4. Problemanalys

Som utgångspunkt för problemanalysen vill utredarendärför betona att arkitekt- ochcivilingenjörsutbildningen vid Chalmers hittills i huvudsakfungerat väl, men att nuvarande utbildningsstruktur inte kan svara upp motde krav på ökad flexibilitet ochanpassningsförmåga till teknikens och samhälletsförändringar som den nya tiden kommer att medföra. Detta är även uppfattningen hos (majoritetenav) utredningens referensgrupp, som ingående har diskuteratoch analyserat den rådande situationen vid Chalmers. (Referensgruppens tankar redovisas separat i Avsnitt 4.2).Detta är också en huvudståndpunkt bland studenterna, vilketredovisas iAvsnitt 4.4 samt Bilaga 3.

Flexibilitet och anpassningsförmåga
En viktig fråga som framhållits ovan och som betonats iutredningsdirektiven är kravet på flexibilitet ochanpassningsförmåga till förändrade inre och yttreförhållanden, speciellt vad avser införandet avutbildningsprogram av interdisciplinärt slag. Teknikensutveckling och samhällets förändring i kombination med destuderandes krav på ökad valfrihet kommer att leda till attutbildningarna behöver modifieras och nya program och inriktningarinrättas i en ökande takt. Införandet av nya utbildningar måsterimligtvis ske i samverkan över ett större område -existerande utbildningar/inriktningar måste modifieras ellerev. läggas ned för att optimera totalutbudet. Dagens systemär inte anpassat för detta. Väsentligt mer skulle enligtutredares uppfattning kunnagöras med en mer ändamålsenlig organisation. Till flexibiliteten hör dessutom inte enbartförmågan att skapa nya utbildningar utan i lika hög gradförmågan att kunna lägga ned utbildningar sominte längre upplevs som relevanta. Den förmågan är idagens system svagt utvecklad. Kravet på ökad flexibilitet och anpassningsförmågaunderstöds kraftigt av de studerande (Avsnitt 4.4) och av näringslivet(Avsnitt 4.5).

Samtidigt måste kravet på flexibilitet ochförnyelse ställas mot kravet på stabilitet ochidentitet. Många menar att stora och alltför snabbaförändringar kan leda till att identiteten gårförlorad, och säkerligen finns det en risk här. I ettframgångsrikt reformarbete måste man alltid väga dessafaktorer mot varandra.

Attityder, samarbete, ledarskap
Ett problem i dag är attutbildningsprogrammen upplevs som "instängda" i sektionerna,något som bl. a. framhålles frånstudenthåll. Man uppfattar också på mångahåll att utbildningen i dag är mer utbudsstyrdän behovsstyrd. Detta är en följd av organisationen, men detär även en attitydfråga. Lärarnaär i många fall ytterst måna om det "egna"utbildningsprogrammet, men visar ofta ett svalt intresse förövriga program. Ett symptom på detta fenomen är attlinjekommittéerna i flera fall helt saknar representationfrån annan sektion. I mer än hälften av fallen saknarlinjekommittéerna dessutom externrepresentant. Med undantag för matematikkurser och för"hybridprogram" av typ Z, D eller I köper sektionerna utbildningfrån annan sektion i mycket liten omfattning (se Bilaga 6). Exempelvis för programmen i Kemiteknik ochBioteknik köper kemisektionen förutom matematikobligatoriska kurser endast motsvarande några enstaka poäng, och iprogrammet Väg- och vattenbyggnadsteknik ingår intenågon obligatorisk kurs från kemisektionen.

En förändrad attityd till samarbete översektionsgränserna är av största vikt för Chalmersfortsatta utveckling. Detta är speciellt angeläget i ettläge då utbildningen tenderar att bli alltmerinterdisciplinär.

Attityderna kan i sin tur påverkas av ledarskapet. Ettkraftfullt ledarskap inom Chalmers är av största vikti den utvecklingsfas Chalmers nu befinner sig, och detta gälleroberoende av organisationsform.

Individualisering
En annan förändring som sker i samhället är tendensentill ökad individualisering. Samtidigt skerförändringar på arbetsmarknaden, bl. a. mot mindre fastanställning och mer projektanställning. Dessaförändringar kommer enligt mångas bedömning attleda till ett ökat behov av mer individualiserad utbildningoch till mer behov av fort- och vidareutbildning — ständigtlärande. Högskolan måste i framtiden varabättre beredd att tillmötesgå dessa krav.

Tvärdisciplinaritet
I dag sker en mycket snabb utveckling på det tekniskaområdet till vilken även kommer betydandeförändring av samhällsstrukturen, arbetsmarknad mm. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av projektetTeknisk Framsyn (Bilaga 1). Dessa förändringar ställernya krav på högskoleutbildningen — inte minst inomteknisk sektor. Dagens — och i ännu högre gradmorgondagens — teknik kräver mer interdisciplinärsamverkan, och detta måste i högre grad än i dagkarakterisera såväl forskning som grundutbildning. Nyautbildningar eller nya kombinationer av existerande utbildningsmomentmåste kunna skapas i större utsträckning.

Pedagogik och arbetsformer
Ola Sabel har genomfört en omfattande undersökningbland studenterna rörande utbildningen: Hur ser studenternapå utbildningen inom olika program? Vad som fungerar bra/mindrebra? (Undersökningen redovisas separat i Avsnitt 4.4 samt Bilaga 3. Se även inlaga från studentkåren i december 1999 (http://fy.chalmers.se/~f3ail/CTHutredning/ChS_kommentarer_t_Lindgren.pdf.)

Studenterna anserbl. a. att utveckling ochförnyelse av grundutbildningen sker med bristfälligsystematik, och tydligare ansvarsförhållandenefterlyses. Vidare anser man att undervisningsmetoderna - specielltunder de två första årskurserna - i många fallär alltför traditionella och "gymnasiemässiga". Manklagar även på att lärarna i många fall är oengagerade i sin undervisning, speciellt vad gäller de grundläggande kurserna.

Experiment görs på flera håll med nya former avundervisning, t. ex. problemorienterad sådan. Sannolikt skullefler experiment av liknade slag kunnagenomföras. Utvärderingar av dylika experiment borde - om deutfaller väl - sedan leda till att de tillämpas i störreutsträckning i den reguljära utbildningen.

Beslutsstruktur
Den specialstudie inom utredningen som genomförts avÅke Frisk (Avsnitt 4.3 och Bilaga 2) visar att det idag råderviss oklarhet beträffandesektionsstyrelsernas mandat — i vart fall tillämpas helt olikapraxis vid de olika sektionerna. I några fall uppfattas sektionsstyrelsen som beslutande — i andra fall som enbart rådgivande till dekanus. Som tidigare framhållits medför emellertid Chalmers stiftelseform att styrelserna formellt endast kan vara rådgivande till dekanus.

När det gäller utbildningsprogrammen är enligt Frisksstudie beslutanderätten än mer personbundet. En vicedekanus,utsedd av dekanus, är normalt linjeföreståndare ochbeslutar på delegation av dekanus - en delegation som kan varamer eller mindre långtgående. Den linjekommitté(motsv.), som finns för samtliga program utom A, har enligt Frisk"en oklar ställning i organisationen"; ledamotskapet är inteklart definierat - i vissa fall ingår tjänstemän; genomatt kommittén inte är formellt beslutande " finns det en uppenbar risk att viktiga grupper —lärare, studenter, anställda och i förekommande fallexterna ledamöter - kommer vid sidan av den process därviktiga frågor som rör kärnverksamheten beslutas".

Det framhålles emellanåt, speciellt från sektionsledningshåll, attsektionsstyrelser och linjekommittéer har så stort reelltinflytande att det spelar mindre roll om dessa organ är formelltbeslutande eller ej. Som framgår av Åke Frisks analys är erfarenheterna från Linköping de motsatta. Speciellt externa ledamöter fäster stort avseende även vid den formella statusen hos det organ de är representerade i.

Lärarrepresentationen i linjekommittéerna domineras ihög grad av lärare från den egna sektionen. Frisk anseratt kommittéerna borde öppnas mer för lärarefrån andra sektioner som är berörda av programmet ifråga. Ett mer radikalt steg vore enligt Frisk att frigöra linjernafrån sektionerna och ge linjekommittéerna tydligarebeslutsrätt.

Lärarinflytande - ämnesansvar
Även frågan om lärarinflytandet harbehandlats i Frisks studie. Lärarnas inflytande kommer in påolika plan. Representation i sektionsstyrelse och linjekommittéerhar ovan berörts. Dessutom finns inom flera programs.k. inriktningsansvariga lärare, ett ansvar som oftastär informellt. Den viktigaste läraruppgiften är att varakursansvarig/examinator, och de kursansvariga har ett kollektivt ansvarför utbildningsprogrammet. Däremot praktiseras inte inågon större utsträckning begreppetämnesansvarig lärare, dvs lärare som har ett merkontinuerligt och övergripande ansvar för ett ämne ellerdel av ämne. Vid K-sektionen har dock professorerna ett reellt (meninte formaliserat) ämnesansvar, och situationen är sannoliktlikartad vid andra sektioner med mindre (enprofessors-)institutioner. Vid sektioner med större institutioner ärdäremot ämnesansvaret otydligt.

Utredaren anser att - oberoende av organisationsform i övrigt -skulle ett tydligare ämnesansvar vara värdefullt förkontinuitet i och uppföljning av utbildningen.

Studentinflytande
I Ola Sabels undersökning (Bilaga 3) har ävenfrågan om studentinflytandet studerats: Vilket reelltinflytande har studenterna på utbildningens uppläggning ochinriktning?. Här är variationerna stora såvälvad avser studenternas reella inflytande som hur inflytandetupplevs. Vissa studenter anser att de har stora möjligheter attpåverka utbildningen, medan andra "känner sigöverkörda" och anser att det är fråga om"skendemokrati". Ola Sabel framhåller att studenterna utgören värdefull resurs som borde utnyttjas bättre, och attfrågan om studenternas inflytande borde preciseras.

Studenternas synpunkter kan sammanfattning i följande punkter

• Man anser att Chalmers i huvudsak fungerar framgångsriktmen man identifierar några viktiga områden förförbättringar, framför allt när det gälleratt utveckla former för förnyelse av utbildningen ochanpassning till förändringar i omvärlden.
  
• Man vill förstärka beslutsstrukturen och getydligare mandat till ledning för utbildningsprogrammen. Man villslå vakt om och förstärkateknologinflytandet på beslutsstrukturen.
  
• Utbildningsprogrammen bör frikopplas frånsektionsstrukturen. Man uppfattar att det i nuvarandeorganisation finns en tendens att se mer till sektionernas ochinstitutionernas intressen än till utbildningsprogrammens. Med enstarkare och oberoende utbildningsorganisation ökarmöjligheterna att avveckla kurser och kursmoment som uppfattas somirrelevanta men som f.n. skyddas av strukturen.
  
• Man är angelägen om att det in en framtida organisationska finnas effektiva mekanismer för förnyelse avarbetsformer och pedagogik.
  
• Man är angelägen om att den socialaidentiteten inte går förlorad i en nyorganisation.
  
• Man vill utveckla relationen till den treårigautbildningen på Lindholmen och underlättaövergångar i båda riktningarna.

Beredskap i dagens system
Det hävdas från flera håll — inte minstfrån vissa sektionsledningar — att dagens system ärväl så anpassat för förändringar somnågon av de modeller som diskuterats inom utredningen. Man ansersig kunna klara av såväl förnyelse av utbildningen sominterdisciplinär samverkan i den utsträckning som ärmotiverat. Till betydande del har detta utan tvekan lyckats. Det synesdock svårt att hävda att dagens system är specielltflexibelt ochanpassningsbart för yttre förändringar. Enligt utredarensuppfattning skulle bildandet av större självständiga utbildningsenheter här innebära en väsentlig fördel.

Dagens system med stark koppling mellan sektioner ochutbildningsprogram har den fördelen att det leder till starkkoppling mellan utbildning och forskning och en stark identitet inomsektionen med grundutbildningen. Detta gäller speciellt för deprogram som ligger "centralt" inom sektionen men kanske imindre grad för de mer tvärdisciplinära programmen. Dethävdas vidare från många håll attgrundutbildningen i dag är underfinansierad och attforskningen i realiteten subventionerar denna i betydande grad. Vidarehävdas att viljantill sådan subventionering skulle minska betydligt omledningsorganisationen för grundutbildningen separerades frånforskningsorganisationen. Detta bör beaktas när man planerar en merfristående utbildningsorganisation.