"Plattformar är det som står
kvar när tåget har gått"
|
|
Kent Åberg - Ann-Marie
Pendrill
|
Skolans kärnverksamhet är utbildning; att träna färdigheter och att leda eleverna till insikt och kunskap - inte att vara ansvariga för att driva datornätverk. Ann-Marie Pendrill, teoretisk atomfysiker och lärarutbildare, och Kent Åberg, som arbetar med utformning av datormiljöer för forskning och utbildning, diskuterar i denna e-dialog hur IT-miljö och IT-användning kan utformas på ett sätt som låter lärare fokusera på kärnverksamheten.
AMP: Elektronisk kommunikation revolutionerade mitt arbete långt före WWWs födelse. Mitt första e-brev skickade jag i mitten av 80-talet. Min e-korrespondens begränsades i början till andra teoretiska atomfysiker och ibland någon amerikansk experimentalist som satte sig vid datorn innan kvällspasset avslutades strax före midnatt. Under de kommande åren blev allt fler fysiker e-burna, gemensamma artiklar skrevs inte längre med skrivmaskin, sax, tejp och kopiator utan med e-brev och fax. Så småningom skickades ockå hela artiklar i TeX eller LaTeX. Fysiker som inte använde e-post blev en utrotningshotad art.KÅ: Helt klart var det lättare att ta del av informationsflödet förr, eftersom det var så mycket mindre och IT endast var tillgängligt för ett fåtal utvalda, som dessutom kunde kommunicera via en slags yrkeskodex. Dessutom tvingades man att använda sig av resurssnåla lösningar eftersom dåtidens datorer satte tekniska begränsningar på vad man kunde göra. Nu ser det IT-baserade informationsflödet helt annorlunda ut. Det är genererat med nya typer av IT-baserade hjälpmedel och når långt ut i de breda samhällslagren, och vem som helst kan sända hur mycket information som helst till vem som helst utan några som helst restriktioner. Det är klart att det får konsekvenser som man tidigare aldrig stötte på.Så kom WWW. Elektronisk kommunikation började bli "allas" egendom. Även om den tidiga e-kommunikationen hade sina begränsningar (t.ex. inga svenska tecken) så känns det som om det var lättare förr. Reaktionen över meddelandet "you have mail" var då en ganska odelad positiv förväntan. Avsändarskaran begränsades till forskare, som genom sin träning och efter många års uppfinningsrik kommunikation med kolleger på olika system, är vana att använda minimal bandbredd och robusta "plattformsoberoende" format. Men situationen är annorlunda idag: På gott och ont fylls e-lådan på med reklam, enkäter att fylla i, e-brev som av misstag gått som "svar till alla", frågor från studenter och kolleger, virusvarningar, protokoll, meddelanden om stölder, information från rektor och varning om strömavbrott - i just en sådan ostrukturerad röra.
AMP: Men hur skall man komma ifrån denna teknikfokusering?KÅ: Egentligen är det ganska enkelt, men det kräver en mental omställning. Tänk precis som du tänker till vardags när det gäller annan infrastruktur som du använder dig av. Då visar det sig att du väldigt ofta använder infrastruktur som medium för leverans av tjänster.
Infrastruktur är nätverket i form av utrustning och tjänster som integreras och konsolideras. Därmed utgör de gemensamma resurser som kan utnyttjas mer effektivt än om de hanterades var och en för sig.
Ta något så vardagligt som elektriciten i vägguttaget som ett exempel på en bekväm tjänst som du får levererad via ett abonnemang hos din elleverantör. När du skall koka ditt morgonkaffe slipper du tänka på vilken typ av generator som borde införskaffas för att generera strömmen till spisen. Skall det vara fabrikat A eller B? Hur får jag elen till mina eluttag? Vilken typ av spänning skall användas för att kaffepannan skall kunna anslutas till eluttagen just idag?
Dvs, tänk istället i termer av "IT-tjänst", ex.vis: "jag vill ha tillgång till en stabil informationstjänst 24 timmar om dygnet som kan nås ifrån valfri apparat (PC, handdator, mobiltelefon,....)".
AMP: Men hur skall man gå till väga mer konkret?KÅ: Den grundläggande frågeställningen att besvara är hela tiden densamma, nämligen
Ställ dessa och liknande frågor ofta. Det ger vägledning i formuleringen av dina krav på IT-understödet så att det fungerar på förväntat vis.
Jag är alldeles övertygad om att om man ställde sig just denna typ av frågor när det gäller den egna organisationens förutsättningar för att äga och driva sin IT-miljö så skulle de allra flesta verksamhetsansvariga i skolorna komma fram till det enkla svaret: "Vår kärnverksamhet i skolan är att leverera en god pedagogik, förmedla insikt och kunskap och träna färdigheter, inte att vara ansvariga för att driva datornätverk eller att hålla reda på kvasikunskap såsom vilken typ av CPU, klockfrekvens, och antal bitar på en byte som våra IT-arbetsverktyg/datorer har just denna vecka, just detta år. Låt oss istället abonnera på en IT-tjänst med en garanterad tillgänglighet- och servicenivå som stödjer skolans verksamhet".
AMP: Är det något mer man kan behöva tänka på?KÅ: Välj IT-leverantör sist. Många väljer som första åtgärd ut en leverantör och "standardiserar" sin IT-miljö på just den leverantörens produkter och lösningar. Det låter väldigt bekvämt men, det leder ofelbart till att man som kund blir inlåst och därmed frånsäger sig sin allra starkaste trumf, nämligen valfriheten att som konsument kunna välja den lösning som bäst understödjer den egna verksamheten och dess föränderlighet.
Vänd istället på ordningen och agera i följande steg:
IT-vision --> IT-arkitektur --> IT-produkt/tjänst --> IT-leverantör.
Utgå ifrån en IT-vision (exempelvis för vilka IT-tjänster man vill ha åtkomst till) och definiera sedan en lämplig IT arkitektur (ger svar på hur tjänsterna genereras och levereras) och realisera tjänsterna med hjälp av existerande tekniker med öppna och standardiserade gränssnitt och produkter, och välj allra sist den lämpligaste leverantören.
Kom ihåg, tjänster är oberoende av produkter. Samma tjänst kan levereras av olika typer av produkter. Det är värt att notera att just produkterna som kommer till användande i realiseringsfasen måste vara utbytbara, de är som löven på ett träd - utbytbara.
Glöm inte bort att alla produkter på något sätt har ett "bäst-före-datum". En liter mjölk är datummärkt. Detsamma gäller för datorer, även de är produkter som når sitt bäst-före-datum och därmed blir omoderna med tiden (oftast snabbare än man trodde). De är inkarnationen av en dator som den ser ut just idag, denna vecka, detta år. I framtiden ser en dator helt annorlunda ut och då får man inte ha byggt en infrastruktur som kräver gamla produkter för att fungera. Det viktiga är därför att man investerar sina resurser i en långsiktigt hållbar IT-arkitektur som tillåter att man regelbundet byter ut ingående komponenter och som kan växa med förändrade krav hos användarna.
AMP: Men många skolor använder elever för all skötsel - är inte det ett bra sätt att utnyttja elevernas motivation och engagemang och ge dem goda kunskaper för framtiden - förutom att man kanske slipper anställa en dyr systemadministratör?KÅ: Jovisst, är det naturligtvis bra att man kan få elever som är duktiga på att hantera IT-tekniken att dessutom engagera sig i skolans dagliga verksamhet, men det underliga är att man accepterar att just IT-systemen skall drivas av driftiga elever. Man kan ju undra varför man inte även låter eleverna hantera skolans elförsörjning, värmeförsörjning, och liknande nödvändig infrastruktur. Tekniken i dessa system är likartad, mycket spännande datorstyrda reglermekanismer, mm.
AMP: Men det måste väl ändå vara användbart i yrkeslivet efter skolan att kunna en hel del om hur datorerna fungerar - det finns ju inte ett företag eller verksamhet som inte använder datorer?KÅ: Ofta motiveras teknikfokuseringen just med detta att "eleverna måste förbereda sig för kommande arbetsliv med datorer". Man tänker sig förmodligen bilden av ett företag där alla anställda agerar mer eller mindre som sin egen systemadministratör eftersom man gör det så ofta i skolan. Glädjande nog finns det inte ett normalt företag som skulle överleva på dagens marknad om man lät sin personal agera på det viset. Huvuddelen av personalen är ju anställd för att ägna sig åt företagets kärnverksamhet vilket oftast inte är att ägna tid åt datorteknikens tjusningar.
Efterhand som IT blir en viktigare del av undervisningen höjs ju också kraven på att systemen skall fungera och vara tillgängliga även hemifrån och inte bara vissa timmar på dygnet, utan hela dygnet runt. Då duger det inte om man byggt upp sin IT-drift på frivilliga och duktiga elever - eftersom de faktiskt behöver sova en hel del för att även orka med skolarbetet.
AMP: Men allt detta kostar mycket pengar för skolor och vi vet ju att många skolor har mycket en ansträngd budget. Samtidigt är det viktigt att på bästa sätt utnyttja den kanske allra knappaste resursen: Lärares tid. Hur skall man väga kostnad mot nytta när det gäller IT-satsningar?KÅ: Det är viktigt att man ser till helheten när det gäller kostnader. Kapitalkostnaden representerar oftast bara toppen av isberget, c:a 20%. Totalkostnaden innefattar också tekniskt stöd (som uppskattas till c:a 20%) och administrativa kostnader (c:a 8%). Resten av tiden blir då användarens tid, produktiv eller improduktiv. /1,2/
En mycket stor del av den sista posten, användarens improduktiva tid, beror på avsaknaden av en beständig IT-infrastruktur i skolor såväl som på andra arbetsplatser. Det ger till resultat att många skolor, först inom KK-stiftelsens skolprojekt och senare inom ITiS har upplevt att alldeles för små resurser avsätts för skötsel av datorer och nät, vilket gett en stor belastning på redan slitna eldsjälar. Min uppfattning är att det är följden av att man så otroligt mycket fokuserat på att skaffa in häftigast möjliga datorer till skolbänkarna och byggt sina nätverk efter just dessa specifika datorers egenskaper. När man egentligen borde ha byggt en miljö där skolans användare kan ansluta vilka typer av "prylar" som helst och för att att komma åt den information som är intressant.
Därmed kan man inte skala upp sina nätverk då antalet användare ökar eller då tekniken förändras och det leder till ökad belastning för alla inblandande.
Tyvärr går myndigheterna i täten genom att ge bidrag till införskaffande av multimediadatorer till lärarna, men utan motsvarande bidrag för att uppmuntra till storskaliga investeringar i en underliggande plattformsoberoende IT-infrastruktur. Då blir det naturligtvis problem när sedan en del skolor och kommuner delar ut laptopdatorer i mängd till sina sjuåringar utan att ha förberett hur dessa skall betjänas av den omgivande infrastrukturen.
Ett allt vanligare önskemål är att man vill införa kompletterande tjänster utöver att bara kunna surfa på nätet. Vid införandet av exempelvis ett system för elektronisk inlärning med automatisk verifiering av elevernas kompetens, behövs en koppling till ett underliggande elevadministrativt system, vilket i sin tur ställer krav på ett ordentligt katalogsystem, så att man smidigt kan hantera sina elever, följa upp vilka kurser de tar, samt gjorda prestationer. Det är just dessa understödjande system som en ordentligt införd infrastruktur garanterar. Utan dem fungerar inte utlovade tjänster.
Med ovan sagda som exempel inses att det hade varit mycket bättre om myndigheterna gjort tvärtom; gett bidrag till IT-satsningar som gällde uppbyggnaden av en beständig IT-infrastruktur i skolorna och låtit användarna själv välja och betala för valfri typ av dator att ansluta till nätverket. Det är ju den sedvanliga modellen för finansiering av nationella infrastruktur-satsningar; vägbyggandet sköter staten om, bilarna får bilåkarna skaffa själva. Bygger inte staten stabila vägar så är det ingen idé för den enskilde att skaffa en häftig bil.
AMP: Användarnas produktivitet kanske är svår att mäta i pengar för skolan, kostnaderna för datorstillestånd måste ju vara enorma om man försökte beräkna dem. För företag måste det ju bli mycket tydligare. Trots det såg vi i somras annonser för ett system som framhöll som en fördel att "sparar ditt arbete när programmet kraschar". Varför accepterar användare som något självklart att program skall krascha? För mig som är bortskämd med en storinstitutions välfungerande datormiljö som sköts av någon som är väl kvalificerad för det, blir annonsen absurd. Hur skall användare kunna ställa högre krav på branschen?KÅ: Det är ganska märkligt att just när det gäller IT så har användarna historiskt accepterat att vara väldigt mycket styrda av leverantörernas agerande. Typexemplet är att man själv förutsätts vara ansvarig för funktionen, för felanalys, och hur fel skall åtgärdas. Jag märker dock mer och mer att det är en övergående företeelse helt enkelt därför att så många arbetsuppgifter är helt beroende av IT. Därmed måste all IT-verksamhet hanteras som en kritisk verksamhet och då är det ganska givet att man numera kräver att systemen skall fungera som förväntat. Det gäller naturligtvis även i skolan; det finns alltså ingen anledning att längre acceptera stillastående IT-system i skolan.
AMP: För ett par år sedan fick vi rapporter om att anställda i ett större företag använde i genomsnitt ett par timmar i veckan åt att starta om system som kraschat och ytterligare några timmar i onödan för att de inte behärskar programmen de använder. Allt eftersom programmen får fler och fler finesser finns det fler och fler misstag en användare kan göra med en felaktig kontrollsekvens, utan att sedan kunna förstå vad som hänt. (Även om leverantören kan hävda "It's not a bug, it's a feature" /3/ så är det inte till mycket glädje om man inte behöver finessen!) Hur datorintroduktioner och uppföljande träning fungerar måste ju då vara av stor betydelse för produktiviteten.KÅ: Nu tar du upp en av de saker som många IT-ansvariga inom både skola och industri inte förstått sig på ännu, eller inte velat acceptera, nämligen att persondatorn som den ser ut idag är en alldeles för komplex apparat som egentligen inte är byggd för att fungera i dagens IT-miljö. Den byggdes ju ursprungligen för att vara en helt fristående personlig arbetsplats. Förutsättningarna är nu helt förändrade med kanske tusentals datorer som skall fungera i ett och samma nätverk inom företag, skolor, etc, och där man på varje dator lägger på en mängd komlex programvara som egentligen endast specialister kan hantera.
När man så får problem med att datorer ej fungerar, att personalen tvingas ägna tid åt omstarter istället för att ägna sig åt sitt egentliga arbete, så drar man slutsatsen att allt kan avhjälpas med vidareutbildning av personalen och typiskt sänder man dem då på PC-körkortsutbildning. Parat med att man dessutom måste ha ett stort antal systemadmistratörer anställda bara för att hålla igång systemen så kostar detta svenska företag och organisationer miljardbelopp varje år. Det allra märkligaste är dock att dessa höga IT-kostnader dessutom ofta accepteras av verksamhetsansvariga, styrelser, aktieägare m.fl.
När en person har fått sitt PC-körkort kan kostnaderna för företaget stiga ytterligare: Personen känner sig ännu mer kompetent (vilket är mycket mänskligt) att rota i datorn på arbetstid för att få igång den, vilket leder till att personen ägnar ännu mer tid åt det. Och inte bara sin egen dator, utan man vill ju gärna ställa upp (som den "expert" man är) med att även hjälpa kollegerna med deras krånglande system. Företaget har försatt sig i situtationen att praktiskt taget alla anställda agerar som systemadministratörer - för det har de ju papper på att de är!
Vad som hänt är att man ser symptomen, men inte sjukdomen. Det är normalt inte personalens kompetens som borde åtgärdas. Istället är det den valda IT-arkitekturen/PC-arkitekturen som måste åtgärdas. Endast i undantagsfall ser man i nyhetsmedia att någon IT-ansvarig vågat ompröva IT-verksamheten och vidtagit drastiska åtgärder.
AMP: Men även en förändrad IT-arkitektur ställer krav på användarnas kompetens. Inte alla beteenden som grundläggs på PC-introduktioner är ändamålsenliga i en mer allmän miljö. Att hålla fast vid dessa vanor i en annan arkitektur innebär att produktiviten inte blir så hög som den skulle kunna bli. /2/ Ett informationssystem omfattar inte bara datorerna, programvaran och informationen som skall behandlas utan också de människor som ska använda den, med deras förkunskaper, förväntningar och behov /4/.
KÅ: Ett bra exempel på att man vågat ompröva etablerade sanningar är Amsterdams stad där man tidigt insåg att man vid IT-utbyggnaden till över 200 grundskolor inte skulle ha råd med att köpa in traditionella persondatorer, anställa en eller flera systemadminstratörer på varje skola och att sända all skolpersonal på PC-körkortsutbildning. Inte heller hade man råd att låta en tekniker agera systemadminstratör för flera skolor, eftersom alltför mycket tid därmed skulle komma att tillbringas i trafikköer under resor mellan skolorna.
Istället inför man nu i stor skala användandet av tunna klienter med central drift och övervakning. Det finns ingen personal ute på skolorna som är tekniskt ansvarig för att det fungerar utan skolans personal kan helt ägna sig åt de pedagogiska utmaningarna. /5,6/
AMP: Så spännande! Skulle det kunna fungera här? Många verkar känna sig ändå tvungna att skaffa samma system som andra för att kunna läsa olika dokument. Olika datorintroduktioner ger e-nykomlingar som likt kalvar på grönbete glatt bifogar treradiga textdokument producerade i det enda ordbehandlingsprogram de provat - och därför förutsätter att mottagaren har precis samma program i precis samma version.KÅ: Vanan att alltid bifoga dokument fungerar bra inom en organisation där man ser till att alla har en gemensam plattform. Då blir många komplikationer osynliga och eftersom både datorminne och skivminne är billigt idag så är det enkelt att ta till mer resurskrävande verktyg än för 20 år sedan. Idag är det snarare regel än undantag att man använder ordbehandlare för att formatera sina dokument även om det så bara är fråga om intern information om tre rader som egentligen inte behöver någon mer polerad design. Det är så lätt att prioritera ett dokuments utseende framför dess innehåll.
Men om vi vill utväxla dokument utanför det egna nätverket så är det uppenbart alldeles orimligt att kräva att mottagaren skall ha exakt samma utrustning som avsändaren för att kunna ta del av budskapet. Man måste kunna kommunicera i ett "plattformsoberoende format" som kan förstås av alla och oavsett typ av sändande och mottagande apparat.
Avsändaren är ansvarig för att mottagaren kan mottaga budskapet och ta del av det. Mottagaren skall inte behöva ladda ned speciella insticksprogram ("plug-in") eller installera en speciell programvara (som dessutom kanske måste inhandlas för dyra pengar), eller i värsta fall behöva köpa en ny dator därför att avsändaren använt sig av en uppgraderad programvara som inte går att köra på äldre datorer. Vanlig enkel text ("ASCII") är utomordentligt användbar för informationsutbyte eftersom man då inte ens behöver starta en speciell ordbehandlare för att ta del av informationen./7/
AMP: Hur ser du på användningen av webbaserad information? En av grundtankarna kring WWW är ju just plattformsoberoende kommunikation.KÅ: Eftersom allt fler användare gärna vill formatera och utsmycka sina alster med bilder och figurer så ställer det större krav på att man formaliserar användandet av ett plattformsoberoende dokumentformat. Det gäller därvid att använda ett neutralt dokumentformat som inte ägs och styrs av en viss leverantör eller organisation. Det är viktigt att formatets specifikationer är allmänt tillgängliga och att vem som helst utan speciella omkostnader kan bygga slutprodukter som uppfyller specifikationerna. Det är därför vi nu med stor tillfredsställelse ser hur fler och fler programvaru-leverantörer går över till att använda XML /8/ som det gemensamma plattformsoberoende dokumentformatet.
Tänk bara tanken om bilkörkortsutbildningen bedrevs på samma produktinriktade sätt, dvs att eleven efter avklarat körkort bara kunde köra en viss biltyp, på en viss vägtyp och bara i viss väderlek. Helt orimligt tycker de flesta, men ett alldeles vanligt beteende hos PC-körkortsinnehavare.
AMP: Jag har ibland upplevt att en första datorintroduktion som huvudsakligen omfattar elementär ordbehandling faktiskt kan göra det svårare för studenter att ta till sig annan kunskap inom "IT"/9/. Ordbehandlares egenskap "WYSIWYG" (What you see is what you get") gör det enkelt för novisen. Underliga fenomen kan dock inträffa, som kan vara helt oförklarliga för den oinvigde - WYSIWYG ger ingen ledtråd om varför man får ett visst resultat! Ett ordbehandlat dokument innehåller mycket annan information än den text som skrivs in. I vissa fall finns information kvar om tidigare ändringar i dokumentet - det kan ju ibland leda till oönskade komplikationer om en intet ont anande avsändare låter mottagaren av ett brev läsa alla tidigare versioner. /10/
AMP: Ett annat exempel är virus som sprid via e-post. Då och då får vi virusvarningar som uppmanar oss att inte öppna bifogade dokument. Att e-post-virus ändå sprider sig så snabbt måste hänga ihop med att många av oss så ofta öppnar bilagor att det alltid blir någon som brister i vaksamhet. Ett rimligt förhållningssätt borde ju vara att e-kommunikation skulle vara i smittfritt format.KÅ: Det är viktigt att skolan hittar en rimlig säkerhetsnivå - i många fall har kommunerna slagit samman skolans datasystem med sitt administrativa nät, vilket lett både till långsam trafik och till orimligt höga säkerhetskrav för skolan. Vi vet att kommunernas IT chefer ofta bestämmer vilket "T" skolorna skall ha utan att se till deras "I"-behov.
AMP: Så kommunen tvingar på skolan den plattform som passar deras egen användning? Är det skäl att komma ihåg att "plattformar är det som står kvar när tåget har gått" /11/?
"Plattformen" är för mig den stabila och öppna IT-infrastruktur som måste etableras, vidmakthållas och förnyas i takt med föränderligheten i varje organisations verksamhet. Så för mig får plattformen gärna stå kvar när mitt tåg gått, eftersom jag kan lita på att att den finns där på plats även för mitt ankommande tåg.