4. Problemanalys

4.1. Utredarens sammanfattande problemanalys

En svårighet med att göra en problemanalys äratt man lätt överbetonar svårigheter och problempå bekostnad av det som fungerar väl. Detta får tillföljd att personer i ansvarig ställning i det system somanalyseras lätt hamnar i försvarsposition, menande att"det visst inte är så dåligt". Dettaförsvårar en konstruktiv debatt, och denna utredning haringalunda gått fri från dessa problem.

Som utgångspunkt för problemanalysen vill utredarendärför betona att arkitekt- ochcivilingenjörsutbildningen vid Chalmers hittills i huvudsakfungerat väl, men att nuvarande utbildningsstruktur inte kan svara upp motde krav på ökad flexibilitet ochanpassningsförmåga till teknikens och samhälletsförändringar som den nya tiden kommer att medföra. Detta är även uppfattningen hos (majoritetenav) utredningens referensgrupp, som ingående har diskuteratoch analyserat den rådande situationen vid Chalmers. (Referensgruppens tankar redovisas separat i Avsnitt 4.2).Detta är också en huvudståndpunkt bland studenterna, vilketredovisas iAvsnitt 4.4 samt Bilaga 3.

Man har inom flera sektioner under senare tid gjort väsentligaförbättringar av utbildningarna inom ramen för befintligorganisation - infört interdisciplinära utbildningar,t. ex. inom M-sektionen (Z och TD), ökat studenternas valfrihetoch även gjort utbildningsprogrammen mer självständigagenom ökad delegation från dekanus. Det är dockutredarens bestämda uppfattning att nuvarandeutbildningsstruktur med dess starka koppling till sektionsstrukturen är en väsentligt hindrande faktor förChalmers vidare utveckling till en modern och internationellt ledandehögskola.

Flexibilitet och anpassningsförmåga
En viktig fråga som framhållits ovan och som betonats iutredningsdirektiven är kravet på flexibilitet ochanpassningsförmåga till förändrade inre och yttreförhållanden, speciellt vad avser införandet avutbildningsprogram av interdisciplinärt slag. Teknikensutveckling och samhällets förändring i kombination med destuderandes krav på ökad valfrihet kommer att leda till attutbildningarna behöver modifieras och nya program och inriktningarinrättas i en ökande takt. Införandet av nya utbildningar måsterimligtvis ske i samverkan över ett större område -existerande utbildningar/inriktningar måste modifieras ellerev. läggas ned för att optimera totalutbudet. Dagens systemär inte anpassat för detta. Väsentligt mer skulle enligtutredares uppfattning kunnagöras med en mer ändamålsenlig organisation. Till flexibiliteten hör dessutom inte enbartförmågan att skapa nya utbildningar utan i lika hög gradförmågan att kunna lägga ned utbildningar sominte längre upplevs som relevanta. Den förmågan är idagens system svagt utvecklad. Kravet på ökad flexibilitet och anpassningsförmågaunderstöds kraftigt av de studerande (Avsnitt 4.4) och av näringslivet(Avsnitt 4.5).

Samtidigt måste kravet på flexibilitet ochförnyelse ställas mot kravet på stabilitet ochidentitet. Många menar att stora och alltför snabbaförändringar kan leda till att identiteten gårförlorad, och säkerligen finns det en risk här. I ettframgångsrikt reformarbete måste man alltid väga dessafaktorer mot varandra.

Attityder, samarbete, ledarskap
Ett problem i dag är attutbildningsprogrammen upplevs som "instängda" i sektionerna,något som bl. a. framhålles frånstudenthåll. Man uppfattar också på mångahåll att utbildningen i dag är mer utbudsstyrdän behovsstyrd. Detta är en följd av organisationen, men detär även en attitydfråga. Lärarnaär i många fall ytterst måna om det "egna"utbildningsprogrammet, men visar ofta ett svalt intresse förövriga program. Ett symptom på detta fenomen är attlinjekommittéerna i flera fall helt saknar representationfrån annan sektion. I mer än hälften av fallen saknarlinjekommittéerna dessutom externrepresentant. Med undantag för matematikkurser och för"hybridprogram" av typ Z, D eller I köper sektionerna utbildningfrån annan sektion i mycket liten omfattning (se Bilaga 6). Exempelvis för programmen i Kemiteknik ochBioteknik köper kemisektionen förutom matematikobligatoriska kurser endast motsvarande några enstaka poäng, och iprogrammet Väg- och vattenbyggnadsteknik ingår intenågon obligatorisk kurs från kemisektionen.

En förändrad attityd till samarbete översektionsgränserna är av största vikt för Chalmersfortsatta utveckling. Detta är speciellt angeläget i ettläge då utbildningen tenderar att bli alltmerinterdisciplinär.

Attityderna kan i sin tur påverkas av ledarskapet. Ettkraftfullt ledarskap inom Chalmers är av största vikti den utvecklingsfas Chalmers nu befinner sig, och detta gälleroberoende av organisationsform.

Individualisering
En annan förändring som sker i samhället är tendensentill ökad individualisering. Samtidigt skerförändringar på arbetsmarknaden, bl. a. mot mindre fastanställning och mer projektanställning. Dessaförändringar kommer enligt mångas bedömning attleda till ett ökat behov av mer individualiserad utbildningoch till mer behov av fort- och vidareutbildning — ständigtlärande. Högskolan måste i framtiden varabättre beredd att tillmötesgå dessa krav.

Tvärdisciplinaritet
I dag sker en mycket snabb utveckling på det tekniskaområdet till vilken även kommer betydandeförändring av samhällsstrukturen, arbetsmarknad mm. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av projektetTeknisk Framsyn (Bilaga 1). Dessa förändringar ställernya krav på högskoleutbildningen — inte minst inomteknisk sektor. Dagens — och i ännu högre gradmorgondagens — teknik kräver mer interdisciplinärsamverkan, och detta måste i högre grad än i dagkarakterisera såväl forskning som grundutbildning. Nyautbildningar eller nya kombinationer av existerande utbildningsmomentmåste kunna skapas i större utsträckning.

Pedagogik och arbetsformer
Ola Sabel har genomfört en omfattande undersökningbland studenterna rörande utbildningen: Hur ser studenternapå utbildningen inom olika program? Vad som fungerar bra/mindrebra? (Undersökningen redovisas separat i Avsnitt 4.4 samt Bilaga 3. Se även inlaga från studentkåren i december 1999 (http://fy.chalmers.se/~f3ail/CTHutredning/ChS_kommentarer_t_Lindgren.pdf.)

Studenterna anserbl. a. att utveckling ochförnyelse av grundutbildningen sker med bristfälligsystematik, och tydligare ansvarsförhållandenefterlyses. Vidare anser man att undervisningsmetoderna - specielltunder de två första årskurserna - i många fallär alltför traditionella och "gymnasiemässiga". Manklagar även på att lärarna i många fall är oengagerade i sin undervisning, speciellt vad gäller de grundläggande kurserna.

Experiment görs på flera håll med nya former avundervisning, t. ex. problemorienterad sådan. Sannolikt skullefler experiment av liknade slag kunnagenomföras. Utvärderingar av dylika experiment borde - om deutfaller väl - sedan leda till att de tillämpas i störreutsträckning i den reguljära utbildningen.

Beslutsstruktur
Den specialstudie inom utredningen som genomförts avÅke Frisk (Avsnitt 4.3 och Bilaga 2) visar att det idag råderviss oklarhet beträffandesektionsstyrelsernas mandat — i vart fall tillämpas helt olikapraxis vid de olika sektionerna. I några fall uppfattas sektionsstyrelsen som beslutande — i andra fall som enbart rådgivande till dekanus. Som tidigare framhållits medför emellertid Chalmers stiftelseform att styrelserna formellt endast kan vara rådgivande till dekanus.

När det gäller utbildningsprogrammen är enligt Frisksstudie beslutanderätten än mer personbundet. En vicedekanus,utsedd av dekanus, är normalt linjeföreståndare ochbeslutar på delegation av dekanus - en delegation som kan varamer eller mindre långtgående. Den linjekommitté(motsv.), som finns för samtliga program utom A, har enligt Frisk"en oklar ställning i organisationen"; ledamotskapet är inteklart definierat - i vissa fall ingår tjänstemän; genomatt kommittén inte är formellt beslutande " finns det en uppenbar risk att viktiga grupper —lärare, studenter, anställda och i förekommande fallexterna ledamöter - kommer vid sidan av den process därviktiga frågor som rör kärnverksamheten beslutas".

Det framhålles emellanåt, speciellt från sektionsledningshåll, attsektionsstyrelser och linjekommittéer har så stort reelltinflytande att det spelar mindre roll om dessa organ är formelltbeslutande eller ej. Som framgår av Åke Frisks analys är erfarenheterna från Linköping de motsatta. Speciellt externa ledamöter fäster stort avseende även vid den formella statusen hos det organ de är representerade i.

Lärarrepresentationen i linjekommittéerna domineras ihög grad av lärare från den egna sektionen. Frisk anseratt kommittéerna borde öppnas mer för lärarefrån andra sektioner som är berörda av programmet ifråga. Ett mer radikalt steg vore enligt Frisk att frigöra linjernafrån sektionerna och ge linjekommittéerna tydligarebeslutsrätt.

Lärarinflytande - ämnesansvar
Även frågan om lärarinflytandet harbehandlats i Frisks studie. Lärarnas inflytande kommer in påolika plan. Representation i sektionsstyrelse och linjekommittéerhar ovan berörts. Dessutom finns inom flera programs.k. inriktningsansvariga lärare, ett ansvar som oftastär informellt. Den viktigaste läraruppgiften är att varakursansvarig/examinator, och de kursansvariga har ett kollektivt ansvarför utbildningsprogrammet. Däremot praktiseras inte inågon större utsträckning begreppetämnesansvarig lärare, dvs lärare som har ett merkontinuerligt och övergripande ansvar för ett ämne ellerdel av ämne. Vid K-sektionen har dock professorerna ett reellt (meninte formaliserat) ämnesansvar, och situationen är sannoliktlikartad vid andra sektioner med mindre (enprofessors-)institutioner. Vid sektioner med större institutioner ärdäremot ämnesansvaret otydligt.

Utredaren anser att - oberoende av organisationsform i övrigt -skulle ett tydligare ämnesansvar vara värdefullt förkontinuitet i och uppföljning av utbildningen.

Studentinflytande
I Ola Sabels undersökning (Bilaga 3) har ävenfrågan om studentinflytandet studerats: Vilket reelltinflytande har studenterna på utbildningens uppläggning ochinriktning?. Här är variationerna stora såvälvad avser studenternas reella inflytande som hur inflytandetupplevs. Vissa studenter anser att de har stora möjligheter attpåverka utbildningen, medan andra "känner sigöverkörda" och anser att det är fråga om"skendemokrati". Ola Sabel framhåller att studenterna utgören värdefull resurs som borde utnyttjas bättre, och attfrågan om studenternas inflytande borde preciseras.

Studenternas synpunkter kan sammanfattning i följande punkter

Beredskap i dagens system
Det hävdas från flera håll — inte minstfrån vissa sektionsledningar — att dagens system ärväl så anpassat för förändringar somnågon av de modeller som diskuterats inom utredningen. Man ansersig kunna klara av såväl förnyelse av utbildningen sominterdisciplinär samverkan i den utsträckning som ärmotiverat. Till betydande del har detta utan tvekan lyckats. Det synesdock svårt att hävda att dagens system är specielltflexibelt ochanpassningsbart för yttre förändringar. Enligt utredarensuppfattning skulle bildandet av större självständiga utbildningsenheter här innebära en väsentlig fördel.

Dagens system med stark koppling mellan sektioner ochutbildningsprogram har den fördelen att det leder till starkkoppling mellan utbildning och forskning och en stark identitet inomsektionen med grundutbildningen. Detta gäller speciellt för deprogram som ligger "centralt" inom sektionen men kanske imindre grad för de mer tvärdisciplinära programmen. Dethävdas vidare från många håll attgrundutbildningen i dag är underfinansierad och attforskningen i realiteten subventionerar denna i betydande grad. Vidarehävdas att viljantill sådan subventionering skulle minska betydligt omledningsorganisationen för grundutbildningen separerades frånforskningsorganisationen. Detta bör beaktas när man planerar en merfristående utbildningsorganisation.



Referensgruppen

4.2. Referensgruppens analys

 Det material som här presenteras har framställts i nära samarbete och i kontinuerlig dialog med Referensgruppen, vilken bestått av 12 ledamöter, varav fyra tidigare sektionsdekaner, två vicedekaner och fyra studentrepresentanter (se Avsnitt 2.2).

Gruppen har bl. a. genom intervjuer med samtliga sektions- och programledningar noggrant diskuterat och analyserat den situation som i dag råder på civilingenjörsutbildningens område. I dagens system är utbildningsprogrammen hårt knutna till sektionerna, och många menar att detta verkar starkt konserverande på utbildningen. Värdefulla förändringar av utbildningen görs inom systemet idag, men kritikerna menar bl. a. att sektionerna är förhållandevis ovilliga att införa nya moment i utbildningen, som ligger utanför den egna sektionen och som skulle leda till minskade undervisningsintäkter för sektionen. Som framgår av den sammanställning som gjorts inom utredningen (Bilaga 6) köper sektionerna i dag utbildning från varandra i förhållandevis liten omfattning, och tendensen har under senare tid varit klart minskande. Flera menar att dessa problem skulle kunna elimineras genom att ge grundutbildningen en från sektionsorganisationen mer självständig ställning.

För att få en organisation med större flexibilitet än dagens system för införande av nya utbildningar och utbildningsmoment har referensgruppen diskuterat olika modeller. Den matrismodell som diskuterades på tidigt stadium i utredningen hade flera förespråkare men blev också starkt kritiserad. Den modell som presenterades i Statusrapport November 1999 (Bilaga 7) med basblock och profilblock kan sägas utgöra en kompromissmodell mellan en renodlad matrismodell och dagens situation i det att basblocken skulle hanteras av sektionerna medan profilblocken skulle få friare ställning. Modellen hade utarbetats i sina huvuddrag av en grupp inom referensgruppen och tillstyrktes av en majoritet av denna. Modellen skulle göra det lättare än i dagens system att införa nya utbildningar eller inriktningar, speciellt av interdisciplinärt slag. Den skulle samtidigt medge större valfrihet för de studerande och underlätta övergång mellan olika utbildningar och möjlighet till successiva val. En nackdel med modellen ansåg man vara att den kunde leda till en diskontinuitet i utbildningen p g a olika ledningsstruktur för utbildningens två delar. Man ansåg även att flera av basblocken var väl traditionella och inte skulle locka de bästa sökandena. Man framhöll svårigheten med att göra profilområdena tillräckligt exponerade i informationen.

Vid referensgruppens näst sista sammanträde i december 1999 uttalade sig en klar majoritet för en mer renodlad modell, där ledningsorganisationen för utbildningen är formellt separerad från sektionsorganisationen. Samtidigt ville man behålla mycket av den tidigare modellen, som man ansåg i många stycken attraktiv. Detta ledde fram till den modell som presenterades vid gruppens sista sammanträde i januari 2000. I denna modell hade utbildningen indelats i ett mindre antal utbildningsområden (vart och ett innehållande flera utbildningsprogram) med självständig ledning. Denna modell tillstyrktes av en klar majoritet av referensgruppen, som ansåg att denna hade eliminerat några av nackdelarna med modellen från november men behållit de viktigaste fördelarna. Majoriteten ansåg att införandet av några få utbildningsdekaner med betydande inflytande skulle avsevärt höja grundutbildningens status. Flera menade att dessa dekaner skulle få en väsentligt viktigare roll än sektionsdekanerna i den nya organisationen och man kunde på sikt tänka sig att sektionsorganisationen förändrades på liknande sätt så att organisationerna bleve kongruenta. Alternativt kan man tänka sig att sektionerna helt avskaffades och att forskningen organiserades på annat sätt, genom mer självständiga institutioner eller genom centra av olika slag.

På basis av diskussionerna i referensgruppen och andra inkomna synpunkter till utredningen har den modell som presenterades i januari på väsentliga punkter modifierats. (Se Kapitel 5).

Referensgruppen har framhållit risken av att en formell frikoppling av utbildningens ledning från sektionerna enligt utredningens modell skulle kunna medföra ett minskande engagemang från lärare/forskare i grundutbildningen. Gruppen betonade att problemet måste uppmärksammas men borde kunna hanteras genom att ge institutionerna och deras lärare mer definierat ansvar för utbildningens innehåll och genomförande. Vidare kan dessa via utbildningsnämnder eller motsv. aktivt medverka i utbildningens organisation och programmens struktur.




3

4.3. Åke Frisk: Kommentarer tillkartläggning av beslutsstruktur och organisation i sektioner/utbildningsprogram

 Uppdraget omfattar tre huvudfrågor:
  1. Hur ser beslutsstrukturen ut vid de olika sektionerna?(Relationen mellan linjekommitté och sektionsstyrelse, mellanvicedekan (programchef) och dekan. I vilken utsträckningförekommer delegation av beslutsrätt?)
  2. Hur är de olika grundutbildningsprogrammenadministrerade? (Sammanhållande studierektor (motsv.) förrespektive program.)
  3. Vilket inflytande har lärarna? (I vilkenutsträckning förekommer ämnesansvariga lärare,formellt och/eller reellt?)
(Rapporten i sin helhet återfinnes i Bilaga 2.)

Uppdraget äruteslutande en kartläggning inom de områden som ovan anges. Vissaav resultaten är oväntade och därför särskiltintressanta. Jag har valt att kommentera några sådanapunkter. Det ligger då nära till hands att försökagöra jämförelser mellan den statliga högskolan, somär min hemvist, och Chalmers tekniska högskola AB.

- Intervjuerna med dekaner och vicedekaner vid Chalmers präglas ganska mycket av synsättet att ansvaret för beslut rörande verksamheten bör ligga på individer — på ledare som dekanus och vicedekanus - snarare än på kollektiva beslutsorgan av olika slag.

- Sektionsstyrelserna vid Chalmers har en mycket ambitiössammansättning med företrädare för lärare,studenter, personal och externa intressen. De senare tillförChalmers kvalificerad extern expertis på ca 30 personer frånnärningsliv och förvaltning. Det är alltid en externrepresentant som är ordförande. Enligt arbetsordningen vidChalmers är dessa organ beslutande men detta är uppenbarligenen ordning som inte är förenlig med aktiebolagslagen. Intedesto mindre används sektionsstyrelsen som beslutsorgan vidhälften av de studerade sektionerna (F, K, M och V). Vidövriga (A, ED, MD och I) är den rådgivande. Vidintervjuerna med dekanerna för de sektioner som harrådgivande sektionsstyrelse framhölls att det egentligen intespelar någon roll om styrelsen är beslutande ellerrådgivande: "Det går ändå inte att gå emotstyrelsen i en viktig fråga".

Min erfarenhet (från LiTH) är den motsatta. Särskilt de externa representanterna, men även lärare och studenter, är angelägna om att delta i beslutsfattandet fullt ut. Det skulle kunna föras en lång diskussion om betydelsen och behovet av representativa beslutsorgan på olika nivåer inom högskolan men det ligger utanför dessa korta kommentarer.

- På utbildningslinje/programnivå är beslutsfattandet i än högre grad personbundet. Linjeföreståndaren beslutar på delegation från dekanus. Linjekommittéerna (motsv.) är rådgivande till linjeföreståndaren. Sektion F avviker. Här är linjekommittén beslutande och linjeföreståndaren/vicedekanus huvudföredragande. Sektion A har ingen linjekommitté. Grundutbildningskollegiet med studentrepresentanter är det forum där beslut om grundutbildningen förankras. Som extern iakttagare kan man få intrycket att linjekommittéerna (motsv.) som en följd av statusen som rådgivande organ, får en oklar ställning i organisationen. Ledamotskapet syns inte alltid vara klart definierat. I flera linjekommittéer ingår tjänstemän vid sidan av lärare och studenter.

- Vid LiTH finns en lång och positiv erfarenhet av externa representanter i de organ, utbildningsnämnderna, som under fakultetsnämnden är ansvariga för de olika utbildningsprogrammen. Vid Chalmers syns mindre än hälften av linjekommittéerna (motsv.) ha sådana ledamöter.

- I en sektionsorganisation där dekanus beslutar påsektionsnivå och den av dekanus utsedde vicedekanus beslutar omutbildningen finns det en uppenbar risk att viktiga grupper —lärare, studenter, anställda och i förekommande fallexterna ledamöter - kommer vid sidan av den process därviktiga frågor som rör kärnverksamheten beslutas.

- Lärarrepresentationen i linjekommittéerna (motsv.) är en annan viktig fråga. Genom att varje utbildningslinje tillhör en sektion, som ger linjen identitet, innehållsmässigt och på annat sätt, är det naturligt att sektionens lärare är väl representerade i linjekommittén. I några fall kommer lärarna uteslutande från den sektion där linjen hör hemma. Det borde ses som en positiv åtgärd att öppna linjekommittéerna för lärare från sådana sektioner som har stora utbildningsuppdrag på linjen men också för lärare från områden/ämnen där linjen bedöms ha framtida utvecklingsmöjligheter. En mera radikal åtgärd vore att frigöra linjerna från sektionerna samt att tillskapa en robust ledningsorganisation bestående t ex av linjenämnder med tydlig beslutanderätt. Den viktiga identiteten behöver inte gå förlorad i en sådan organisation.

- Högskolestyrelsen lämnar åt sektionerna att besluta om sektionens organisation under ledningsnivån. Detta har lett till en mångfald av organisationsmodeller. Nästan varje sektions organisation är unik både vad gäller beredningsorgan på ledningsnivå och inom den grundläggande utbildningen och sannolikt vald med hänsyn till verksamhetens villkor och behov. Mångfald är ofta något positivt men det kan finnas en gräns. En centralt reglerad organisation kan knappast vara önskvärd. En kompromiss mellan full frihet och central reglering kunde vara att högskolestyrelsen anger vissa ramar — t ex med den allmänna inriktning som beskrivs ovan - för grundutbildningens planeringsorganisation.

 

3

4.4. Ola Sabel: Kommentarer till kartläggning av teknologernas syn på grundutbildningen

Undersökningen av teknologernas uppfattning av grundutbildningenhar syftat till att belysa;(Rapporten i sin helhet återfinnes i Bilaga 3.)

Information har inhämtats huvudsakligen genom samtal/intervjuer medrepresentanter för teknologerna (styrena) vid sektioner ochutbildningsprogram. Kompletterande intervjuer med kåraktiva hardärtill gjorts. Olika former av skriftlig dokumentation harockså funnits att tillgå; ex. vis utvärderingsrapporterom utbildningar. En viktig källa till information har ocksåvarit teknologernas inlägg vid möten i referensgrupp,arbetsgrupp och styrgrupp. Teknologerna är aktiva i dessa grupperpå ett sätt som är mycket värdefullt förutredningen.

Mot denna bakgrund är ett första konstaterande attteknologerna är en viktig och i viss mån underutnyttjadresurs när det gäller att utvecklagrundutbildningen. Intresset och kompetensen för att delta ibåde den demokratiska processen och i utvecklingsprojekt ärbåda stora. Intrycket från samtalen med teknologerna ärdärför att alla ambitioner att utveckla grundutbildningenbör innefatta former för inflytande och påverkan inomvilka teknologerna kan delta ännu mer aktivt.

Huvuddelen av intervjuerna genomfördes under sommaren och hösten 1999, innan utredningenpresenterade sina senare modeller. Teknologerna hardärmed inte explicit ställts inför dessa alternativ. Istället har diskussionen orienterats mot mer allmännafrågeställningar kring utbildningsprogrammenssjälvständighet i relation till sektionerna. Senare synpunkter från studentkåren har inkommit i december 1999.

Teknologerna ser organisering av grundutbildningen medutgångspunkt från två huvudsakligaproblemområden; det ena är de verksamhetsbaserade faktorersom är avgörande för hur utbildningen fungerar vidChalmers; ex. vis arbetsbelastning och incitament för lärareoch teknologer, pedagogik och arbetsformer, meritering/examination,samverkan inom och mellan kurser, former för studentinflytande, vadsom händer i föreläsningssalen/laboratoriet, osv -sådana faktorer som rör det dagliga arbetet. Den andra delenär frågan om vilka strukturella förhållanden somformar utbildningens förutsättningar, och hur och om man meddessa utgångspunkter kan påverka de grundläggandemekanismerna med strukturgrepp. Teknologerna (och andra ?) har intealltid lätt att se växelspelet mellanstrukturförändringar och förändringar iverksamheten som reellt påverkar arbetssituationen. Reaktionenär också att man måste arbeta uthålligtfrån båda håll om nya och fungerande former förorganisering av utbildningen skall kunna skapas.

Kartläggningen lyfter fram företeelser som behöverförbättras/förändras. Det är samtidigt viktigtatt framhålla att civilingenjörsutbildningarna vid Chalmersnaturligtvis inte bara bör associeras med problem; de är ihög grad framgångsrika. I nationell och internationelljämförelse har utbildningarna ett högt söktryck, ochteknologerna framhåller också själva att utbildningenhåller en hög kvalitet och att väsentligaförbättringar har skett - och sker - inom flerautbildningsprogram på senare år. Den stora avhoppsfrekvensenbrukar i detta sammanhang ses som en av de viktiga indikationernapå att förbättringsarbetet oförtrutet måstegå vidare.

Återigen är det viktigt att påpeka deförhållandevis stora variationerna mellan utbildningsprogramoch sektioner, inom en utbildning och t o m inom en kurs. Dessaförhållanden uppfattas av teknologerna i viss mån somdecentraliseringens och valfrihetens pris, men de ger i sig ocksåbränsle åt diskussionen om vilka system och strukturer somkan/bör byggas upp för att tillgodose kraven påkvalitet, förnyelsekraft och flexibilitet och teknologernaslikabehandling.

Utveckling och förnyelse av grundutbildningen sker idag medteknologens perspektiv på en rad olika sätt och medbristfällig systematik. Tydligare ansvarsförhållandenoch rutiner efterlyses - helt oavsett hur man bygger upp en ev. nystruktur. Vem skall ta beslut om utveckling av utbildningsprogram ochkurser och vilka resurser skall användas ? Störreutvecklingsprojekt har drivits med centrala utvecklingsreurser, men detfinns också exempel på förändringsprocesser somdrivits inom ramen för de ordinarie resurserna. I ett system inomvilket man i högre grad köper och säljer kurser - vemskall stå för utvecklingskostnaderna ? Finns det någonrealism i de "prislappar" som idag används? Vilkaär de egentliga kostnaderna för "dyrare" arbets- ochundervisningsformer i relation till de traditionella ?

För teknologerna är frågan om grundutbildningensutveckling också en fråga om dess ställning iverksamhetsutvecklingen vid Chalmers och vilka prioriteringar mangör i denna, och man noterar att Chalmers i strategidiskussionenframhåller grundutbildningen som basen för all verksamhet vidChalmers. Detta har skapat förväntningar om aktiviteterpå en rad områden.

Teknologernas möjligheter till inflytande och påverkanär centrala inslag i undersökningen. Teknologernas mandatför inflytande är flera; man kan sitta i olika organ som valdav teknologernas sektionsstyrelse/kåren, vilket ger enförväntan om att representera det mer allmänna"kårfackliga" intressena, man kan sitta som teknolog ien grupp utan annat mandat än att vara en teknologrepresentant somrepresenterar sig själv, och man kan utöva sitt inflytande somen bland teknologerna i klasser och grupper. Därutöverförekommer en rad informella kontakter mellan framför alltkåraktiva och personer på ledningsnivå vid sektionenoch i högskolan. När man talar om"studentinflytande" eller "teknologinflytande" somen generell fråga i utbildningssammanhang, förefaller det meddessa utgångspunkter vara meningsfullt att preciserarollfördelning och räckvidd i representation för att ommöjligt få ett grepp om på vilket sättutbildningen och högskolan i bästa mening kan ses som"demokratisk" med de studerande som en inflytelserikaktör.



Synpunkter på utredningens tidigare förslag

4.5. Sammanfattande synpunkter från Chalmersorgan/lärare och Näringsliv

Synpunkter från Chalmersorgan och lärare

Utredningen har arbetat öppet och vid ett antaltillfällen presenterat sina tankar. Vidare har olika delar avutredningen varit tillgängliga på nätet sedan i juni1999. Ett antal kommentarer har inkommit, de flesta rörande denStatusrapport 2 som lades ut på nätet i november 1999(Bilaga 7). Några kommentarer kom in under utredningens tidigareskede och ett antal på den modifierade modell från januari2000, som gavs en mindre spridning. Kommentarerna, somsammanfattas nedan, redovisas i mer detalj i Bilaga 4

Kommentarerna spänner över ett brett spektrum avåsikter och är svåra att kort sammanfatta. En klarmajoritet av dessa är positiva till utredningens grundtankar attöka flexibiliteten och underlätta införandet av nya ochmer tvärdisciplinära utbildningar. Allmänt menar man attutredningen utgör en god grund för fortsatta diskussioner. Flerakommentarer har rört specifika utbildningar, t. ex. Bioteknik ochMaterialteknik, som man vill se som självständigautbildningar. Flera kommentarer rör även I-linjen som man villha kvar som integrerad utbildning, gärna i kombination med enprofilutbildning inom andra program. Uppdelningen i basblock ochprofilblock som föreslagits i novemberrapporten (Bilaga 7) anses av flera försvårarekryteringen. Flera anser även att basområdena är väl traditionella.

Frågan om grundutbildningens mersjälvständiga ställning ärkontroversiell. Många kommentarer stöder denna tanke. Men detfinns även starkt motstånd, speciellt från någrasektionsledningar. Dekanerna för V, K och ED har i en gemensamskrivelse kommenterat modellen från januari 2000 ochframhållit att den inte på någon punkt innebärnågon förbättring i f t dagens situation. Ensjälvständig utbildningsorganisation direkt under vicerektorför grundutbildning anser man vara en klar försämring. Det bör observeras att den modell som slutligen framföres från utredningen i denna rapport har på väsentliga punkter modifierats i förhållande till den som presenterades i januari.

M-sektionen vill för att öka flexibiliteten begränsa antaletgrundläggande kurser i matematik, statistik etc. Man vill helst ha ettgemensamt basblock för alla utbildningar om ca 40 p och ger ett konkretförslag härtill (se Bilaga 4). Man anser inte attstudenter från A- eller V-utbildningarna kan följaprogrammet i Teknisk Design och inte heller att studenter från Kkan följa utbildningen i Automatiseringsteknik. Man betonar vikten av att IT blir en profil ävenför M-, I- och TD-programmen. I en senare skrivelse har M-sektionenframhållit att sektionen i stort motsvarar ett av de utbildningsområdensom utredningen skisserat, och man stöder tanken att sektionens treutbildningsprogram samordnas på det sätt som föreslås i denna rapport.

MD-sektionens dekanus har tillstyrkt indelning av grundutbildningen istörre utbildningsområden och föreslagit att sektionsorganisationen förändras på liknande sätt. Ett annat intressant förslag har nyligen framlagts av Olle Nilsson och understötts av BjörnJonson, tidigare dekaner för ED- resp. F-sektionen, innebärande attorganisationen i utbildningsområden/sektioner/delfakulteter endastomfattar grundutbildningen, medan forskningen inte skulle behöva någon överstruktur.



Synpunkter från Näringslivet

Kontakter med representanter för Näringslivethar tagits sporadiskt under utredningens gång och en hearinganordnades den 31 januari 2000. De synpunkter som därvid framkommitkan sammanfattas i följande punkter: