Göteborgs Universitet

Lärarprogrammet

Gem 40

Grupp 2 VT –00

Rasåtskillnad var inte ett begrepp som Hitler myntade på 30-40 talet. Det har alltid funnits, i olika variationer. Var fick Hitler sina idéer från? Lindqvist får oss läsare att öppna ögonen för vår historia och dess mörka stunder. Han fokuserar på imperialismen, dokument från dess tid, samt Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Man kan säga att kolonisationen utfördes av osynliga män, eftersom det aldrig rörde sig om någon närkamp. De svarta besköts från flera hundra meters avstånd av stolta, obekymrade vita män. Och i väst rådde total okunskap om hur man egentligen bar sig åt "där nere". Ingen förstod, eller rättare sagt, ingen ville förstå.

Den orubbade åsikten om de vitas överlägsenhet grundades bland annat på olika biologiska grunder. Mammutens utdöende, sågs som ett bevis på att vissa arter kommer att dö ut. Forskaren Knox gjorde EN obduktion av en svart man och fann att hans organ inte alls var lika välutvecklade som de vitas. Man tillfånga tog svarta och föste ihop dem likt djur. Deras möjligheter till försörjning försvann, de blev sjuka och många dog. Detta var enligt de vita ytterligare ett bevis på deras underlägsenhet. Evolutionen blev en ursäkt som de vita använde för sitt beteende.

Vi har alltid haft en bild av Europa som välutvecklat, snabbt och vänligt. Lindqvist väcker oss ur den drömmen och får oss att ifrågasätta Europas framgångar. Vid seminariet togs bland annat följande fråga upp: Varför expanderade just européerna sitt rike? Varför var det inte grekerna eller inkaindianerna? Det är en svår fråga. Alla nationer vill försöka utöka sin makt och ekonomiska fördelar. Europa lyckades. Betyder det då att utrotningstanken är unik för Europa?

Vad hände med människan som hamnade utanför civilisationen? Hur hade vi själva reagerat? Ingen identitet, ingen grupptillhörighet; - vad blir man beredd att göra? En människa är inte människa förrän hon tar kontakt med andra människor, sägs det. Det är lätt att kritisera andra för deras behandling av till exempel judar, som kallats Europas dåliga samvete. Men hur har vi behandlat våra samer? USA:s utrotning av indianerna är inte heller lika uppmärksammat. Kan det vara så att det finns kvar något glamouröst över det? Var står vi idag? Vi i Sverige har precis avslutat en stor världskonferens om det fruktansvärda som hände för 50 år sedan, ur vilket mycket bra kommit. Nynazismen uppmärksammas i hela världen och vi börjar ett samarbete mot dessa rörelser. Vi får aldrig glömma. Aldrig. Men varför inte också ha konferenser om det som händer nu! Det pågår krig och makabra mord i till exempel Tjetjenien. De behöver vår hjälp. Kan det vara så att det inte känns lika angeläget för att det är "utanför" Europa?

Idag råder det jämlikhet, säger vissa. Vi vill nog ändå framställa oss själva lite bättre. Trots alla miljöproblem och relativt enkla lösningar på några av dem, vill vi inte sänka vår standard för DERAS skull. Vi måste inse att vi alla är lika. Vi sitter i samma situation.

Hur kan en människa bete sig så som de tyska soldaterna gjorde i andra världskriget? Det finns en del förklaringar, såsom Versaillesfreden som gjorde att tyska folket kände sig orättvist behandlat, samt rädsla och tvång. Men om man tänker djupare: Var kommer denna ofantliga grymhet ifrån? Föds människan ond eller god? Eller är vi alla som ett oskrivet blad i början, för att bli formade av vår omgivning? Är det så att vissa saknar spärrar, som är till för att hantera vår ilska? Vi måste tänka kritiskt och våga gå mot gruppen. Ondskan får inte segra. Alla människor har ett personligt ansvar. För som Sven Lindqvist skriver: Historien älskar repriser.