Uppdraget äruteslutande en kartläggning inom de områden som ovan anges. Vissaav resultaten är oväntade och därför särskiltintressanta. Jag har valt att kommentera några sådanapunkter. Det ligger då nära till hands att försökagöra jämförelser mellan den statliga högskolan, somär min hemvist, och Chalmers tekniska högskola AB.

- Intervjuerna med dekaner och vicedekaner vid Chalmers präglas ganska mycket av synsättet att ansvaret för beslut rörande verksamheten bör ligga på individer — på ledare som dekanus och vicedekanus - snarare än på kollektiva beslutsorgan av olika slag.

- Sektionsstyrelserna vid Chalmers har en mycket ambitiössammansättning med företrädare för lärare,studenter, personal och externa intressen. De senare tillförChalmers kvalificerad extern expertis på ca 30 personer frånnärningsliv och förvaltning. Det är alltid en externrepresentant som är ordförande. Enligt arbetsordningen vidChalmers är dessa organ beslutande men detta är uppenbarligenen ordning som inte är förenlig med aktiebolagslagen. Intedesto mindre används sektionsstyrelsen som beslutsorgan vidhälften av de studerade sektionerna (F, K, M och V). Vidövriga (A, ED, MD och I) är den rådgivande. Vidintervjuerna med dekanerna för de sektioner som harrådgivande sektionsstyrelse framhölls att det egentligen intespelar någon roll om styrelsen är beslutande ellerrådgivande: "Det går ändå inte att gå emotstyrelsen i en viktig fråga".

Min erfarenhet (från LiTH) är den motsatta. Särskilt de externa representanterna, men även lärare och studenter, är angelägna om att delta i beslutsfattandet fullt ut. Det skulle kunna föras en lång diskussion om betydelsen och behovet av representativa beslutsorgan på olika nivåer inom högskolan men det ligger utanför dessa korta kommentarer.

- På utbildningslinje/programnivå är beslutsfattandet i än högre grad personbundet. Linjeföreståndaren beslutar på delegation från dekanus. Linjekommittéerna (motsv.) är rådgivande till linjeföreståndaren. Sektion F avviker. Här är linjekommittén beslutande och linjeföreståndaren/vicedekanus huvudföredragande. Sektion A har ingen linjekommitté. Grundutbildningskollegiet med studentrepresentanter är det forum där beslut om grundutbildningen förankras. Som extern iakttagare kan man få intrycket att linjekommittéerna (motsv.) som en följd av statusen som rådgivande organ, får en oklar ställning i organisationen. Ledamotskapet syns inte alltid vara klart definierat. I flera linjekommittéer ingår tjänstemän vid sidan av lärare och studenter.

- Vid LiTH finns en lång och positiv erfarenhet av externa representanter i de organ, utbildningsnämnderna, som under fakultetsnämnden är ansvariga för de olika utbildningsprogrammen. Vid Chalmers syns mindre än hälften av linjekommittéerna (motsv.) ha sådana ledamöter.

- I en sektionsorganisation där dekanus beslutar påsektionsnivå och den av dekanus utsedde vicedekanus beslutar omutbildningen finns det en uppenbar risk att viktiga grupper —lärare, studenter, anställda och i förekommande fallexterna ledamöter - kommer vid sidan av den process därviktiga frågor som rör kärnverksamheten beslutas.

- Lärarrepresentationen i linjekommittéerna (motsv.) är en annan viktig fråga. Genom att varje utbildningslinje tillhör en sektion, som ger linjen identitet, innehållsmässigt och på annat sätt, är det naturligt att sektionens lärare är väl representerade i linjekommittén. I några fall kommer lärarna uteslutande från den sektion där linjen hör hemma. Det borde ses som en positiv åtgärd att öppna linjekommittéerna för lärare från sådana sektioner som har stora utbildningsuppdrag på linjen men också för lärare från områden/ämnen där linjen bedöms ha framtida utvecklingsmöjligheter. En mera radikal åtgärd vore att frigöra linjerna från sektionerna samt att tillskapa en robust ledningsorganisation bestående t ex av linjenämnder med tydlig beslutanderätt. Den viktiga identiteten behöver inte gå förlorad i en sådan organisation.

- Högskolestyrelsen lämnar åt sektionerna att besluta om sektionens organisation under ledningsnivån. Detta har lett till en mångfald av organisationsmodeller. Nästan varje sektions organisation är unik både vad gäller beredningsorgan på ledningsnivå och inom den grundläggande utbildningen och sannolikt vald med hänsyn till verksamhetens villkor och behov. Mångfald är ofta något positivt men det kan finnas en gräns. En centralt reglerad organisation kan knappast vara önskvärd. En kompromiss mellan full frihet och central reglering kunde vara att högskolestyrelsen anger vissa ramar — t ex med den allmänna inriktning som beskrivs ovan - för grundutbildningens planeringsorganisation.