Blir det svårare att lära sig IT om man lärt sig ordbehandla?

Hur kan det komma sig att till synes enkla instruktioner, som t.ex. "Kan du skicka ett text-dokument" eller "Spara som HTML" ofta innebär oöverstigliga svårigheter för bildade människor, som inte betraktar sig som datorovana? Hur kan intelligenta människor använda ordbehandlare under flera år utan att lära sig skillnaden mellan ett dokument och ett tillämpningsprogram? Hur kan människor se det som självklart att mottagaren av deras e-post skall ha tillgång till exakt samma version av ordbehandlare och ibland se snigelpost som enda utvägen om det visar sig att mottagaren inte i första försöket kan öppna deras dokument i läsbar form? Efter flera års erfarenhet av bl.a. e-kommunikation och av datorstöd i studentprojekt förefaller det mig som om problemen förvärras efterhand som ordbehandlare får fler och fler användbara finesser.

Kan det vara så att dagens ordbehandlare fungerar så väl att de kan hindra användare att förstå även enkla sammanhang? Ordbehandlares egenskap "WYSIWYG" (What you see is what you get") gör det enkelt för novisen. Underliga fenomen kan dock inträffa, som kan vara helt oförklarliga för den oinvigde - WYSIWYG ger ingen ledtråd om varför man får ett visst resultat. WYSIWYG kan också vara till nackdel för den som inte skolats in i en typografisk medvetenhet. Som en löpeld sprider sig t.ex. styckedelningar som inte finns (en radbrytning mitt i ett stycke) och särskrivningar ("kassa apparater", "lever pastejen"). Ordbehandlares val av "default"-mapp för att spara filer är inte alltid självklar och nya användare tappar lätt bort dokument. Listor av filer innehåller ofta bara första delen av filnamnen; bara på begäran visas filtyp. Kanske är det då inte så konstigt att man ibland på frågor om en okänd fil avses kan få svaret "Det är en PC-fil"? Eftersom detaljerna sällan listas upptäcker många användare inte heller vissa filformats extravaganta storlek.

En enkel princip borde vara att elektronisk kommunikation skall vara plattformsoberoende, innebära ett effektivt utnyttjande av bandbredd ("minimum bits for the information") och minimera risken för virusspridning. (Att virus kan sprida sig epidemiskt är en naturlig konsekvens om en stor majoritet av e-post-kommunikationen i samhället är i ett oskyddat format.)

Jag föreslår därför att alla datorintroduktioner som ges, åtminstone för äldre elever och studenter, skall beakta också dessa aspekter och innehålla en övning i att spara ner i flera olika format, kanske försöka öppna filerna i andra program och studera resultatet. Att studera sidkod i ett HTML-dokument kan vara en träning i att förstå att ett dokument innehåller mycket mer än man ser och ge en medvetenhet om textstruktur.

Vi är alla en del av vår gemensamma e-miljö och bör vara rädda om vår "allemansrätt på internet" !

Ann-Marie Pendrill
Prof. Fysik, GU/Chalmers
http://fy.chalmers.se/~f3aamp

Accepterad för tidskriften Datorn i Utbildningen, september 1999