Chalmers Arkitekt- och Civilingenjörsutbildning

Förslag till förändrad utbildnings- och ledningsstruktur

Slutrapport från utredning under ledning av
Ingvar Lindgren

April 2000

http://fy.chalmers.se/~f3ail/CTHutredning/

Förord

Den utredning om organisationen av Chalmers Arkitekt- ochcivilingenjörsutbildning, som nu föreligger, hade sinupprinnelse i diskussioner i Chalmers Fakultetsråd omutbildningsformer och former för förnyelse. Undertecknad fickav Rådet ett uppdrag att analysera grundutbildningens struktur ochstyrning och lämna förslag till förbättringar. Detta uppdrag utvidgades sedan av högskoleledningen till att inkluderasåväl organisation och ledning av utbildningsprogrammen somsektionsstrukturen. Sedermera har uppdraget efter diskussion istyrgruppen för uppdraget huvudsakligen begränsats tillgrundutbildningens struktur och ledning samt grundutbildningens relationtill sektionerna.

Förutom en styrgrupp för projektet har till utredningenknutits en referensgrupp under ledning av professor emeritusNils-Herman Schöön. Referensgruppen harsammanträtt ett stort antal gånger, och jag vill härrikta ett stort tack till dess ordförande och ledamöterför ett gediget arbete och intressanta diskussioner. Mångauppslag och idéer har diskuterats i denna gruppering, vilkaså småningom lett fram till den rapport som nuföreligger. Ett speciellt tack till Sofia Börjessonför stimulerande diskussioner även utanför dennagrupp.

Jag vill rikta ett stort tack till Ola Sabel, som assisteratunder hela arbetet och bedrivit ett omfattande arbete, framför alltmed bakgrundsanalysen. Hans insatser har varit ett stort stödför utredningen. Åke Frisk från Linköpinghar på ett förtjänstfullt sätt genomfört enspecialstudie av beslutsstrukturen och lärarinflytandet vid deolika sektionerna. Det har varit värdefullt för utredningenatt få en utomståendes synpunkter på dessa iblandintrikata problemställningarna. Ett stort tack också tillIng-Britt Svensson, som har assisterat utredningen på flerasätt, bl. a. med framtagning och analys av data, samt till MartinGustavsson som varit behjälplig med hemsidan.

Jag vill också rikta ett tack till alla övriga som på olikasätt har bidragit till utredningsarbetet genom att lämnasynpunkter under arbetets olika faser. Dessa kommentarer har varitmycket värdefulla och har haft ett avgörande inflytandepå slutprodukten.

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1. Inledning - Tekniken och Samhället

2. Utredningen

2.1. Utredningens direktiv

2.2. Utredningens arbetssätt

2.3. Utredningens målsättning

3. Bakgrund. Chalmers nuvarande organisation -Jämförelse med andra högskolor

4. Problemanalys.

4.1.Utredarens sammanfattande analys

4.2. Referensgruppens analys

4.3. Åke Frisk: Kommentarer till kartläggning avbeslutsstruktur och organisation i sektioner/utbildningsprogram

4.4. Ola Sabel: Kommentarer till kartläggning av teknologernassyn på grundutbildningen

4.5. Sammanfattande synpunkter från Chalmersorgan/läraresamt Näringsliv

5. Förslag med konsekvensanalys

5.1. Förslagets huvuddrag

5.2. Implementering

5.3. Tänkbar utbildningsstruktur

5.4. Konsekvensanalys

Bilagor

Bilaga 1. Teknisk Framsyns Syn på Framtiden

Bilaga 2. Åke Frisk: Analys av beslutsstrukturen vid Chalmers

Bilaga 3. Ola Sabel: Synpunkter från teknologer

Bilaga 4. Inkomna kommentarer från Chalmersorgan och anställda

Bilaga 5. Jämförelse med andra lärosäten i Sverige och utomlands

Bilaga 6. Statistik över sektionernas köp av kurser

Bilaga 7. Statusrapport november 1999

Bilaga 8. Statusrapport juni 1999

Bilaga 9. Utredningsdirektiv

Sammanfattning

Problemanalys

Dagens — och i ännu högre grad morgondagens— civilingenjörer och arkitekter kommer att verka i enmiljö, därfler discipliner och teknikområden intimt samverkar. Dettaställer nya krav på utbildningen — mot ökadmultidisciplinaritet i utbildningsutbudet och ökadflexibilitet och förmåga till anpassning till förändringar iomgivningen. Samtidigt sker andra omställningar i samhälletoch på arbetsmarknaden; attityder och livsmönsterförändras. Även dessa faktorer ställer nya kravpå utbildningen på olika nivåer. Tendensen ärklart mot ökad individualisering i samhället — inte minst på utbildningens område. Detta leder till kravpå ökad valfrihet och ökat behov avindividualiserad utbildning. Vidare förväntas behovetav fort- och vidareutbildning — varvad utbildning ochförvärvsarbete — att bli allt större.

Chalmers grundutbildning har enligt utredningens analys hittills ihuvudsak fungerat väl, men nuvarande system är inteanpassat för de förändringar som erfordras för attChalmers ska kunna utvecklas till en internationellt ledandehögskola. Den rådande sektionsstrukturen ochutbildningarnas starka koppling till densamma utgör enväsentligt begränsande faktor i utbildningensmodernisering. Införandet av nyautbildningar, såsom IT eller Bioteknik, medföratt flera existerande utbildningar — ofta inom olika sektioner —måste modifieras. Detta ställer stora krav påsamordning, vilket dagens Chalmersorganisation inte är specielltanpassad för. Det krävs i dag initiativ från olikahåll — inte minst från högskoleledningen —för att processen inte ska stanna upp.

Ett väsentligt problem i dagens system är att undervisning pågrundläggande nivå har en i förhållande tillforskningen låg status inom stora delar avlärar- och forskarkåren. Att höja grundutbildningensstatus tillsammans med att öka flexibilitetenoch anpassningsförmågan samt att öka studenternasvalfrihet ser utredningen som de allra viktigasteförändringsbehoven för Chalmers idagens läge. Andra viktiga frågor som utredningen identifierat är att utveckla mekanismer för förnyelse av arbetsformeroch pedagogik, att införa ett mer väldefinierat läraransvar samt att öka inflytandet på utbildningen från studenterna och från näringslivet.

Omfattande intervjuer med Chalmersstudenter har gjorts under utredningen, och deras synpunkter kan sammanfattas iföljande punkter. Chalmers bör

• utveckla former för förnyelse avutbildningen och anpassning till förändringar i omvärlden
  
• förstärka beslutsstrukturen inom utbildningen och ökateknologinflytandet
  
• frikoppla utbildningsprogrammen från sektionsstrukturen
  
• utveckla mekanismer för förnyelse av arbetsformer ochpedagogik
  
• bevara den studentsociala miljön
  
• utveckla relationen till Chalmers Lindholmen.
  

Studenternas synpunkter stämmer väl överens med demsom framkommit i utredningens analys och kan ses som en godsammanfattning av dessa.

För att Chalmers ska utvecklas till en modernhögskola föreslår utredningen att såvälgrundutbildnngens som forskningens organisation förändras. Vad gäller grundutbildningen, som behandlas i denna rapport, föreslår utredningen

• att utbildningarna sammanföres till större självständiga utbildningsområden, omfattande fleraav dagens utbildningsprogram;
• att utbildningen inleds med ett basblock om 2 år medrelativt fast studiegång; flera alternativa - mer eller mindresamordnade - studiegångar kan förekomma inom området;
• att efter basblocket följer en profileringsdel med storvalfrihet - rekommenderade studiegångar;
• att antagning normalt sker direkt till profilområde men att möjligheter till antagning till breda utbildningsområden medsuccessiva val även bör finnas; storamöjligheter att under utbildningens gång byta profil inom utbildningsområdet;möjlighet till val av profil från annatutbildningsområde (anpassat till den studerandes bakgrund);möjlighet till individuell studiegång med givna randvillkor;
• att vissa inriktningar, såsom Industriell ekonomi, Miljöteknik och Teknisk matematik, kan läsas som profiler inom samtliga utbildningsområden;
  
• att övergång till och från andra utbildningar,såsom Chalmers Lindholmen och Göteborgs universitet,underlättas.

• Breddad representation i linjekommittéerna, minst tvålärarrepresentanter från annan sektion än den nuansvariga och minsten extern representant i varje kommitté.
• Beslutanderätt åtlinjekommittéer/linjeföreståndare, inkl. förfoganderätt över de ekonomiska resurserna förresp. program.
• Dekanerna ges tillsammans med vicerektorerna ett övergripande, kollektivt ansvar för grundutbildningen.

Vid lämplig tidpunkt kan en interimistiskutbildningsorganisation inrättas, och den fortsattautredningen om utbildningens mer detaljerade organisation och innehållgörasinom denna organisation. Efter en interimsperiod tas ställning tillutbildningens fortsatta struktur och ledning.

I det fortsatta arbetet föreslår utredningen att dessutomföljande frågor speciellt beaktas:

• Förbättrade mekanismer för förnyelse avarbetsformer och pedagogik, bl. a. genom utnyttjande av modernteknik. Förbättrad pedagogikutbildning för lärarna.
• Förbättrade möjligheter för fort- ochvidareutbildning — varvad utbildning — livslångt lärande.
• Ev. införande av teknologie kandidat- och magisterexamina.
• Ökad samverkan med Göteborgs universitet, i första hand rörande IT och Bioteknik.
• Förbättrade möjligheter för övergång tilloch från utbildningar vid Chalmers Lindholmen, Göteborgs universitet och andra utbildningar.

De viktigaste konsekvenserna av den föreslagna organisationsförändringen är enligt utredningen följande:

• Införandet av större självständiga utbildningsområden bör leda till den ökadeflexibilitet i utbildningsutbudet, som omvärldsförändringarna kräver. Detta underlättarinförandet av nya interdisciplinära utbildningsprogram ochinriktningar och den nödvändiga modifieringen ochsamordningen — ev. också nedläggning — av existerandeutbildningar och inriktningar som kan bli följden.
  
• Självständigare utbildningsorganisation bör leda tillhögre status för verksamhet inomgrundutbildningen.
  
• Samordningen av näraliggande utbildningar bör leda till större valfrihet — göra det lättareför de studerande att kombinera kurser över ett störreområde och ev. byta inriktning. Större möjlighet tillindividuell studiegång. Detta bör ävenförbättra genomströmningen. (På siktbör programstruktureninom områdena kunna upplösas, vilket skulle öka flexibilitetenoch valfriheten än mer.)
  
• Samordningen av i första hand den basala utbildningenöver större områden börleda till en rationalisering och till bättreresursutnyttjande.
  
• Självständigare utbildningsorganisation leder till merdirekt inflytande påutbildningen från studenter och externa representanter.

Grundutbildningen - en strategifråga

Grundutbildningen är basen för all verksamhet vid Chalmers. Framgång här är en förutsättningför att Chalmers ska lyckas i sin strävan att utvecklas till enledande högskola. En satsning på grundutbildningen ärdärför i högsta grad strategisk. Utredningen rekommenderar attChalmers gör en väsentlig engångssatsning av strategiskamedel för att rusta upp och modernisera grundutbildningen över helafältet.

Det finns även andra tendenser vid sidan om de renttekniskt-vetenskapliga, som kanske kommer att få lika storinverkan på utbildningens innehåll och struktur —tendenser som delvis hänger samman med den tekniska utvecklingenmen som också har andra orsaker.De förändringar som man nu kan se framför sig vad avserarbetsmarknad, människors levnadsmönster ochattityder förväntas leda till en ökad variation i samhälletoch ökad individualisering. Detta kommer ocksåatt förändra utbildningsbehovet — kanske så attman delar upp utbildningen i flera faser i livet,omväxlande med yrkesverksamhet eller andra aktiviteter. Dettakommer att öka behovet av fort- och vidareutbildning —livslångt lärande. Mångfalden av verksamheter isamhället kommer under alla förhållanden att leda tillett mer diversifierat och individualiserat utbildningsbehov medkrav på större valfrihet för de studerande.

Flera av Teknsik Framsyns paneler betonar vikten av ökad kunskapinom gränssnittet människa-maskinoch människa-dator ochen utveckling som gör tekniken tillgänglig för allamänniskor. Utbildningspanelen (8) betonar att detta ären förutsättning för att IT ska få det genomslaginom utbildningsområdet som man hoppas på och gemöjlighet till livslångt lärande föralla. Den nya tekniken kan bli av speciellt stor betydelseför personer med olika slag av handikapp —såväl fysiska som mentala. Här kan tekniken kanske iän högre grad bidra till ökadlivskvalitet. Utbildning och forskning inom detta områdekräver omfattande samverkan mellan teknik, medicin ochbeteendevetenskap.

Vilken roll kommer speciellt civilingenjören att spela i det moderna samhället? Vad definierar en civilingenjör? Den fråganhar inget entydigt svar, och det pågår f.n. ettnationellt arbete med att försöka definieramålet med civilingenjörsutbildningen. Dettaär inte minstviktigt med hänsyn till de högskoleingenjörsutbildningarsom nu växer upp på många platser. Hur ska de tvåutbildningarna profileras i förhållande tillvarandra? Frågeställningen i sin helhet är förstor för att behandlas inom ramen för den föreliggandeutredningen, men givetvis måste man komma in på denproblematiken vid en diskussion om utbildningens organisation. Det somenligt utredningen måste karakterisera en civilingenjörär betydande bredd i kunskaperna kombinerad medspecialistkunskaper inom ett visst område. Till detta kommeren kombination av teoretiskt kunnande och teknisk färdighet. Genom sin bredd ochdjup i basala ämnen bör civilingenjören — bl. a. iförhållande till högskoleingenjören - hastörre förmåga att angripa nyaproblemställningar och nya problemområden - inte minstsådana som griper in i flera teknik- eller disciplinområden.Detta bör i än högre grad än i dag prägla denframtida arkitekt- och civilingenjörsutbildningen.

Vad sker på Chalmers?

Chalmers gör nu stora satsningar inom IT-, bio- och miljöområdena, och ett villkor för att dessa ska bliframgångsrika är att det även sker betydandesatsningar på grundutbildningen inom dessa fält. Detär en speciellt stor utmaning för Chalmers att i samarbete medGöteborgs universitet bygga upp en slagkraftig forsknings- ochutbildningsverksamhet inom det för Chalmers relativt nyaområdet bioteknik med kopplingar till olika delar avtekniken. Framgång här är en förutsättningför att Chalmers ska kunna utvecklas i riktning mot eninternationellt ledande högskola.

Inrättandet av en separatIT-högskola, gemensam för Chalmers, Göteborgs universitetoch Göteborgs stad, och med placering på Lindholmen, harnyligen beslutats. Det är angeläget attcivilingenjörsutbildningen inom detta område får enklar profilering i relation till utbildningen vid IT-högskolan.

Miljöområdet är det tredje av Chalmers stora satsningsområden. Chalmers har en lång tradition inomområdet och har sedan ett tiotal år tillbaka även ettformaliserat samarbete med Göteborgs universitet inom den för debåda lärosätena gemensamma immateriella miljösektionen. Långtgående planer finns att inrätta miljöprofiler inom de flesta civilingenjörsprogrammen.

Teknisk Framsyns utbildningspanel (nr 8) har betonat att detnuvarande högskolesystemet inte är anpassat för attmöta den nya tiden. Även andra paneler tar upp dennaproblematik. Det är sant att enbartorganisationsförändringar löser inga problem. Detkrävs mer för att uppnå önskat resultat. Åandra sidan torde det vara odiskutabelt att en god organisation är tillstor hjälp när det gäller att möta en dynamiskutveckling och atten olämplig organisation kan verka starkt hämmande — "Structure wins overstrategy". Panelen rekommenderar även att någon högskola prövar en ny struktur - Varför inte Chalmers?

Det är mot denna bakgrund som föreliggande utredning har kommittill stånd. Syftet har i första hand varit att analyseraarkitekt- och civilingenjörsutbildningens organisation, struktur ochledning vid Chalmers och har haft som mål att utifrån denna analys föreslå en struktur somär bättre anpassad än dagens att möte den nyatiden. Frågor rörande utbildningens innehålloch struktur i mer detalj, liksom frågan om dess ledningmåste diskuteras vidare, lämpligenuppdelat på några utbildningsområden. Detsammagäller frågan om grundutbildningens koppling till forskningen och forskningsorganisationen/sektionsstrukturen.

En strukturell omställning av en verksamhet medför alltid problem — personella och materiella kostnader, invanda mönster bryts,beslutsvägar ändras osv. Det går aldrig att logisktbevisa vilken struktur som är bäst lämpad för enorganisation. Detta är ytterst enbedömningsfråga, där man fårbedöma helheten och ta ställning till om mananser att de strukturella förändringarna är värdapriset. Den utredning, som här redovisas, har inte tagitställning till den frågan. I stället ärmålet att genom en analys ge ett underlag åt dem somskall göra den bedömningen.

2. Utredningen

Den utredning om organisationen av Chalmers Arkitekt- ochcivilingenjörsutbildning, som nu föreligger, hade sinupprinnelse i diskussioner i Chalmers Fakultetsråd omutbildningsformer och former för förnyelse. Utredaren fickunder 1998av Rådet ett uppdrag att analysera grundutbildningens struktur ochstyrning och lämna förslag till förbättringar. Detta uppdrag utvidgades sedan av högskoleledningen 1999-01-25 (Bilaga 9) till att inkluderasåväl organisation och ledning av utbildningsprogrammen somsektionsstrukturen.

Ett utdrag ur direktiven återges här.

• Utredningen ska belysa och ge förslag på organisationoch ledning av utbildningsprogrammen och sektionsindelningen samt deninbördes relationen mellan forsknings- och utbildningsorganen
• … mekanismer för förnyelse i grundutbildningen iförhållande till den vetenskapliga utvecklingen
• … analys av nuvarande svagheter och nackdelar i organisationen,samt genom konsekvensanalys eller motsvarande, beskriva deförbättringar som kan uppnås
• Den föreslagna organisationen ska ha en inbyggd beredskapför förändring samt ha egenskapen att kunna anpassa sigtill nya inre och yttre krav.
• Ingångar och utgångar i utbildningsprogrammen samtformer för valfrihet mellan olika utbildningsalternativ skallbelysas.

Uppdraget har efter diskussion istyrgruppen huvudsakligen begränsats tillgrundutbildningens struktur och ledning samt grundutbildningens relationtill sektionerna.

2.2. Utredningens arbetssätt

Utredningsarbetet har övervakats av en styrgrupp, bestående av

Styrgruppen har sammanträtt 7 gånger.

Vidare bildades en referensgrupp, bestående av

Under hösten har referensgruppen intervjuat ledningarna församtliga sektioner och civilingenjörsprogram samt ett antal andraföreträdare för verksamheten. Utredningen ocksåfått en presentation om den avslutade IT-utredningen och haftlöpande kontakt med den pågående bioteknikutredningenliksom med utredningen om Människa-Teknik-Samhälle(MTS). Utredningen har även haft kontakt med ledningen förChalmers Lindholmen. En hearing har anordnats med representanterför näringslivet. Representanter för utredningen harvidare besökt ett antal lärosäten med tekniskautbildningar, såväl inom som utom landet (Bilaga 5).

Utredningen har arbetat öppet och presenterat sina tankar vidett flertal möten inom Chalmers och på studentkåren(fakultetsrådet, högskolans ledningsgrupp,högskolans utbildningskommitté, vicedekangruppen mm). Vidare har utredningen presenterats och diskuterats påtvå öppna sektionskollegier, ED och M. Tvåstatusrapporter har funnits tillgängliga på nätet, denförsta från juni 1999 (Bilaga 8) och den andra från november 1999 (Bilaga 7). Vidare har olika versioner av slutrapporten funnitspå nätet sedan början av februari 2000. Ett betydandeantal kommentarer har inkommit och dessa har refererats i Bilaga 4 med en sammanfattning i Avsnitt 4.5.

En specialstudie över beslutsstruktur och organisation vidChalmers sektioner och utbildningsprogram har genomförts avÅke Frisk, tidigare utbildningschef vid Linköpingsuniversitet (Bilaga 2 och Avsnitt4.3). Vidare har Ola Sabel, som assisterat under helautredningen, genomfört intervjuer med samtliga sektioner inomChalmers studentkår (Bilaga 3 och Avsnitt 4.4). Visst statistiskt material harframtagits av Ing-Britt Svensson vid utbildningsbyrån, främströrande sektionernas köp och försäljning avutbildning, vilket redovisas iBilaga 6 .

I utredningens direktiv diskuteras även översyn avsektionsstrukturen, men utredningen har efter beslut i styrgruppenkoncentrerat sig på utbildningens struktur och organisation. Dentreåriga ingenjörsutbildningen omfattas inte direkt av dennautredning. Frågan om koppling mellan de båda utbildningarnaska dock behandlas.

I den första statusrapporten från utredningen i juni1999 (Bilaga 8) framhölls att Chalmers har sommål att utvecklas till en av de ledandetekniska högskolorna i världen och att denna utredningär ett led i att nå detta mål. Där framhöllsvidare:

"Chalmers har i dag en mycket hög teknisk ochvetenskaplig kompetens över ett brett spektrum avteknikområden. En första förutsättning för attChalmers ska nå upp till sitt övergripandemål att bli en av de ledande tekniskahögskolorna i världen - vad avser såvälgrundutbildning som forskning - är att den befintliga potentialenutnyttjas på ett optimalt sätt. Det ärutredningens målsättning att bidra till att detta kanrealiseras."

Inom denna ram identifierades ett antaldelmål:

• att skapa förutsättningar för ökadflexibilitet och förnyelse i utbildningen med avseende påinre och yttre krav, såväl vetenskapliga som pedagogiska,
• att förbättra förutsättningarna för attskapa nya utbildningar, inte minst avinterdisciplinärt slag,
• att studera möjligheterna att öka inslaget avicke-tekniska moment i utbildningen, humaniora, ekonomi, managementoch entreprenörskap, samt miljöfrågor och frågorrörande långsiktigt hållbar utveckling,
• att studera möjligheterna för bättre kopplingmellan civilingenjörsutbildningen och den treårigaingenjörsutbildningen vid Chalmers-Lindholmen,
• att studera möjligheterna till en mer självständigutbildningsorganisation med bibehållande av en stark kopplingmellan grundutbildning och forskning samt förbättradkvalitetskontroll och kvalitetssäkring,
• att skapa förutsättningar för ett ökatstudentinflytande,
• att skapa förutsättningar för ett ökatlärarinflytande och ett tydligare läraransvar,
• att skapa förutsättningar för en aktivare samverkanmed näringsliv och andra omgivande samhällssektorersamt
• att skapa förutsättningar för ett mer utvecklatsamarbete — inom såvälgrundutbildning som forskning — med Göteborgs universitetoch andra högskolor i Västsverige.

3. Bakgrund. Chalmers nuvarande organisation -Jämförelse med andra högskolor

Chalmers är sedan 1994 en privat stiftelse, ochhögskoleverksamheten drivs i form av ett aktiebolag, Chalmers AB,som ägs av stiftelsen. Chalmers lyder därmed underaktiebolagslagen och inte under högskolelagen, vilket fårvissa konsekvenser för organisationen. I stort har dock Chalmersbehållit sin organisation även efterstiftelsebildningen.

1993, dvs före övergången till stiftelseformen,genomförde Chalmers en större organisatorisk reform i det att fakultetsnämnden och fakultetsdekanus avskaffades. Istället fick sektionerna — eller delfakulteter som demotsvarar i högskoleförordningen — en mer autonomställning med betydande delegation frånhögskoleledningen vad gäller såvälforskningsadministration som utbildningsfrågor.

Den väsentligaste förändringen som inträffadedå Chalmers övergick till stiftelse och aktiebolag ochdärmed till att styras av aktiebolagslagen är attdelegation endast kan göras till person och inte till organinom organisationen. Detta innebär att sektionsdekanerna — och inästa led — prefekterna är ansvariga för verksamheteninom resp domän och att sektions- och institutionsstyrelserformellt endast är rådgivande. Detta faktum har dock intehelt trängt ned i organisationen, vilket framgår av denspecialstudie över beslutprocessen vid de olika sektionerna somÅke Frisk genomfört (Bilaga2 och Avsnitt 4.3).

I brev till utredaren framhåller Chalmers administrationsansvarigeStig Ekman:

" Det är fullständigt klart attlinjeansvaret för en sektions verksamhet ligger i linjenrektor-dekanus. Statliga myndigheter kan ju dessutom ha beslutsorganinrättade med författningsstöd. Motsvarigheter finns inteenligt aktiebolagslagen. Likafullt finns sektionsstyrelserna hos oss medavsikten att förstärka sektionernas möjligheter attutveckla strategier och inte minst samverka med det omgivandesamhället. Det är också en inflytandepunkt förfakulteten och de studerande. Styrelsen är rådgivande ochkontrollerande (det senare ledet glöms ibland bort). Samspeletmellan dekanus och styrelsen och även arbetsfördelningenär olika vid olika sektioner och tillåts varaolika.

Övergången tillaktiebolag i kombination med 1993:s års reform har medförtatt dekanerna vid Chalmers har en i förhållande tillövriga högskolor i landet unikt stark ställning (se vidarenedan samt Bilaga 5).

De tekniska högskolorna är av tradition iförsta hand utbildningsanstalter. Chalmers började år1829 som "Chalmers slöjdeskola". 1882 omvandlades skolan till Chalmers Tekniska Läroanstalt och 1914 till Chalmers Tekniska Institut.År 1937 fick Chalmers ställning som teknisk högskola.

Sektionerna vid Chalmers — liksom vid den någotäldre KTH —inrättades primärt för att stödjautbildningslinjerna och utgjordes väsentligen avlärarkollegiet vid resp utbildningslinje (som nu benämnesutbildningsprogram).Vid mitten av 1970-talet hade Chalmers sju utbildningslinjer och sju sektioner, Arkitektur (A), Väg- ochvattenbyggnad (V), Maskinteknik (M), Skeppsteknik (S),Kemiteknik (K), Elektroteknik (E, senare ED) samtTeknisk fysik (F). Omkring 1980 lades skeppsteknik ned som separat utbildningslinje och sektion och integrerades i M-sektionen,som då benämndes Sektionen för maskin- ochskeppsteknik. Senare ändrades namnet till Maskin- och fordonsteknik.

Efter hand har forskningen kommit att spela en allt större rollvid de tekniska högskolorna, särskilt genom tillkomsten avexterna organ som STU/NUTEK och TFR samt under senare tid EU ochforskningsstiftelser. Även forskarutbildningen vid de mertillämpade sektionerna har ökat väsentligt från enrelativt blygsam nivå för några decennier sedan. Dettahar medfört att sektionerna fått dubbla roller —ansvariga dels för forskning och forskarutbildning, dels förgrundutbildningen. Vid flera lärosäten har man separerat dessaroller och inrättat nya organ för grundutbildningen (se Bilaga 5). Chalmers har dock behållit den ursprungligaorganisationen,där sektionerna svarar för båda uppgifterna. (Dettakommenteras vidare i Problemanalysen i Kapitel 4.)

Chalmers har sedan 1960-talet ett organisatoriskt samarbete medGöteborgs universitet (GU), med ett antal gemensammainstitutioner inom matematik, fysik- och kemiområdena. (Sedan1994 är dock inte längre några kemiinstitutionergemensamma.) Vid högskolereformen 1977 bildades ävengemensamma sektioner med GU i matematik (MD) och fysik/tekniskfysik (F), vilka ersatte Chalmers sektion för Teknisk fysikoch GU:s matematisk-fysiska sektion. Detta innebar att Chalmers intelängre hade en en-till-en-korrespondens mellan sektioner ochutbildningslinjer. För linjen teknisk fysik svarade nu tvåsektioner, MD och F, genom en gemensam linjekommitté, LKF.Senare har huvudansvaret för F-utbildningen överförtstill F-sektionen. LKF har dock fortfarande det reella ansvaret.

1989 inrättades en immateriell sektion förMiljövetenskap, gemensam för Chalmers ochmatematisk/naturvetenskaplig fakultet vid Göteborgsuniversitet. Den inrättades för att underlätta dettvärvetenskapliga samarbetet inom miljöområdet -såväl inom de båda lärosätena som mellandessa. Sektionen ansvarar för forskarutbildning inommiljöområdet liksom för grundutbildning i samarbete medde materiella sektionerna.

Vid mitten av 1980-talet inrättades vid Chalmers en ny utbildningslinje iIndustriell ekonomi och organisation (I-linjen) och enmotsvarande sektion (I-sektionen) bildades 1991, dels genom nyrekrytering,dels genom överföring av lärartjänster från V-och M-sektionerna. Senare har ett antal nya utbildningslinjer/programtillkommit, nämligen Datateknik (D, 1982), Automatiseringsteknik (Z, 1986), Kemiteknik med fysik (infördes först som en gren på Teknisk fysik 1965 och blev självständigt program inom K-sektionen, Kf, 1988), Bioteknik (Kb,1996) och Teknisk Design (TD, 1999). I dessa fall har dock intenågon ny sektion skapats, utan utbildningarna har kopplats tillbefintliga sektioner - Datateknik till ED-sektionen, Automatiseringsteknik ochTeknisk Design till M-sektionen samt Kemiteknik med fysik och Biotekniktill K-sektionen.

Varje utbildningsprogram leds av en vicedekanus, som utses av dekanusför den ansvariga sektionen. Dessutom finns (utom förA-programmet) en linjekommitté, som formellt ärrådgivande till vicedekanus. För två av programmenkommer vicedekanus från annan sektion än den ansvariga,nämligen vicedekanus för Datateknik som kommer frånMD-sektionen men rapporterar till dekanus för ED-sektionen, samtvicedekanus för programmet Automatiseringsteknik, som kommer frånED-sektionen men rapporterar till dekanus förM-sektionen. Beslutsorganisationen är närmare beskriven iÅke Frisks analys i Bilaga 2. (Se även Avsnitt4.3.)

Det som framför allt karakteriserar Chalmers organisation— till skillnad från den vid andra högskolor i landet —är den utpräglat starka kopplingen mellanutbildningsprogram och sektion. Detta har blivit en huvudfrågaför den föreliggande utredningen. En avgörandefråga är om denna organisation är lämplig ochoptimal för Chalmers vidare utveckling in i den nyatiden. Detta diskuteras vidare på flera håll irapporten.

 

Tabell över Chalmers nuvarande sektioner samt arkitekt-och civilingenjörsprogram

Sektioner	Utbildningsprogram
Arkitektur (A)	Arkitektur (A)
Väg- och vattenbyggnad (V)	Väg- och vattenbyggnad (V)
Teknikens ekonomi och organisation (I)	Industriell ekonomi (I)
Maskin- och farkostteknik (M)	Maskinteknik (M)
	Automatiseringsteknik (Z)
	Teknisk Design (TD)
Kemiteknik(K)	Kemiteknik (K)
	Kemiteknik med fysik (Kf)
	Bioteknik (Kb)
Elektro- och datorteknik (ED)	Elektroteknik (E)
	Datateknik (D)
Fysik och teknisk fysik (F)*	Teknisk fysik (F)
Matematik och datavetenskap (MD)*
Miljövetenskap (immateriell)*

* Gemensam med Göteborgs universitet

Jämförelse med andra högskolor

Utredningen har studerat organisation och utbildningsstruktur vid ettantal andra högskolor inom och utom landet, vilket närmareredovisas i Bilaga 5. Begränsningar i tid och resurser har gjortatt utredningen valt att studera ett litet — menförhoppningsvis relativt representativt - urval avhögskolor.

En jämförelse med övriga högskolor inom landetvisar att grundutbildningen vid dessa har en mer självständigställning än vid Chalmers. Vid såväl KTH som LTHär utbildningen indelad i 4-5 områden, vilka leds av enutbildningsnämnd och en dekanus. Vid KTH hanterar nämndenäven forskningsfrågor men inga ekonomiskafrågor. Institutionerna får där sina resurser försåväl forskning som grundutbildning direkt från dengemensamma fakultetsnämnden. Också vid LTH fårinstitutionerna sina resurser direkt från högskoleledningenmen efter förslag från såväl Grundutbildningsnämnden somForskningsnämnden. Linköping har en mer utprägladmatrismodell, där utbildningsnämnderna beställerutbildning från institutionerna. Man har ingensektionsstruktur. Även i Uppsala, Umeå och Luleåär utbildningsorganisationen skild fråninstitutionsorganisationen. Allt fler universitet/högskolor såväl iSverige som utomlands experimenterar nu även med s. k. "öppen ingång".

De två högskolor i övriga Norden som utredningenstuderat, Helsingfors tekninska högskola (HUT) och DanmarksTekniske Universitet (DTU), har väsentligt olika organisation vargäller grundutbildningen. Vid HUT hanteras utbildningen helt inominstitutioner/departments, vilka har en ekonomiskt och administrativtsjälvständig ställning. Vid DTU, däremot, är enutbildningsnämnd med en ansvarig utbildningsledare det beslutandeorganet, som har de ekonomiska resurserna och beställer utbildningfrån institutionerna.

Många utomnordiska utbildningsanstalter har en starkdepartementsstruktur, där departementen självständigt administrerar såväl forskning somgrundutbildning, ungefär som HUT. Stora variationer förekommerdock. Departementen är ofta stora, i flera fall har manDepartment of Engineering. De två brittiska universitet somutredningen haft kontakt med, Imperial College och Universityof Edinburgh, har till det yttre likartad organisation men heltolika inre beslutsstruktur. Imperial College har starka departments medoberoende ekonomisk ställning, direkt underställdaRektor. Fakulteterna hanterar enbart akademiska frågor,ungefär som vid KTH. (Departementen är dock betydligtstörre än KTH:s institutioner.) University of Edinburgh harstarka fakulteter. Institutionsföreståndarna rapporterar tillfakultetsdekanus även i ekonomiska frågor. Grundutbildningenär där organiserad i "Schools" med delvis oberoendeställning.

Utredningen har vidare studerat organisationen vid två andravärldsledande högskolor för teknisk utbildning, ETH iZürich och MIT. Vid ETH är utbildningen organiserad idepartments, ungefär som vid HUT och Imperial College, vilkahanterar såväl forskning som grundutbildning. Vid MITär utbildningen organiserad i ett litet antal "Schools", vilkahar en inre departementsstruktur. Forskningen är därhuvudsakligen organiserad i form av Laboratories, Centres ochPrograms.

När det gäller utbildningens organisation kan mankonstatera att man vid att antal lärosäten fört sammanutbildningen i större områden, omfattande flerautbildningsprogram. Det är fallet vid de svenskalärosätena KTH och LTH, liksom vid de utländska DTU,Edinburgh och MIT. Man har vidare vid flera lärosäten kommitlångt när det gäller införandet avinterdisciplinära utbildningar. I Umeå finns program iTeknisk biologi, Molekylär biofysik och Energiteknik och manplanerar program för Media och datakommunikation samt Miljöteknik. I Luleå finns ett program för Samhällsbyggnad. I Uppsala finns program förMiljö- och vattenteknik samt för System i teknikoch samhälle. Bland utländska interdisciplinära program kan nämnas program vid DTU för Miljö, förEnergi, för Informatik och ett nytt program för Bioteknik; vid HUT förInformation Network, för Automation and SystemsEngineeringoch för Landscape Architecture; vid MIT för UrbanStudies and Planning; vid University of Edinburgh för Environmental Engineering etc.

4. Problemanalys

4.1. Utredarens sammanfattande problemanalys

En svårighet med att göra en problemanalys äratt man lätt överbetonar svårigheter och problempå bekostnad av det som fungerar väl. Detta får tillföljd att personer i ansvarig ställning i det system somanalyseras lätt hamnar i försvarsposition, menande att"det visst inte är så dåligt". Dettaförsvårar en konstruktiv debatt, och denna utredning haringalunda gått fri från dessa problem.

Som utgångspunkt för problemanalysen vill utredarendärför betona att arkitekt- ochcivilingenjörsutbildningen vid Chalmers hittills i huvudsakfungerat väl, men att nuvarande utbildningsstruktur inte kan svara upp motde krav på ökad flexibilitet ochanpassningsförmåga till teknikens och samhälletsförändringar som den nya tiden kommer att medföra. Detta är även uppfattningen hos (majoritetenav) utredningens referensgrupp, som ingående har diskuteratoch analyserat den rådande situationen vid Chalmers. (Referensgruppens tankar redovisas separat i Avsnitt 4.2).Detta är också en huvudståndpunkt bland studenterna, vilketredovisas iAvsnitt 4.4 samt Bilaga 3.

Man har inom flera sektioner under senare tid gjort väsentligaförbättringar av utbildningarna inom ramen för befintligorganisation - infört interdisciplinära utbildningar,t. ex. inom M-sektionen (Z och TD), ökat studenternas valfrihetoch även gjort utbildningsprogrammen mer självständigagenom ökad delegation från dekanus. Det är dockutredarens bestämda uppfattning att nuvarandeutbildningsstruktur med dess starka koppling till sektionsstrukturen är en väsentligt hindrande faktor förChalmers vidare utveckling till en modern och internationellt ledandehögskola.

Flexibilitet och anpassningsförmåga
En viktig fråga som framhållits ovan och som betonats iutredningsdirektiven är kravet på flexibilitet ochanpassningsförmåga till förändrade inre och yttreförhållanden, speciellt vad avser införandet avutbildningsprogram av interdisciplinärt slag. Teknikensutveckling och samhällets förändring i kombination med destuderandes krav på ökad valfrihet kommer att leda till attutbildningarna behöver modifieras och nya program och inriktningarinrättas i en ökande takt. Införandet av nya utbildningar måsterimligtvis ske i samverkan över ett större område -existerande utbildningar/inriktningar måste modifieras ellerev. läggas ned för att optimera totalutbudet. Dagens systemär inte anpassat för detta. Väsentligt mer skulle enligtutredares uppfattning kunnagöras med en mer ändamålsenlig organisation. Till flexibiliteten hör dessutom inte enbartförmågan att skapa nya utbildningar utan i lika hög gradförmågan att kunna lägga ned utbildningar sominte längre upplevs som relevanta. Den förmågan är idagens system svagt utvecklad. Kravet på ökad flexibilitet och anpassningsförmågaunderstöds kraftigt av de studerande (Avsnitt 4.4) och av näringslivet(Avsnitt 4.5).

Samtidigt måste kravet på flexibilitet ochförnyelse ställas mot kravet på stabilitet ochidentitet. Många menar att stora och alltför snabbaförändringar kan leda till att identiteten gårförlorad, och säkerligen finns det en risk här. I ettframgångsrikt reformarbete måste man alltid väga dessafaktorer mot varandra.

Attityder, samarbete, ledarskap
Ett problem i dag är attutbildningsprogrammen upplevs som "instängda" i sektionerna,något som bl. a. framhålles frånstudenthåll. Man uppfattar också på mångahåll att utbildningen i dag är mer utbudsstyrdän behovsstyrd. Detta är en följd av organisationen, men detär även en attitydfråga. Lärarnaär i många fall ytterst måna om det "egna"utbildningsprogrammet, men visar ofta ett svalt intresse förövriga program. Ett symptom på detta fenomen är attlinjekommittéerna i flera fall helt saknar representationfrån annan sektion. I mer än hälften av fallen saknarlinjekommittéerna dessutom externrepresentant. Med undantag för matematikkurser och för"hybridprogram" av typ Z, D eller I köper sektionerna utbildningfrån annan sektion i mycket liten omfattning (se Bilaga 6). Exempelvis för programmen i Kemiteknik ochBioteknik köper kemisektionen förutom matematikobligatoriska kurser endast motsvarande några enstaka poäng, och iprogrammet Väg- och vattenbyggnadsteknik ingår intenågon obligatorisk kurs från kemisektionen.

En förändrad attityd till samarbete översektionsgränserna är av största vikt för Chalmersfortsatta utveckling. Detta är speciellt angeläget i ettläge då utbildningen tenderar att bli alltmerinterdisciplinär.

Attityderna kan i sin tur påverkas av ledarskapet. Ettkraftfullt ledarskap inom Chalmers är av största vikti den utvecklingsfas Chalmers nu befinner sig, och detta gälleroberoende av organisationsform.

Individualisering
En annan förändring som sker i samhället är tendensentill ökad individualisering. Samtidigt skerförändringar på arbetsmarknaden, bl. a. mot mindre fastanställning och mer projektanställning. Dessaförändringar kommer enligt mångas bedömning attleda till ett ökat behov av mer individualiserad utbildningoch till mer behov av fort- och vidareutbildning — ständigtlärande. Högskolan måste i framtiden varabättre beredd att tillmötesgå dessa krav.

Tvärdisciplinaritet
I dag sker en mycket snabb utveckling på det tekniskaområdet till vilken även kommer betydandeförändring av samhällsstrukturen, arbetsmarknad mm. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av projektetTeknisk Framsyn (Bilaga 1). Dessa förändringar ställernya krav på högskoleutbildningen — inte minst inomteknisk sektor. Dagens — och i ännu högre gradmorgondagens — teknik kräver mer interdisciplinärsamverkan, och detta måste i högre grad än i dagkarakterisera såväl forskning som grundutbildning. Nyautbildningar eller nya kombinationer av existerande utbildningsmomentmåste kunna skapas i större utsträckning.

Pedagogik och arbetsformer
Ola Sabel har genomfört en omfattande undersökningbland studenterna rörande utbildningen: Hur ser studenternapå utbildningen inom olika program? Vad som fungerar bra/mindrebra? (Undersökningen redovisas separat i Avsnitt 4.4 samt Bilaga 3. Se även inlaga från studentkåren i december 1999 (http://fy.chalmers.se/~f3ail/CTHutredning/ChS_kommentarer_t_Lindgren.pdf.)

Studenterna anserbl. a. att utveckling ochförnyelse av grundutbildningen sker med bristfälligsystematik, och tydligare ansvarsförhållandenefterlyses. Vidare anser man att undervisningsmetoderna - specielltunder de två första årskurserna - i många fallär alltför traditionella och "gymnasiemässiga". Manklagar även på att lärarna i många fall är oengagerade i sin undervisning, speciellt vad gäller de grundläggande kurserna.

Experiment görs på flera håll med nya former avundervisning, t. ex. problemorienterad sådan. Sannolikt skullefler experiment av liknade slag kunnagenomföras. Utvärderingar av dylika experiment borde - om deutfaller väl - sedan leda till att de tillämpas i störreutsträckning i den reguljära utbildningen.

Beslutsstruktur
Den specialstudie inom utredningen som genomförts avÅke Frisk (Avsnitt 4.3 och Bilaga 2) visar att det idag råderviss oklarhet beträffandesektionsstyrelsernas mandat — i vart fall tillämpas helt olikapraxis vid de olika sektionerna. I några fall uppfattas sektionsstyrelsen som beslutande — i andra fall som enbart rådgivande till dekanus. Som tidigare framhållits medför emellertid Chalmers stiftelseform att styrelserna formellt endast kan vara rådgivande till dekanus.

När det gäller utbildningsprogrammen är enligt Frisksstudie beslutanderätten än mer personbundet. En vicedekanus,utsedd av dekanus, är normalt linjeföreståndare ochbeslutar på delegation av dekanus - en delegation som kan varamer eller mindre långtgående. Den linjekommitté(motsv.), som finns för samtliga program utom A, har enligt Frisk"en oklar ställning i organisationen"; ledamotskapet är inteklart definierat - i vissa fall ingår tjänstemän; genomatt kommittén inte är formellt beslutande " finns det en uppenbar risk att viktiga grupper —lärare, studenter, anställda och i förekommande fallexterna ledamöter - kommer vid sidan av den process därviktiga frågor som rör kärnverksamheten beslutas".

Det framhålles emellanåt, speciellt från sektionsledningshåll, attsektionsstyrelser och linjekommittéer har så stort reelltinflytande att det spelar mindre roll om dessa organ är formelltbeslutande eller ej. Som framgår av Åke Frisks analys är erfarenheterna från Linköping de motsatta. Speciellt externa ledamöter fäster stort avseende även vid den formella statusen hos det organ de är representerade i.

Lärarrepresentationen i linjekommittéerna domineras ihög grad av lärare från den egna sektionen. Frisk anseratt kommittéerna borde öppnas mer för lärarefrån andra sektioner som är berörda av programmet ifråga. Ett mer radikalt steg vore enligt Frisk att frigöra linjernafrån sektionerna och ge linjekommittéerna tydligarebeslutsrätt.

Lärarinflytande - ämnesansvar
Även frågan om lärarinflytandet harbehandlats i Frisks studie. Lärarnas inflytande kommer in påolika plan. Representation i sektionsstyrelse och linjekommittéerhar ovan berörts. Dessutom finns inom flera programs.k. inriktningsansvariga lärare, ett ansvar som oftastär informellt. Den viktigaste läraruppgiften är att varakursansvarig/examinator, och de kursansvariga har ett kollektivt ansvarför utbildningsprogrammet. Däremot praktiseras inte inågon större utsträckning begreppetämnesansvarig lärare, dvs lärare som har ett merkontinuerligt och övergripande ansvar för ett ämne ellerdel av ämne. Vid K-sektionen har dock professorerna ett reellt (meninte formaliserat) ämnesansvar, och situationen är sannoliktlikartad vid andra sektioner med mindre (enprofessors-)institutioner. Vid sektioner med större institutioner ärdäremot ämnesansvaret otydligt.

Utredaren anser att - oberoende av organisationsform i övrigt -skulle ett tydligare ämnesansvar vara värdefullt förkontinuitet i och uppföljning av utbildningen.

Studentinflytande
I Ola Sabels undersökning (Bilaga 3) har ävenfrågan om studentinflytandet studerats: Vilket reelltinflytande har studenterna på utbildningens uppläggning ochinriktning?. Här är variationerna stora såvälvad avser studenternas reella inflytande som hur inflytandetupplevs. Vissa studenter anser att de har stora möjligheter attpåverka utbildningen, medan andra "känner sigöverkörda" och anser att det är fråga om"skendemokrati". Ola Sabel framhåller att studenterna utgören värdefull resurs som borde utnyttjas bättre, och attfrågan om studenternas inflytande borde preciseras.

Studenternas synpunkter kan sammanfattning i följande punkter

• Man anser att Chalmers i huvudsak fungerar framgångsriktmen man identifierar några viktiga områden förförbättringar, framför allt när det gälleratt utveckla former för förnyelse av utbildningen ochanpassning till förändringar i omvärlden.
  
• Man vill förstärka beslutsstrukturen och getydligare mandat till ledning för utbildningsprogrammen. Man villslå vakt om och förstärkateknologinflytandet på beslutsstrukturen.
  
• Utbildningsprogrammen bör frikopplas frånsektionsstrukturen. Man uppfattar att det i nuvarandeorganisation finns en tendens att se mer till sektionernas ochinstitutionernas intressen än till utbildningsprogrammens. Med enstarkare och oberoende utbildningsorganisation ökarmöjligheterna att avveckla kurser och kursmoment som uppfattas somirrelevanta men som f.n. skyddas av strukturen.
  
• Man är angelägen om att det in en framtida organisationska finnas effektiva mekanismer för förnyelse avarbetsformer och pedagogik.
  
• Man är angelägen om att den socialaidentiteten inte går förlorad i en nyorganisation.
  
• Man vill utveckla relationen till den treårigautbildningen på Lindholmen och underlättaövergångar i båda riktningarna.

Beredskap i dagens system
Det hävdas från flera håll — inte minstfrån vissa sektionsledningar — att dagens system ärväl så anpassat för förändringar somnågon av de modeller som diskuterats inom utredningen. Man ansersig kunna klara av såväl förnyelse av utbildningen sominterdisciplinär samverkan i den utsträckning som ärmotiverat. Till betydande del har detta utan tvekan lyckats. Det synesdock svårt att hävda att dagens system är specielltflexibelt ochanpassningsbart för yttre förändringar. Enligt utredarensuppfattning skulle bildandet av större självständiga utbildningsenheter här innebära en väsentlig fördel.

Dagens system med stark koppling mellan sektioner ochutbildningsprogram har den fördelen att det leder till starkkoppling mellan utbildning och forskning och en stark identitet inomsektionen med grundutbildningen. Detta gäller speciellt för deprogram som ligger "centralt" inom sektionen men kanske imindre grad för de mer tvärdisciplinära programmen. Dethävdas vidare från många håll attgrundutbildningen i dag är underfinansierad och attforskningen i realiteten subventionerar denna i betydande grad. Vidarehävdas att viljantill sådan subventionering skulle minska betydligt omledningsorganisationen för grundutbildningen separerades frånforskningsorganisationen. Detta bör beaktas när man planerar en merfristående utbildningsorganisation.

4.2. Referensgruppens analys

Det material som här presenteras har framställts i nära samarbete och i kontinuerlig dialog med Referensgruppen, vilken bestått av 12 ledamöter, varav fyra tidigare sektionsdekaner, två vicedekaner och fyra studentrepresentanter (se Avsnitt 2.2).

Gruppen har bl. a. genom intervjuer med samtliga sektions- och programledningar noggrant diskuterat och analyserat den situation som i dag råder på civilingenjörsutbildningens område. I dagens system är utbildningsprogrammen hårt knutna till sektionerna, och många menar att detta verkar starkt konserverande på utbildningen. Värdefulla förändringar av utbildningen görs inom systemet idag, men kritikerna menar bl. a. att sektionerna är förhållandevis ovilliga att införa nya moment i utbildningen, som ligger utanför den egna sektionen och som skulle leda till minskade undervisningsintäkter för sektionen. Som framgår av den sammanställning som gjorts inom utredningen (Bilaga 6) köper sektionerna i dag utbildning från varandra i förhållandevis liten omfattning, och tendensen har under senare tid varit klart minskande. Flera menar att dessa problem skulle kunna elimineras genom att ge grundutbildningen en från sektionsorganisationen mer självständig ställning.

För att få en organisation med större flexibilitet än dagens system för införande av nya utbildningar och utbildningsmoment har referensgruppen diskuterat olika modeller. Den matrismodell som diskuterades på tidigt stadium i utredningen hade flera förespråkare men blev också starkt kritiserad. Den modell som presenterades i Statusrapport November 1999 (Bilaga 7) med basblock och profilblock kan sägas utgöra en kompromissmodell mellan en renodlad matrismodell och dagens situation i det att basblocken skulle hanteras av sektionerna medan profilblocken skulle få friare ställning. Modellen hade utarbetats i sina huvuddrag av en grupp inom referensgruppen och tillstyrktes av en majoritet av denna. Modellen skulle göra det lättare än i dagens system att införa nya utbildningar eller inriktningar, speciellt av interdisciplinärt slag. Den skulle samtidigt medge större valfrihet för de studerande och underlätta övergång mellan olika utbildningar och möjlighet till successiva val. En nackdel med modellen ansåg man vara att den kunde leda till en diskontinuitet i utbildningen p g a olika ledningsstruktur för utbildningens två delar. Man ansåg även att flera av basblocken var väl traditionella och inte skulle locka de bästa sökandena. Man framhöll svårigheten med att göra profilområdena tillräckligt exponerade i informationen.

Vid referensgruppens näst sista sammanträde i december 1999 uttalade sig en klar majoritet för en mer renodlad modell, där ledningsorganisationen för utbildningen är formellt separerad från sektionsorganisationen. Samtidigt ville man behålla mycket av den tidigare modellen, som man ansåg i många stycken attraktiv. Detta ledde fram till den modell som presenterades vid gruppens sista sammanträde i januari 2000. I denna modell hade utbildningen indelats i ett mindre antal utbildningsområden (vart och ett innehållande flera utbildningsprogram) med självständig ledning. Denna modell tillstyrktes av en klar majoritet av referensgruppen, som ansåg att denna hade eliminerat några av nackdelarna med modellen från november men behållit de viktigaste fördelarna. Majoriteten ansåg att införandet av några få utbildningsdekaner med betydande inflytande skulle avsevärt höja grundutbildningens status. Flera menade att dessa dekaner skulle få en väsentligt viktigare roll än sektionsdekanerna i den nya organisationen och man kunde på sikt tänka sig att sektionsorganisationen förändrades på liknande sätt så att organisationerna bleve kongruenta. Alternativt kan man tänka sig att sektionerna helt avskaffades och att forskningen organiserades på annat sätt, genom mer självständiga institutioner eller genom centra av olika slag.

På basis av diskussionerna i referensgruppen och andra inkomna synpunkter till utredningen har den modell som presenterades i januari på väsentliga punkter modifierats. (Se Kapitel 5).

Referensgruppen har framhållit risken av att en formell frikoppling av utbildningens ledning från sektionerna enligt utredningens modell skulle kunna medföra ett minskande engagemang från lärare/forskare i grundutbildningen. Gruppen betonade att problemet måste uppmärksammas men borde kunna hanteras genom att ge institutionerna och deras lärare mer definierat ansvar för utbildningens innehåll och genomförande. Vidare kan dessa via utbildningsnämnder eller motsv. aktivt medverka i utbildningens organisation och programmens struktur.

4.3. Åke Frisk: Kommentarer tillkartläggning av beslutsstruktur och organisation i sektioner/utbildningsprogram

Uppdraget omfattar tre huvudfrågor:

1. Hur ser beslutsstrukturen ut vid de olika sektionerna?(Relationen mellan linjekommitté och sektionsstyrelse, mellanvicedekan (programchef) och dekan. I vilken utsträckningförekommer delegation av beslutsrätt?)
2. Hur är de olika grundutbildningsprogrammenadministrerade? (Sammanhållande studierektor (motsv.) förrespektive program.)
3. Vilket inflytande har lärarna? (I vilkenutsträckning förekommer ämnesansvariga lärare,formellt och/eller reellt?)

(Rapporten i sin helhet återfinnes i Bilaga 2.)

Uppdraget äruteslutande en kartläggning inom de områden som ovan anges. Vissaav resultaten är oväntade och därför särskiltintressanta. Jag har valt att kommentera några sådanapunkter. Det ligger då nära till hands att försökagöra jämförelser mellan den statliga högskolan, somär min hemvist, och Chalmers tekniska högskola AB.

- Intervjuerna med dekaner och vicedekaner vid Chalmers präglas ganska mycket av synsättet att ansvaret för beslut rörande verksamheten bör ligga på individer — på ledare som dekanus och vicedekanus - snarare än på kollektiva beslutsorgan av olika slag.

- Sektionsstyrelserna vid Chalmers har en mycket ambitiössammansättning med företrädare för lärare,studenter, personal och externa intressen. De senare tillförChalmers kvalificerad extern expertis på ca 30 personer frånnärningsliv och förvaltning. Det är alltid en externrepresentant som är ordförande. Enligt arbetsordningen vidChalmers är dessa organ beslutande men detta är uppenbarligenen ordning som inte är förenlig med aktiebolagslagen. Intedesto mindre används sektionsstyrelsen som beslutsorgan vidhälften av de studerade sektionerna (F, K, M och V). Vidövriga (A, ED, MD och I) är den rådgivande. Vidintervjuerna med dekanerna för de sektioner som harrådgivande sektionsstyrelse framhölls att det egentligen intespelar någon roll om styrelsen är beslutande ellerrådgivande: "Det går ändå inte att gå emotstyrelsen i en viktig fråga".

Min erfarenhet (från LiTH) är den motsatta. Särskilt de externa representanterna, men även lärare och studenter, är angelägna om att delta i beslutsfattandet fullt ut. Det skulle kunna föras en lång diskussion om betydelsen och behovet av representativa beslutsorgan på olika nivåer inom högskolan men det ligger utanför dessa korta kommentarer.

- På utbildningslinje/programnivå är beslutsfattandet i än högre grad personbundet. Linjeföreståndaren beslutar på delegation från dekanus. Linjekommittéerna (motsv.) är rådgivande till linjeföreståndaren. Sektion F avviker. Här är linjekommittén beslutande och linjeföreståndaren/vicedekanus huvudföredragande. Sektion A har ingen linjekommitté. Grundutbildningskollegiet med studentrepresentanter är det forum där beslut om grundutbildningen förankras. Som extern iakttagare kan man få intrycket att linjekommittéerna (motsv.) som en följd av statusen som rådgivande organ, får en oklar ställning i organisationen. Ledamotskapet syns inte alltid vara klart definierat. I flera linjekommittéer ingår tjänstemän vid sidan av lärare och studenter.

- Vid LiTH finns en lång och positiv erfarenhet av externa representanter i de organ, utbildningsnämnderna, som under fakultetsnämnden är ansvariga för de olika utbildningsprogrammen. Vid Chalmers syns mindre än hälften av linjekommittéerna (motsv.) ha sådana ledamöter.

- I en sektionsorganisation där dekanus beslutar påsektionsnivå och den av dekanus utsedde vicedekanus beslutar omutbildningen finns det en uppenbar risk att viktiga grupper —lärare, studenter, anställda och i förekommande fallexterna ledamöter - kommer vid sidan av den process därviktiga frågor som rör kärnverksamheten beslutas.

- Lärarrepresentationen i linjekommittéerna (motsv.) är en annan viktig fråga. Genom att varje utbildningslinje tillhör en sektion, som ger linjen identitet, innehållsmässigt och på annat sätt, är det naturligt att sektionens lärare är väl representerade i linjekommittén. I några fall kommer lärarna uteslutande från den sektion där linjen hör hemma. Det borde ses som en positiv åtgärd att öppna linjekommittéerna för lärare från sådana sektioner som har stora utbildningsuppdrag på linjen men också för lärare från områden/ämnen där linjen bedöms ha framtida utvecklingsmöjligheter. En mera radikal åtgärd vore att frigöra linjerna från sektionerna samt att tillskapa en robust ledningsorganisation bestående t ex av linjenämnder med tydlig beslutanderätt. Den viktiga identiteten behöver inte gå förlorad i en sådan organisation.

- Högskolestyrelsen lämnar åt sektionerna att besluta om sektionens organisation under ledningsnivån. Detta har lett till en mångfald av organisationsmodeller. Nästan varje sektions organisation är unik både vad gäller beredningsorgan på ledningsnivå och inom den grundläggande utbildningen och sannolikt vald med hänsyn till verksamhetens villkor och behov. Mångfald är ofta något positivt men det kan finnas en gräns. En centralt reglerad organisation kan knappast vara önskvärd. En kompromiss mellan full frihet och central reglering kunde vara att högskolestyrelsen anger vissa ramar — t ex med den allmänna inriktning som beskrivs ovan - för grundutbildningens planeringsorganisation.

 

4.4. Ola Sabel: Kommentarer till kartläggning av teknologernas syn på grundutbildningen

Undersökningen av teknologernas uppfattning av grundutbildningenhar syftat till att belysa;

• Hur ser studenterna på utbildningen inom olika program ?Vad fungerar bra/mindre bra ?
• Vilket reellt inflytande har studenterna på utbildningensuppläggning och inriktning ?

(Rapporten i sin helhet återfinnes i Bilaga 3.)

Information har inhämtats huvudsakligen genom samtal/intervjuer medrepresentanter för teknologerna (styrena) vid sektioner ochutbildningsprogram. Kompletterande intervjuer med kåraktiva hardärtill gjorts. Olika former av skriftlig dokumentation harockså funnits att tillgå; ex. vis utvärderingsrapporterom utbildningar. En viktig källa till information har ocksåvarit teknologernas inlägg vid möten i referensgrupp,arbetsgrupp och styrgrupp. Teknologerna är aktiva i dessa grupperpå ett sätt som är mycket värdefullt förutredningen.

Mot denna bakgrund är ett första konstaterande attteknologerna är en viktig och i viss mån underutnyttjadresurs när det gäller att utvecklagrundutbildningen. Intresset och kompetensen för att delta ibåde den demokratiska processen och i utvecklingsprojekt ärbåda stora. Intrycket från samtalen med teknologerna ärdärför att alla ambitioner att utveckla grundutbildningenbör innefatta former för inflytande och påverkan inomvilka teknologerna kan delta ännu mer aktivt.

Huvuddelen av intervjuerna genomfördes under sommaren och hösten 1999, innan utredningenpresenterade sina senare modeller. Teknologerna hardärmed inte explicit ställts inför dessa alternativ. Istället har diskussionen orienterats mot mer allmännafrågeställningar kring utbildningsprogrammenssjälvständighet i relation till sektionerna. Senare synpunkter från studentkåren har inkommit i december 1999.

Teknologerna ser organisering av grundutbildningen medutgångspunkt från två huvudsakligaproblemområden; det ena är de verksamhetsbaserade faktorersom är avgörande för hur utbildningen fungerar vidChalmers; ex. vis arbetsbelastning och incitament för lärareoch teknologer, pedagogik och arbetsformer, meritering/examination,samverkan inom och mellan kurser, former för studentinflytande, vadsom händer i föreläsningssalen/laboratoriet, osv -sådana faktorer som rör det dagliga arbetet. Den andra delenär frågan om vilka strukturella förhållanden somformar utbildningens förutsättningar, och hur och om man meddessa utgångspunkter kan påverka de grundläggandemekanismerna med strukturgrepp. Teknologerna (och andra ?) har intealltid lätt att se växelspelet mellanstrukturförändringar och förändringar iverksamheten som reellt påverkar arbetssituationen. Reaktionenär också att man måste arbeta uthålligtfrån båda håll om nya och fungerande former förorganisering av utbildningen skall kunna skapas.

Kartläggningen lyfter fram företeelser som behöverförbättras/förändras. Det är samtidigt viktigtatt framhålla att civilingenjörsutbildningarna vid Chalmersnaturligtvis inte bara bör associeras med problem; de är ihög grad framgångsrika. I nationell och internationelljämförelse har utbildningarna ett högt söktryck, ochteknologerna framhåller också själva att utbildningenhåller en hög kvalitet och att väsentligaförbättringar har skett - och sker - inom flerautbildningsprogram på senare år. Den stora avhoppsfrekvensenbrukar i detta sammanhang ses som en av de viktiga indikationernapå att förbättringsarbetet oförtrutet måstegå vidare.

Återigen är det viktigt att påpeka deförhållandevis stora variationerna mellan utbildningsprogramoch sektioner, inom en utbildning och t o m inom en kurs. Dessaförhållanden uppfattas av teknologerna i viss mån somdecentraliseringens och valfrihetens pris, men de ger i sig ocksåbränsle åt diskussionen om vilka system och strukturer somkan/bör byggas upp för att tillgodose kraven påkvalitet, förnyelsekraft och flexibilitet och teknologernaslikabehandling.

Utveckling och förnyelse av grundutbildningen sker idag medteknologens perspektiv på en rad olika sätt och medbristfällig systematik. Tydligare ansvarsförhållandenoch rutiner efterlyses - helt oavsett hur man bygger upp en ev. nystruktur. Vem skall ta beslut om utveckling av utbildningsprogram ochkurser och vilka resurser skall användas ? Störreutvecklingsprojekt har drivits med centrala utvecklingsreurser, men detfinns också exempel på förändringsprocesser somdrivits inom ramen för de ordinarie resurserna. I ett system inomvilket man i högre grad köper och säljer kurser - vemskall stå för utvecklingskostnaderna ? Finns det någonrealism i de "prislappar" som idag används? Vilkaär de egentliga kostnaderna för "dyrare" arbets- ochundervisningsformer i relation till de traditionella ?

För teknologerna är frågan om grundutbildningensutveckling också en fråga om dess ställning iverksamhetsutvecklingen vid Chalmers och vilka prioriteringar mangör i denna, och man noterar att Chalmers i strategidiskussionenframhåller grundutbildningen som basen för all verksamhet vidChalmers. Detta har skapat förväntningar om aktiviteterpå en rad områden.

Teknologernas möjligheter till inflytande och påverkanär centrala inslag i undersökningen. Teknologernas mandatför inflytande är flera; man kan sitta i olika organ som valdav teknologernas sektionsstyrelse/kåren, vilket ger enförväntan om att representera det mer allmänna"kårfackliga" intressena, man kan sitta som teknolog ien grupp utan annat mandat än att vara en teknologrepresentant somrepresenterar sig själv, och man kan utöva sitt inflytande somen bland teknologerna i klasser och grupper. Därutöverförekommer en rad informella kontakter mellan framför alltkåraktiva och personer på ledningsnivå vid sektionenoch i högskolan. När man talar om"studentinflytande" eller "teknologinflytande" somen generell fråga i utbildningssammanhang, förefaller det meddessa utgångspunkter vara meningsfullt att preciserarollfördelning och räckvidd i representation för att ommöjligt få ett grepp om på vilket sättutbildningen och högskolan i bästa mening kan ses som"demokratisk" med de studerande som en inflytelserikaktör.

4.5. Sammanfattande synpunkter från Chalmersorgan/lärare och Näringsliv

Synpunkter från Chalmersorgan och lärare

Utredningen har arbetat öppet och vid ett antaltillfällen presenterat sina tankar. Vidare har olika delar avutredningen varit tillgängliga på nätet sedan i juni1999. Ett antal kommentarer har inkommit, de flesta rörande denStatusrapport 2 som lades ut på nätet i november 1999(Bilaga 7). Några kommentarer kom in under utredningens tidigareskede och ett antal på den modifierade modell från januari2000, som gavs en mindre spridning. Kommentarerna, somsammanfattas nedan, redovisas i mer detalj i Bilaga 4

Kommentarerna spänner över ett brett spektrum avåsikter och är svåra att kort sammanfatta. En klarmajoritet av dessa är positiva till utredningens grundtankar attöka flexibiliteten och underlätta införandet av nya ochmer tvärdisciplinära utbildningar. Allmänt menar man attutredningen utgör en god grund för fortsatta diskussioner. Flerakommentarer har rört specifika utbildningar, t. ex. Bioteknik ochMaterialteknik, som man vill se som självständigautbildningar. Flera kommentarer rör även I-linjen som man villha kvar som integrerad utbildning, gärna i kombination med enprofilutbildning inom andra program. Uppdelningen i basblock ochprofilblock som föreslagits i novemberrapporten (Bilaga 7) anses av flera försvårarekryteringen. Flera anser även att basområdena är väl traditionella.

Frågan om grundutbildningens mersjälvständiga ställning ärkontroversiell. Många kommentarer stöder denna tanke. Men detfinns även starkt motstånd, speciellt från någrasektionsledningar. Dekanerna för V, K och ED har i en gemensamskrivelse kommenterat modellen från januari 2000 ochframhållit att den inte på någon punkt innebärnågon förbättring i f t dagens situation. Ensjälvständig utbildningsorganisation direkt under vicerektorför grundutbildning anser man vara en klar försämring. Det bör observeras att den modell som slutligen framföres från utredningen i denna rapport har på väsentliga punkter modifierats i förhållande till den som presenterades i januari.

M-sektionen vill för att öka flexibiliteten begränsa antaletgrundläggande kurser i matematik, statistik etc. Man vill helst ha ettgemensamt basblock för alla utbildningar om ca 40 p och ger ett konkretförslag härtill (se Bilaga 4). Man anser inte attstudenter från A- eller V-utbildningarna kan följaprogrammet i Teknisk Design och inte heller att studenter från Kkan följa utbildningen i Automatiseringsteknik. Man betonar vikten av att IT blir en profil ävenför M-, I- och TD-programmen. I en senare skrivelse har M-sektionenframhållit att sektionen i stort motsvarar ett av de utbildningsområdensom utredningen skisserat, och man stöder tanken att sektionens treutbildningsprogram samordnas på det sätt som föreslås i denna rapport.

MD-sektionens dekanus har tillstyrkt indelning av grundutbildningen istörre utbildningsområden och föreslagit att sektionsorganisationen förändras på liknande sätt. Ett annat intressant förslag har nyligen framlagts av Olle Nilsson och understötts av BjörnJonson, tidigare dekaner för ED- resp. F-sektionen, innebärande attorganisationen i utbildningsområden/sektioner/delfakulteter endastomfattar grundutbildningen, medan forskningen inte skulle behöva någon överstruktur.

Synpunkter från Näringslivet

Kontakter med representanter för Näringslivethar tagits sporadiskt under utredningens gång och en hearinganordnades den 31 januari 2000. De synpunkter som därvid framkommitkan sammanfattas i följande punkter:

• Högskolan måste anpassa sig bättre tillförändringar i näringslivet och påarbetsmarknaden, bl. a. behov av mer tvär/flervetenskap iutbildningen. Samtidigt måste högskolan svara förlångsiktighet och kvalitet, medan företagen själva kantillgodose mer kortsiktiga behov.
• Civilingenjörsutbildningen bör främst inriktas mot behoven istora företag och high-tech-företag, medan denkortare ingenjörsutbildningen kan mer profileras mot SME.
• Chalmers bör lägga större vikt i utbildningenpå produktionsprocesser och produktionssystem istort samt förmedla förmåga attdriva projekt.
• Viktigt att utveckla pedagogik och arbetsformer iundervisningen.
• Det är angeläget att skapa en mersjälvständig organisation för grundutbildningenoch bryta upp kopplingen till sektionsstrukturen. (Vid ovannämndahearing ville man närmast gå längre än utredningenoch se utbildningen som en projektorganisation medsektioner/institutioner som "underleverantörer").
• Större utbildningsområden med ansvarför flera utbildningsprogram bör göra det lättareatt rensa i kursutbudet och skapa bättre överblick.
• Det är viktigt att bygga upp en struktur som medger successivaval för studenterna mot alltmer specialicering. Vidareär det viktigt att utåtexponera attraktiva utgångar/profiler.

5. Förslag med konsekvensanalys

Större självständiga utbildningsområden

5.1. Förslagets huvuddrag

För att Chalmers ska utvecklas till en modern högskola föreslår utredningen att såväl grundutbildningens som forskningens organisation förändras. Den modell som utredningen föreslår beträffande grundutbildningen baseras på följande huvudpunkter:

1. Grundutbildningen indelas i några större utbildningsområden med självständig ledning (se figurer nedan). Dessa områden, som bör vara större än nuvarande utbildningsprogram och sektionsområden, utgör basen för den övergripande utbildningsplaneringen. Ingen sektion bör "äga" ett utbildningsområde. Tänkbar indelning i utbildningsområden diskuteras i Avsnitt 5.3 nedan.
   
   
2. Studierna inom ett utbildningsområde inleds med ett basblock om ca 2 år med relativt fast studiegång. Flera alternativa studiegångar kan förekomma inom basblocket. Samordning inom utbildningsområdet sker i den utsträckning som det befinnes vara rationellt och meningsfullt.
   
   
3. Efter basblocket följer en profileringsdel, där de studerande får läsa mer fritt med rekommenderade studiegångar - i första hand inom utbildningsområdet men med goda möjligheter att läsa kurser och delprogram från andra områden.
   
   
4. Antagning sker normalt direkt till profilområde, men möjlighet till antagning till bredare utbildningsområde med successiv specialisering bör finnas. Det bör vara lätt att byta profil inom ett utbildningsområde även för dem som antagits till profilområde, och möjlighet ska vidare finnas att välja profil från annat område, anpassat till den studerandes bakgrund. Möjlighet ska likaså finnas till individuell studiegång (med givna restriktioner).
   
   
5. Vissa inriktningar, såsom Industriell ekonomi, Miljöteknik och Teknisk matematik, bör kunna läsas som profiler inom samtliga utbildningsområden - tillrättalagda för området i fråga i den utsträckning som bedöms erforderligt.
   
   
6. Övergångar till och från andra utbildningar, främst vid Chalmers Lindholmen och vid Göteborgs universitet, bör underlättas.
   
   

Förslagets konsekvenser analyseras i avsnitt 5.4.

Grundutbildningen - en strategifråga

Grundutbildningen är basen för all verksamhet vid Chalmers. Framgång här är en förutsättning för att Chalmers ska lyckas i sin stävan att utvecklas till en ledande högskola. En satsning på grundutbildningen är därför i högsta grad strategisk. Utredningen rekommenderar att Chalmers gör en väsentlig engångssatsning av strategiska medel för att rusta upp och modernisera grundutbildningen över hela fältet.

Figur 1. Grundutbildningen indelas i större utbildningsområden, vart och ett omfattande flera av dagens utbildningsprogram/profilområden. Utbildningen inleds med ett basblock om 2 år med relativt fast studiegång - men med flera helt eller delvis separata spår. Därefter följer en profildel med rekommenderade studiegångar (motsvarande dagens program/linjer), där de studerande dock har stor frihet att välja studiegång, i första hand inom utbildningsområdet men i viss utsträckning även mellan dessa. Möjlighet ska även finnas att välja en helt individuell studiegång, uppfyllande vissa minimivillkor. Antagning sker antingen direkt till profilområde eller till bredare utbildningsområde med successiva val mot alltmer specialisering.

5.2. Implementering

Steg 1

Utredningen rekommenderar att den föreslagnautbildningsmodellen implementeras i två steg. I detförsta steget, som kan genomförasomgående, föreslås

• att representationen i linjekommittéernabreddas, minst tvålärarrepresentanter från annan sektion än den nuansvariga och minsten extern representant i varje kommitté;
• att linjekommittéer/linjeföreståndare gesresultatansvar ochbeslutanderätt, inkl. förfoganderätt över de ekonomiska resurserna förresp. program;
• att dekanerna ges tillsammans med vicerektorerna ett övergripande,kollektivt ansvar för grundutbildningen.
  

Steg 2

I det andra steget rekommenderas att ledningarna förutbildningsprogrammen får i uppdrag att närmare analyserafrågan om eventuell samordning över störreutbildningsområden. I detta arbete bör depågående utredningarna om IT- och bioteknikutbildningarnainordnas. Parallellt härmed bör en översyn avsektionsorganisationen göras.

Vid lämplig tidpunkt kan en interimistiskutbildningsorganisation inrättas, och den fortsattautredningen om utbildningens mer detaljerade organisation och innehåll göras inom denna organisation. Efter en interimsperiod tasställning till utbildningens fortsatta struktur och ledning.

I det fortsatta arbetet föreslår utredningen att dessutomföljande frågor speciellt beaktas:

• Förbättrade mekanismer för förnyelse avarbetsformer och pedagogik, bl. a. genom utnyttjande av modernteknik. Förbättrad pedagogikutbildning för lärarna.
• Förbättrade möjligheter för fort- ochvidareutbildning — varvad utbildning — livslångt lärande.
• Ev. införande av teknologie kandidat- och magisterexamina.
• Ökad samverkan med Göteborgs universitet, i första hand rörande IT och Bioteknik.
• Förbättrade möjligheter för övergång tilloch från utbildningar vid Chalmers Lindholmen, Göteborgs universitet och andra utbildningar.

Dessa åtgärder bör genomföras oberoende av organisationsform.Vissa aktiviteter pågår redan vid Chalmers inom flera av dessaområden, men de bör intensifieras.

5.3. Tänkbar utbildningsstruktur

Områdesindelning
I vilka områden utbildningen ev. ska indelas är en känslig fråga som föranlett många kommentarer till utredningen. Utredningen ger inte något slutligt förslag i denna fråga utan rekommenderar att denna diskuteras vidare i en andra utredningsfas. Här redovisas några tankar från utredningen i relation till figuren nedan.

A- och V-utbildningarna har ett gemensamt övergripande mål: att bygga upp det fysiska samhället och dess infrastruktur. Samtidigt har utbildningarna olika karaktär och de studerande olika bakgrund. Det ligger dock en utmaning i att utnyttja hela denna spännvidd för att skapa något nytt, och sektionerna håller på att utveckla ett samarbete för att åstadkomma detta. Utbildningarna kan inte ha engemensam bas, men de bör kunna konvergera mot något eller några gemensamma mål i slutänden, såsom exempelvis Samhällsbyggnad. En förstärkt växelverkan inom profilområden bör därför främjas. Det kan noteras att nya gränsöverskridande utbildningar såsom Urban Planning och Landscape Architecture finns vid flera utländska universitet. Liknande finns även vid svenska lärosäten, bl. a. vid Luleå tekniska universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet.

Utbildningsprogrammet i Industriell ekonomi har inte diskuterats mer ingående inom utredningen. I förslaget ingår att utbildning med denna profil ska kunna ges inom samtliga utbildningsområden. Det finns starka önskemål om att utbildningen även ska ges som ett separat program, vilket är fullt möjligt in den föreslagna modellen. Utbildningen ingår då inte i något större utbildningsområde, men en koppling till A- och V-programmen inom det existerande AIV-samarbetet är naturlig.

M-sektionen svarar i dag för tre utbildningsprogram, varav två är av interdisciplinär typ (Automatiseringsteknik och Teknisk design). Sektionen representerar därför i stort ett utbildningsområde av den typ som utredningen för fram. Man har även gjort utbildningsprogrammen mer självständiga genom en långt driven delegation.

Bioteknik är ett viktigt framtidsområde och en lyckad satsning här är en förutsättning för att Chalmers ska lyckas i sin strävan att bli en av de ledande tekniska högskolorna i världen och kunna attrahera kvalificerade studenter och framstående forskare. Biotekniken är i dag knuten till kemisektionen, och självklart finns här starka kopplingar. Området har emellertid starka kopplingar även till Data-IT (bioinformatik), till fysik (biofysik) och till elektronik (bioelektronik). Det är viktigt att biotekniken får en sådan bredd att Chalmers hela potential kan utnyttjas i uppbyggnaden. Tillsammans med GU har Chalmers här för Sverige unika förutsättningar att åstadkomma en högklassig utbildning.

Materialtekniken är ett annat område med starka kopplingar till flera discipliner och teknikområden — kemi, fysik, maskinteknik, byggnadsteknik etc. Ett tänkbart utbildningsområde skulle kunna vara kemiteknik, bioteknik, materialteknik med kopplingar till datateknik, fysik och maskinteknik.

Området Elektroteknik har starka kopplingar till Datateknik, som i sin tur är starkt kopplat till Matematik. I detta komplex ska nu en IT-utbildning läggas in, och detta måste rimligtvis påverka de existerande utbildningarna inom området. Elektroteknik har även stark koppling till fysik. E- och F-utbildningarna har traditionellt stora överlapp vad gäller de grundläggande kurserna i matematik, fysik, mekanik och grundläggande elektroteknik, och på forskningssidan finns stark koppling framför allt genom mikroelektroniken. IT har stark koppling till de flesta andra områden och utbildningar, speciellt Automatiseringsteknik och Bioteknik, som bör kunna profileras mot denna inriktning.

Utbildningsprogrammet Teknisk fysik är här inlagt som ett separat spår utanför de större områdena. Programmet har starka kopplingar såväl till Elektroteknik/Datateknik/IT/Matematik som till kemiteknik (med fysik), materialteknik och bioteknik (biofysik). I den fortsatta planeringen som utredningen rekommenderar, bör fysik ingå i båda dessa planeringsområden. Resultatet av denna studie får avgöra hur utbildningen i fortsättningen bäst bör organiseras.

Vissa ämnesinriktningar bör kunna läsas som profilområden inom samtliga utbildningsområden. Förutom Industriell ekonomi, som redan nämnts, bör detta kunna gälla Miljöteknik/vetenskap och Teknisk matematik. Detta är i stor utsträckning fallet redan idag.

Figur 3. Figuren visar en tänkbar indelning i utbildningsområden. Heldragna pilar pekar på några exempel på profiler inom området i fråga, väsentligen svarande mot dagens utbildningsprogram. Streckade pilar pekar på tänkbara profiler från annat område, som bör kunna läsas efter viss komplettering, alternativt att en specialprofil utformas för studerande från basblocket i fråga. Blocken nedtill på bilden representerar profiler som bör vara tillgängliga inom samtliga utbildningsområden. Figuren visar i första hand utbildningsstrukturen. Det mer detaljerade innehållet får fastställas efter fortsatt studium.

5.4. Förslagets konsekvenser

I detta avsnitt analyseras några av konsekvenserna av denföreslagna organisationen.

Ökad flexibilitet
Det har tidigare framhållits i denna rapport att den modell som här föreslås för Chalmersarkitekt- och civilingenjörsutbildning bör ledatill väsentligt ökad flexibilitet och förbättradförmåga till anpassning till förändrade inre ochyttre förhållanden, vilket varit ett av de viktigastemomenten i utredningsdirektiven (se Bilaga 9). Detta åstadkommes främst genom att fomera större utbildningsområden som bildar mer naturliga fora förövergripande planering än dagens sektioner. Med större utbildningsområden bör det bli betydligt lättare att införa nyautbildningar av typen IT, som har många kopplingar till fleradiscipliner/sektioner och till existerande utbildningar. Ett annat sådantområde är biotekniken, som i dag hanteras huvudsakligen inomkemisektionen. Området utgör ett av Chalmers storasatsningsområden, och en ny utbildning måste rimligtvisdiskuteras i ett större sammanhang, innefattande ävenicke-kemiska inriktningar mot matematik/data (bioinformatik), mot fysikoch mot elektronik.

Uppenbarligen kommer det i framtiden att uppstå behov av nyautbildningar av liknande slag - med kopplingar till flerautbildningsprogram och sektionsområden. När sådanautbildningar införes, måste rimligtvis samordning ske mednärmast berörda existerande utbildningar. Någon ellernågra av dessa kan behöva modifieras för atttillräckligt profilera sig mot den nya utbildningen - eller kanskehelt läggas ned. Diskussioner av detta slag är givetvismöjliga att föra i dagens system men skulle enligtutredarens uppfattning väsentligt underlättas omdiskussionerna kunde föras i störregrupperingar. Självfallet kan sådana grupperingar alltidarrangeras ad hoc för varje uppkommen situation, även om dettorde uppstå problem med beslutsfattandet. Detta problem reducerasavsevärt med den föreslagna organisationen.

Givetvis löser inte en indelning i störreutbildningsområden alla gränsdragningsproblem. Dessa kommeralltid att förekomma. En ändamålsenlig organisation kandock minimera dessa problem.

Ökad valfrihet. Individualisering
Antagning sker normalt till profilområde, men möjlighet till antagningtill bredare utbildningsområde utan specialisering bör studeras. Bredare ingångar ger en ökad valfrihet för studenterna - möjlighet för dem somså önskar att göra successiva val inom ett större område - i första hand efter rekommenderadestudiegångar. De som redan från början antagits till en vissprofil (program), ska givetvis vara garanterade att kunna följa detta spår.

Utbildningens status
Frågan om grundutbildningens status är viktig. Detta ärfrämst en atttitydfråga, men klart är att organisationen i hög grad kan påverka attityden. I dagens organisation har grundutbildningen enunderordnad ställning. Även om vicedekanerna förgrundutbildningen i flera fall har en omfattande delegation fråndekanus, kandetta inte ändra på det faktum att det är dekanus somytterst är ansvarig för grundutbildningen. Dekanus utservicedekanus och bestämmer vilken grad av delegation som skatillämpas. Detta påverkar attityden bland forskare ochlärare. Det är viktigt att lyfta upp grundutbildningens status tillparitet med forskningens. Viktigt för attityden är vidare deninställning som högskoleledningen intar. Bestämmer mansig för att prioritera grundutbildningen, påverkar detta ihög grad attityden i organisationen.

Införandet av utbildningsenheter med formell ställning och självständigt ekonomiskt ansvar skulleenligt mångas bedömning starkt bidra till att höja grundutbildningens status.

Ämnesansvar
Vilka är då problemen med den föreslagnaorganisationen? Ett problem som tidigare har berörts (Kapitel 4)är risken för att en separation avgrundutbildningsorganisationen från sektionsorganisationen kanleda till minskat engagemang från forskare/lärare igrundutbildningen. Denna risk är reell och måstedärför analyseras ingående. En väg som utredningenvill peka på för att reducera denna risk är att geinstitutioner/forskargrupper ett mer väldefinierat ansvar förolika utbildningsmoment. Ett sätt kan vara att införasynliga ämnesansvariga lärare, dvs lärare som harett mer kontinuerligt ansvar för ett ämne eller del avämne. Inom vissa sektioner tillämpas detta redan idag, menansvaret är i allmänhet mindre väl uttalat.

Det är enligt utredarens uppfattning de mindre producerandeenheterna som är naven i en utbildningsorganisation. Dessamåste få tillräcklig stimulans och incitament föratt utveckla kvaliteten hos sin produkt. Då kan man enligtutredarens uppfattning få ett betydande — och kanske t o mökat — engagemang från lärarkåren ävenmed en från sektionerna separerad ledningsorganisation förgrundutbildningen.

Ansvaret för att bygga upp en väl fungerandeutbildningsproduktion ligger i utredningens förslagfortfarande på sektioner och institutioner, vilka är deutbildningsproducerande enheterna. Det är viktigt att demindre enheterna även inom en storinstitution fårtillräckligt ekonomiskt incitament för sina insatser, vilketinte är fallet om inkomster från utbildningen anonymtläggs på storinstitutionens kistbotten. Ett större antalproducerande enheter leder även till en konkurrenssituationsom kan verka befrämjande för kvaliteten. Det är sant att detför många kurser finns inte någon alternativproducent, men det beställande organet har alltid viss frihetatt välja mellan olika kursmoment även vad gällerobligatoriska sådana och prioriterar givetvis dem som ges med högkvalitet. Vad gäller valfria eller frivilliga kurser ärkonkurrenssituationen än mer uppenbar. I ett system med mindreoberoende producerande enheter spelar det mindre roll ombeställaren är den egna sektionen eller en oberoendeutbildningsnämnd.

Ekonomiska konsekvenser
Vilka ekonomiska konsekvenser kan det lagdaförslaget få?Utredningen har inte i detalj studerat denfrågan. Omorganisation av utbildningsadministrationen kan iett övergångsskede leda till ökade kostnader. Detbör dock vara möjligt att i allt väsentligt utnyttja befintlig personal. De större utbildningsenheterna bör i stället leda leda till administrativ rationalisering och effektivisering, och framför allt kunna leda till samordningsvinster ifråga om kursutveckling m m. Den större valfriheten för destuderande bör dessutom förhoppningsvis leda till enbättre genomströmning. Dessa faktorer börkunna såväl reducera kostnaderna som öka intäkterna.

En omläggning av utbildningen medför givetvis extrakostnader. Detta bör emellertid ses som en investering, vilken utredningen rekommenderar att denfinansieras med särskilda strategiska medel.

Fort- och vidareutbildning — livslångt lärande
En av de viktigaste slutsatserna från projektet Teknisk Framsyn (Bilaga 1) är att fort- och vidareutbildning —livslångt lärande — kommer att få alltstörre betydelse i framtiden och kanske kommer att dominera denframtida utbildningen på ett sätt som man hittills knappastföreställt sig. Den förändrade strukturen påarbetsmarknaden och den ökande individualiseringen i samhälleti kombination med den snabba tekniska utvecklingen förväntasleda till att återkommande utbildning varvad medförvärvsarbete blir ett allt vanligare mönster. TekniskFramsyns utbildningspanel (nr 8) betonar vikten av att universitet ochhögskolor anpassar sitt utbildningsutbud till denförändrade situationen. För det livslångalärandet kommer den nya tekniken, inte minst IT, att spela enavgörande roll. För att möta den nya tiden rekommenderarpanelen de högre läroanstalterna att i högreutsträckning utnyttja den moderna tekniken i undervisningen, attutveckla det internationella samarbetet, att samverka mer inom landet,att öppna tillträdet till högre utbildning och attpröva nya sätt att organisera ettlärosäte.

Det ingår inte direkt i uppdraget för denföreliggande utredningen att närmare studera fort- ochvidareutbildning, men utredaren är angelägen attframhålla att Chalmers vid den reformering av grundutbildningensom nödvändigtvis måste genomföras noggrant beaktardetta växande behov. Denna fråga är nuföremål för en särskildutredning vid Chalmers. I detta sammanhang är kopplingen tillden treåriga utbildningen på Chalmers Lindholmen av stor vikt,liksom samarbetet medGöteborgs universitet och andra högskolor i regionen (sevidare nedan).

Koppling till Chalmers Lindholmen och Göteborgs universitet
Det har framhållits från många håll attkopplingen mellan civilingenjörsutbildningen och den treårigaingenjörsutbildningen vid Chalmers Lindholmen börförbättras. Om utbildningarna vore bättre anpassade tillvarandra skulle antalet avhopp sannolikt kunna reduceras. Hur denna samordning ska arrangeras i mer detalj fallerutanför ramen för detta uppdrag. Detta bör diskuteras isamband med den mer detaljerade genomgång av de olikautbildningsområdena som denna utredning rekommenderar.

Som framhållits är samarbetet med ChalmersLindholmen av speciell vikt då det gäller fort- ochvidareutbildning. För att möta det stora behov som av allt attdöma kommer att uppstå bör även ett samarbete organiserasmed andra högskolor i Väst-Sverige. En formell strukturför sådant samarbete existerar redan, och det ärangeläget att samarbetsorganisationen utnyttjas för attfrämja detta ändamål.

En speciell ställning intar samarbetet med Göteborgsuniversitet. Sedan sextiotalet finns, som redan framhållits iKapitel 3, ett formaliserat samarbete inom grundläggandenaturvetenskap - matematik, fysik och kemi - och sedan ett tiotal årinom miljöområdet. Den uppbyggnad av bioteknisk forskning ochutbildning som nu pågår kräver ett omfattande samarbetemellan de två lärosätena. Detsamma gäller denutbyggnad av IT-verksamheten som har beslutats, inkl. uppbyggnad av dennya IT-högskolan.

Det ökade krav på individualisering av utbildningen, somförväntas komma inom en snar framtid, kommer också attleda till förväntningar på en bättre samordning av utbildningarna vid Chalmers och Göteborgs universitet, speciellt inommatematisk-naturvetenskaplig fakultet. Med exempelvis en treårigutbildning vid GU inom grundläggande matematik/naturvetenskapbör det vara möjligt att fortsätta med encivilingenjörsutbildning inom flera områden utan störretidsförlust. Likaså bör det vara möjligt att eftergenomgånget basblock inom exempelvis fysik/elektro/data ellerkemiteknik fortsätta meduniversitetsutbildning. För att underlätta sådanaövergångar bör man på båda sidor seöver de regler som nu gäller då det gäller atttillgodoräkna sig utbildningsmoment från det andralärosätet.

I detta sammanhang vill utredningen rekommendera att även frågan om införande av teknologie kandidat- ochmagisterexamina tas upp på dagordningen.