Supercomputing
är en årligen återkommande konferens och utställning
med inriktning mot högpresterande
datorer och tunga beräkningar.
Årets konferens hölls
i Pittsburgh den 17-22 november.
Ytterligare information om årets konferens finns i
"Proceedings", i
Hans Wallbergs rapport
och min sammanfattning av några sessioner.
I anslutning till
"Supercomputing xy" anordnas också ett program för K-12 lärare,
(dvs. från Kindergarten till gymnasium), med deltagare
från hela landet (uppskattningsvis deltog
något hundratal lärare). Jag hade tillfälle att vara med i
några av sessionerna och det var svårt att inte smittas av
deltagarnas glädje och entusiasm. Programmet gav många
ideer kring "Computational Science",
forskningssamarbete mellan skolor och universitet,
samarbete mellan olika skolor och ett naturligt
sätt att integrera genusfrågor i
undervisningsmaterial.
Att dessa utbildningsaktiviteter är en del av
"Supercomputing" kan spåras till programmet "Adventures in
supercomputing",
AiS, som sedan 1992 stöds av DoE. Under 1994-95 deltog 70 gymnasier
i detta projekt där elever får arbeta i projekt och har möjlighet
till handledning av forskare inom olika fält. Resultaten presenteras
årligen på en
"National Expo".
Som en del av "Adventures in Supercomputing" har man utvecklat
kursmaterial
att användas på gymnasier. Den resulterande
On-Line High School Computational Science(HSCS) Textbook är väl
värd ett besök. (DoE stödjer även ett projekt i "Undergraduate
Computational Science and Engineering",
UCES). Computational Science programmen för gymnasier ger ett
ambitiöst intryck och de som följer detta kanske på många
sätt är bättre rustade att genomföra datorberäkningar
än våra studenter som examineras t.ex. som fysiker
från naturvetarlinjen?
Vid en
paneldebatt under konferensen diskuterades K12 programmet. Programmet
måste bedömas som framgångsrikt om man ser till den ökande
efterfrågan och ser att skolorna fortsätter att ge "Computational
Science" kurser. Programmet sprids genom att "pyromaner lär upp
andra pyromaner" . De som
arbetar inom programmet upplever att fördelarna inte varit begränsade
till vissa grupper (kvinnor, minoriterer, elitstudenter...) utan att det varit
till nytta för alla. Däremot kan det ibland vara svårt att
påvisa inlärningseffekten, eftersom projektarbeten tränar
förmågor som inte prövas i standardiserade nationella test.
En framtida uppgift måste vara att verka för att detta skall
vara "mainstream" och utnyttjas av alla skolor, att det skall vara en
del av standardkrav. För att se till att möjligheterna utnyttjas
optimalt är det viktigt att "connect with science establishment" -
återigen betonas länken mellan skolor och forskare.
Maryland Virtual High School (MVHS)
är ett exempel på hur lärare kan utnyttja WWW för att
samarbeta kring olika projekt inte bara inom superdatoranvändning utan
också t.ex. kring studier av
luft och vattenkvalitet. Det var fantastiskt att se lärares
glädje vid skärmen när de upptäckte andra lärare med
gemensamma intressen! I flera av projekten vid MVHS utnyttjades
STELLA - ett grafiskt gränssnitt för att beskriva olika
flöden, med tillämpningar från värmelednings-problem, till
föroreningar i vattendrag och dynamiken hos räv- eller
björn-populationer.
Lärare och WWW
En av sessionerna syftade till att
träna lärare att utnyttja
WWW för att publicera sina lektionsplaneringar.
Susan Boone
har tydligen blivit "världsberömd" i hela USA för sina
on-line
lessons.
Hon höll, tillsammans med Cynthia Lanius en fantastisk presentation
där hon visade
exempel,
bl.a. undersökningar av
fastighetsmarknaden
i Houston, där eleverna fick träna area-beräkning
och linjär regression för att hitta samband mellan yta och pris.
(Hennes sidor avslutas med diskret infogade frågor ur
genusperspektiv - något att lära av för
jämställdhets-arbetet här!) Sessionen avslutades med en uppmaning
till deltagarna att välja ut en favoritlektion och tänka igenom
hur den skulle presenteras, för att
nästa dag under "hands-on" få hjälp med att
omvandla materialet till en WWW-sida.
Som ett sätt att underlätta för flickor att
välja tekniska utbildningar har man startat ett program
"Telementoring Young Women in Science, Engineering and Computing Science",
där äldre kvinnliga forskare upprättar en personlig kontakt
med en elev. Kontakten upprätthålles huvudsakligen
genom e-post - som ju är ett medium som kan inbjuda till
ganska nära relationer.
Den formella relationen inom projektet varar
c:a 6 månader.
Projektet har ett väl utvecklat förberedelseprogram för
mentorerna, som ockå kommer att utgöra sitt eget nätverk.
Programmet har upplevts positivt av alla parter. Även
utländska mentorer är
välkomna!
Andra projekt med inslag av "mentoring" är
"Adventures in Supercomputing"(se ovan) och
TECH Corps,
som är en frivillig-organisation av yrkesverksamma
tekniker i samverkan med lokala skolor.
Erfarenheter av mentorsprojekt diskuterades i en session
"Bringing the Outside In".
Sammanfattande tankar
Hemkommen från denna konferens pendlar jag mellan upprymdhet och
frustration. WWW öppnar fantastiska möjligheter för
samarbete mellan skolor, lärare och forskare. Vi skulle kunna
arbeta oss bort från en tradition att den som händer mellan
ett klassrums fyra väggar är en ensak mellan lärare och
elever. Vi skulle kunna bygga upp ett arbetssätt där
även i Sverige elever
på olika nivåer arbetar med egna naturvetenskapliga projekt
till
en
vetenskapsmässa, och får uppleva forskning som något
roligt, viktigt, utmanande och kontaktskapande. Inom dessa projekt
skulle elever, lärare, studenter, lärarutbildare och forskare
kunna samarbeta. Den ibland stora klyftan mellan
"läroplansämne" och "forskningsämne" kunna
överbryggas. Visionen om ett "Vetenskapligt
förhållningssätt" skulle kunna bli verklighet i
vårt utbildningsväsen!
Ann-Marie.Pendrill@fy.chalmers.se, 26 November 1996
http://fy.chalmers.se/~f3aamp/hpdr/edu.html