• Hur ser studenterna på utbildningen inom olika program ?Vad fungerar bra/mindre bra ?
• Vilket reellt inflytande har studenterna på utbildningensuppläggning och inriktning ?

Information har inhämtats huvudsakligen genom samtal/intervjuer medrepresentanter för teknologerna (styrena) vid sektioner ochutbildningsprogram. Kompletterande intervjuer med kåraktiva hardärtill gjorts. Olika former av skriftlig dokumentation harockså funnits att tillgå; ex. vis utvärderingsrapporterom utbildningar. En viktig källa till information har ocksåvarit teknologernas inlägg vid möten i referensgrupp,arbetsgrupp och styrgrupp. Teknologerna är aktiva i dessa grupperpå ett sätt som är mycket värdefullt förutredningen.

Mot denna bakgrund är ett första konstaterande attteknologerna är en viktig och i viss mån underutnyttjadresurs när det gäller att utvecklagrundutbildningen. Intresset och kompetensen för att delta ibåde den demokratiska processen och i utvecklingsprojekt ärbåda stora. Intrycket från samtalen med teknologerna ärdärför att alla ambitioner att utveckla grundutbildningenbör innefatta former för inflytande och påverkan inomvilka teknologerna kan delta ännu mer aktivt.

Huvuddelen av intervjuerna genomfördes under sommaren och hösten 1999, innan utredningenpresenterade sina senare modeller. Teknologerna hardärmed inte explicit ställts inför dessa alternativ. Istället har diskussionen orienterats mot mer allmännafrågeställningar kring utbildningsprogrammenssjälvständighet i relation till sektionerna. Senare synpunkter från studentkåren har inkommit i december 1999.

Teknologerna ser organisering av grundutbildningen medutgångspunkt från två huvudsakligaproblemområden; det ena är de verksamhetsbaserade faktorersom är avgörande för hur utbildningen fungerar vidChalmers; ex. vis arbetsbelastning och incitament för lärareoch teknologer, pedagogik och arbetsformer, meritering/examination,samverkan inom och mellan kurser, former för studentinflytande, vadsom händer i föreläsningssalen/laboratoriet, osv -sådana faktorer som rör det dagliga arbetet. Den andra delenär frågan om vilka strukturella förhållanden somformar utbildningens förutsättningar, och hur och om man meddessa utgångspunkter kan påverka de grundläggandemekanismerna med strukturgrepp. Teknologerna (och andra ?) har intealltid lätt att se växelspelet mellanstrukturförändringar och förändringar iverksamheten som reellt påverkar arbetssituationen. Reaktionenär också att man måste arbeta uthålligtfrån båda håll om nya och fungerande former förorganisering av utbildningen skall kunna skapas.

Kartläggningen lyfter fram företeelser som behöverförbättras/förändras. Det är samtidigt viktigtatt framhålla att civilingenjörsutbildningarna vid Chalmersnaturligtvis inte bara bör associeras med problem; de är ihög grad framgångsrika. I nationell och internationelljämförelse har utbildningarna ett högt söktryck, ochteknologerna framhåller också själva att utbildningenhåller en hög kvalitet och att väsentligaförbättringar har skett - och sker - inom flerautbildningsprogram på senare år. Den stora avhoppsfrekvensenbrukar i detta sammanhang ses som en av de viktiga indikationernapå att förbättringsarbetet oförtrutet måstegå vidare.

Återigen är det viktigt att påpeka deförhållandevis stora variationerna mellan utbildningsprogramoch sektioner, inom en utbildning och t o m inom en kurs. Dessaförhållanden uppfattas av teknologerna i viss mån somdecentraliseringens och valfrihetens pris, men de ger i sig ocksåbränsle åt diskussionen om vilka system och strukturer somkan/bör byggas upp för att tillgodose kraven påkvalitet, förnyelsekraft och flexibilitet och teknologernaslikabehandling.

Utveckling och förnyelse av grundutbildningen sker idag medteknologens perspektiv på en rad olika sätt och medbristfällig systematik. Tydligare ansvarsförhållandenoch rutiner efterlyses - helt oavsett hur man bygger upp en ev. nystruktur. Vem skall ta beslut om utveckling av utbildningsprogram ochkurser och vilka resurser skall användas ? Störreutvecklingsprojekt har drivits med centrala utvecklingsreurser, men detfinns också exempel på förändringsprocesser somdrivits inom ramen för de ordinarie resurserna. I ett system inomvilket man i högre grad köper och säljer kurser - vemskall stå för utvecklingskostnaderna ? Finns det någonrealism i de "prislappar" som idag används? Vilkaär de egentliga kostnaderna för "dyrare" arbets- ochundervisningsformer i relation till de traditionella ?

För teknologerna är frågan om grundutbildningensutveckling också en fråga om dess ställning iverksamhetsutvecklingen vid Chalmers och vilka prioriteringar mangör i denna, och man noterar att Chalmers i strategidiskussionenframhåller grundutbildningen som basen för all verksamhet vidChalmers. Detta har skapat förväntningar om aktiviteterpå en rad områden.

Teknologernas möjligheter till inflytande och påverkanär centrala inslag i undersökningen. Teknologernas mandatför inflytande är flera; man kan sitta i olika organ som valdav teknologernas sektionsstyrelse/kåren, vilket ger enförväntan om att representera det mer allmänna"kårfackliga" intressena, man kan sitta som teknolog ien grupp utan annat mandat än att vara en teknologrepresentant somrepresenterar sig själv, och man kan utöva sitt inflytande somen bland teknologerna i klasser och grupper. Därutöverförekommer en rad informella kontakter mellan framför alltkåraktiva och personer på ledningsnivå vid sektionenoch i högskolan. När man talar om"studentinflytande" eller "teknologinflytande" somen generell fråga i utbildningssammanhang, förefaller det meddessa utgångspunkter vara meningsfullt att preciserarollfördelning och räckvidd i representation för att ommöjligt få ett grepp om på vilket sättutbildningen och högskolan i bästa mening kan ses som"demokratisk" med de studerande som en inflytelserikaktör.