hade från början, d.v.s. man rör sig fortare. Överskottet tas från hålet, som efter passagen roterar lite långsammare.

Denna princip skulle kunna användas för att sätta fart på rymdskepp eller för att bara utvinna energi ur ett svart hål. Antagligen har man dock kommit på bättre sätt både att driva rymdraketer och att skaffa energi när detta alternativ blir realistiskt.

Idéer till detta kapitel: Björns dagdrömmar
Fakta om svarta minihål i planeter: "På resa... Resmål: stjärnorna"
Fakta om stabila maskhål: Hausgaard

Tillbaka